Att lära lärare?

Jag läste här om dagen en ovanligt bra bloggpost på temat ”föreläsningsundervisning är inte effektivt”. Den fick tankar om undervisning och lärande att snurra några extra varv i mitt huvud, och jag tänkte försöka skriva ner några av de tankar jag har. Det handlar inte bara om hur lärande och undervisning fungerar, utan också om möjligheten att påverka hur undervisning sker. Läs mer

Annonser

En metod för att konkretisera gymnasiets matematikkurser (renskriven)

Den här bloggposten finns också som ett Google-dokument, som har bättre struktur och är lättare att läsa. Dessutom är Google-dokumentet uppdaterat, medan bloggposten är mer eller mindre oförändrad.

Jag hoppas att det går att inspirera mattelärare i Sverige till att använda en gemensam metod för att konkretisera och beskriva våra mattekurser, så att vi kan diskutera dem tillsammans på ett mer kraftfullt sätt.

Gå gärna till Facebook-gruppen Matematikundervisning om du vill diskutera! Läs mer

En sorts metod för att konkretisera kursplaner för matte

Nu söndag–onsdag var jag på sommarkursen som Sveriges MatematikLärarförening anordnar varje år. (Jag fick faktiskt SMaL:s stipendium för att åka dit!) Kursen innehöll en massa saker – inte minst möten med människor – och det lär väl bli en helt egen bloggpost om det. Den här tänker jag ägna åt vad som man nog kan säga är en metod för att konkretisera kursplaner för matte.

En av de människor jag träffade för första gången ”i verkligheten” var Bodil Holmström, som jag träffat rätt mycket online och som jag diskuterat rätt mycket matte med. Vi la en del tid på att bygga matriser för matte 1b på samma sätt som jag skissar nya matriser för 2b, och kom jättelångt. Jag insåg i processen att det jag har är egentligen inte bara en konkretisering av matte 2b, utan en metod för att konkretisera gymnasiets mattekurser i allmänhet.

Två exempel är väl inte tillräckligt för ett generellt påstående – och jag vet exempelvis inte hur det fungerar i yrkesprogrammens kurser – men jag tänkte göra en sammanfattning av hur man kan gå tillväga för att göra en sån konkretisering som jag och Bodil gjorde (och fortsätter att göra).

Läs mer

Att engagera genom spelifiering

För knappt en månad sedan formulerade jag tre tankar inför mitt arbete i höst. En av dem var att det viktigaste målet är att få eleven engagerad i sitt lärande.

Det som ligger bakom den tanken är dels att jag vet att jag inte lyckats med att få med alla elever i arbetet jag leder i klassrummet, dels att jag är övertygad om den gamla klyschan att kunskap är något som eleven måste bygga upp själv. (Du kan välja att kalla det forskningsresultat istället för klyscha, om du vill.)

Jag misstänker att förklaringsmetoder, liknelser och i vilken ordning man introducerar begrepp spelar större roll i matten än i andra ämnen. Men jag är övertygad om att det är långt viktigare att få igång elevernas hjärnor, och få dem att utforska matten och anstränga sig, än att förklaringar är välslipade.

Därför blir viktigaste målet i höst att få elever engagerade i sitt lärande. En väg att göra det är att dra lärdomar från spelutvecklare. Spelindustrin överlever genom att få människor engagerade i spelandet, och för dem är det nödvändigt att spelaren inte stannar upp och frågar motsvarigheten till ”Varför ska vi lära oss det här?”.

För några månader sedan läste jag boken The Art of Game Design. Jag skaffade den för att jag är intresserad av spel, men när jag läste den slogs jag av hur mycket som går att tillämpa direkt i undervisning.

Boken innehåller ”100 förstoringsglas”, som är aspekter man kan använda för att granska sitt spelprojekt och se hur bra eller dåligt det fungerar ur en viss synvinkel. Här är en lista över de som tycker kan tillämpas direkt i undervisning, tillsammans med korta tolkningar eller översättningar från deras beskrivningar. Läs mer

Betygshysteri

Jag kollade just på ”The Classroom Experiment” (del 1 och 2) – en BBC-dokumentär där pedagogikforskaren Dylan William får coacha ett lärarlag för en åttondeklass under en termin.

Filmen väckte en massa tankar, och jag tänkte börja med den som förmodligen är enklast: Betygshysteri. (Det påminner lite om provhysteri, som jag skrev om kring de nationella proven.)

En av de förändringar som Dylan William hjälper till att genomföra är att lärare lämnar tillbaka uppgifter och prov utan att sätta betyg på dem. Istället lämnar de bara kommentarer. (Kommentarer fanns innan också, men tillsammans med betyg.)

Vad händer? Eleverna protesterar. Både i klassrummet och i intervjuklipp utanför hör man elever säga saker som alla går ut på att det ju är betyget som räknas i slutändan. Det stämmer väl överens med hur en del (men inte alla) av mina elever reagerar när jag vägrar att sätta betyg på prov.

Vad är fel med det? Allt. Läs mer

Tidsparadoxen, del II

Under de sista veckorna nu på vårterminen fick jag anledning att fundera över dilemmat med när man ska bedöma kunskaper, igen. När jag samlade mina tankar om det senast drog jag följande slutsatser:

  • Jag vill samla betygsunderlag löpande under hela kursen.
  • Om en elev vid ett senare tillfälle inte klarar av att lösa svårare uppgifter på ett visst område betyder det inte att eleven inte kan kan det längre.
  • Om en elev vid ett senare tillfälle inte klarar av att lösa enkla uppgifter på ett visst område betyder det att eleven inte kan det längre.

När jag bedömde kursprov blev det ganska tydligt att för många elever är kunskap från tidiga avsnitt i kursen mer eller mindre bortblåsta – och kunskaps nivån motsvarar definitivt inte den som jag bedömt tidigare, och sparat som betygsunderlag. Detta, tillsammans med en klok kollegas påpekande att det ju är kunskaper som eleven har i slutet av kursen man ska sätta betyg på, fick mig att fundera. Kanske borde jag se det så här:

  • Under kursens gång ska jag anstränga mig för att bedöma elevers kunskaper för att anpassa undervisningen, men inte använda som betygsunderlag.
  • Under de sista två veckorna (eller så) ska jag anstränga mig för att samla så heltäckande betygsunderlag som möjligt.

Läs mer

Konkretisering av kursplan för matematik 2b (MATMAT02b)

Jag läste just att skolor inte bör skapa ”lokala kursplaner” (se punkt 22), så det här är ingen lokal kursplan. Det är en konkretisering. Det vore ett jättehäftigt projekt om lärare från många delar av landet kunde samarbeta för att konkretisera kursplanerna, så att de går lättare att förstå och använda.

Observera att det här är ett utkast, och att jag räknar med att det finns saker som borde förbättras. (Jag har lagt mer krut på det centrala innehållet än på kunskapskraven, till exempel.) Kom gärna med kommentarer och förslag till förbättringar!

Om du är intresserad finns det även en kunskapsmatris som ligger mycket nära den här konkretiseringen. Här finns Skolverkets kursplan i original.

Läs mer