Om fusk på prov

De senaste dagarna har det varit mycket snack bland mattelärare om fusk i samband med att svaren till nationella provet i matte 2b läckte ut. Det har fått ett antal tråkiga konsekvenser, och lett till att lärare, skolor, huvudmän och myndigheter har behövt välja mellan ett antal beslut som är tråkiga eller ännu tråkigare.

Det har också lett till en debatt om vad man borde göra för att undvika liknande saker i framtiden. (Så vitt jag vet förekommer alltid fusk på liten nivå – elever som hjälps åt på ett prov, eller elever som har kompisar på andra skolor som börjat skriva provet tidigare. Men det är sällsynt att lösningar till hela prov läcker ut.)

När jag analyserar saker som blivit fel gillar jag att fortsätta att fråga ”Varför?”. Det hjälper mig att inte fokusera på de ytliga problemen, utan hitta problem som ställer till besvär på många nivåer.

Läs mer

En bra lärare?

De senaste dagarna har jag gått igenom en hel del prov för mina elever, och skrivit en hel del betygsprognoser. Det har inte varit enbart upplyftande resultat: Många elever har fått ett spann i sin betygsprognos, och av 52 elever är det 33 som har F som lägre delen av betygsprognosen.

När jag satt och jobbade med betygsprognoser slog mig frågan: Hur kommer det sig att så många av mina elever verkar tycka att jag är en bra lärare, när de uppenbarligen inte lär sig matten som jag undervisar?

Jag tänkte skriva ner lite tankar om den frågan här.

Läs mer

En problematisk inställning

En klok kollega till mig lyckades sätta ord på den studieteknik som en del elever tycks använda. Orden var ungefär så här:

En del elever verkar se det som lärarens uppgift att dra dem framåt i kursen, och deras egen uppgift att streta emot så mycket som möjligt. I slutet på kursen förväntar de sig att läraren berättar vad det absolut minsta är som de behöver göra för att bli godkända på kursen, och så satsar de på att göra det.

Jag tror inte att eleverna har den här studietekniken på ett medvetet plan (och det gör inte min kollega heller), men beskrivningen var träffande.

Det är förstås långt ifrån alla elever som pluggar på det viset, men det verkar alltid finnas minst ett par i varje klass. Ibland många fler. Jag önskar att jag visste hur man kan ändra deras inställning.

Engagera, engagera, engagera

Min viktigaste insikt under det första året som lärare var att som lärare är det viktigare att engagera eleverna i sitt lärande, än att ge bra förklaringar. Diskussioner de senaste dagarna har stärkt den uppfattningen – och även fått mig att fundera över lägen där det inte är så.

Jag tror att alla mattelärare, oavsett vilka åldrar man undervisar, träffar på elever som har förbluffande stora kunskapsluckor. Elever som inte bara saknar viktiga förkunskaper, utan som har svårt att förstå och använda även grundläggande begrepp och metoder.

Bakgrund: ett exempel

Ett exempel på hur elever kan sakna även enkla grundläggande begrepp och metoder är detta: Det är snart dags för ett delprov i matte 2 på gymnasiet, och eleverna är oroliga. Läraren ber eleverna skriva ner några rader om vad de tycker är knepigt inför provet, och det finns elever som skriver ”Jag förstår inte det här med koordinater och koordinatsystem”. (Anm: Formuleringen är påhittad, och eleven är inte min, men exemplet är verklighetsbaserat.)

För den som inte är insatt i koordinatsystem kommer här en kort förklaring.

Läs mer

En erfarenhet från uppstartsfrågor i klassen

Jag har nämnt tidigare att jag i år testar att starta varje lektion med 5–10 minuter räkning på iPad, där eleverna får fokusera på den typen av standarduppgifter som vi jobbade med förra lektionen. Nu under de första lektionerna har vi jobbat med samma fyra typer av standarduppgifter, för att repetera grundträning i räkning. Och jag har redan fått en bra erfarenhet.

Vi har jobbat tre–fyra lektioner med saker som att hantera negativa tal, bråkräkning, förenkla algebraiska uttryck, och lösa linjära ekvationer. I vanliga fall hade jag gått vidare helt och hållet, och tänkt att vid det här laget har eleverna koll på de sakerna – även om det kanske behövs lite mer träning innan färdigheterna är säkra.

Men istället får jag nu, under lektion fem, frågor från elever som fastnar på uppgifter. ”Hur ska jag tolka (-2)³?” eller ”Hur gör jag för att räkna ut -9/7 ∙ -9/9?” eller ”Hur gör jag för att utveckla 2 + 3x – (x – 1)?”.

Det är jättebra att jag märker att (en del) elever inte har koll på dessa saker ännu, och det är jättebra att eleverna får fortsätta att träna på de sakerna – och fråga när de märker att de fastnat.

Att engagera elever och få elever att ta ansvar

Det andra läsåret för mig som lärare är över. Om man förenklar en massa skulle man kunna säga att under första året la jag fokus på att tolka kursplanerna, och andra året testade jag olika sätt att arbeta i klassrummet.

Jag tänker att det tredje året skulle kunna få fokus att engagera elever, och få elever att ta ansvar. (Bland en massa andra saker jag vill göra.)

Varför just detta fokus? Dels för att det är tankar som jag har kommit tillbaka till gång på gång, och som jag tror kan ha stor inverkan på hur bra min undervisning är. (Man kan också säga att det är den värsta flaskhalsen i hur jag hjälper elever att lära sig.) Dels för att det stämmer väl överens med vad forskning säger utmärker bra lärande. Läs mer

En paradox med lärande och lärarutbildning

De allra flesta lärare skulle hålla med om påståenden som ”alla kan lära sig matte”. Det ingår mer eller mindre explicit i lärarens yrkesroll att inte bara tycka, utan också veta att de allra flesta kan lära sig det allra mesta om man bara arbetar på rätt sätt och har tillräckligt med tid.

Ett lite kärvare påstående är exempelvis ”alla kan bli bra på matte 4”. (Matte 4 är den fjärde mattekursen på gymnasiet, och finns vad jag vet bara som krav för ordentligt tekniska högskoleutbildningar som civilingenjörsprogram.) Läs mer