About

Jag som skriver på den här bloggen heter Johan Falk. Jag har en familj, fem gitarrer (alla akustiska), en jättegammal laptop och en sommarstuga där jag trivs. Jag mår bra av att baka bröd. Jag dricker mycket te. En favoritsysselsättning är att träffa vänner och spela brädspel, elda, ta promenader och prata om världsproblem.

Sedan högstadiet eller så har jag haft en passion för frågor som rör skola och utbildning.

Sedan 2015 jobbar jag med mattesaker på Skolverket. Jag upplever det som ett privilegium att få göra en liten liten skillnad i något som jag anser viktigt. Tidigare arbeten omfattar gymnasielärare, webbutvecklare och vetenskapsjournalist, och jag har också hunnit med en licentiatuppsats inom fysikdidaktik.

De första tre årens inlägg på den här bloggen kommer från min tid som verksam lärare. (Då hette bloggen ”Att bli lärare”.) Från 2020 heter bloggen ”Tankar om skola”, även om jag räknar med att det kan bli ett eller annat inlägg som bara har små beröringar med skola och utbildning.

Vill du hitta mig på nätet kan du leta efter namnet magisterfalk. Jag syns även rätt flitigt i Facebookgruppen Matematikundervisning.


De tankar jag skriver på det här bloggen är mina egna – de ska till exempel inte tolkas som min arbetsgivares. Alla kommentarer och tankar är välkomna – inte minst de som ifrågasätter de tankar och åsikter jag har här i bloggen.

Vill du få tag på mig kan du använda min privata mail: johan at vaxjonexus.com. Du kan även nå mig på Facebook och, nu ganska sällan, på Twitter (@magisterfalk).

15 reaktioner till “About

  1. Hej Johan,

    Jag är imponerad med dina försök att ändra Matte-världen och jag halkade på dina spår på jakt efter lösningar till derivata frågor. Jag är ny i mitt roll som lärare och ny på min arbetsplats(gymnasium).

  2. Imponerad och glad över dina tankar här och på kursplanering.se Går en kompletterande pedagogisk kurs för att undervisa i gy inom ekonomi, teknik eller matte i åk 7-9. Känns som jag kan ha mycket nytta av dina #nyagreppiskolan.

  3. Tja Johan. Ville bara säga att dina inlägg och funderingar uppskattas. Har själv sökt mig in mot en kompletterande lärarutbildning från i vår. Allt gott! mvh, Viktor

  4. Hej! Jag är en gammal uv som har arbetat i grundskolan i över 30 år och sedan 2010 på gymnasiet. Din inställning till utbildning delar jag och hälsar dig välkommen i skoldebatten. Du tillför kunskaper som säkert gör undervisningen bättre och jag ser fram emot att läsa dina blogginlägg. Vänligen Roy

  5. Gymnasielärare i förskingringen här :D Jag fick möjligheten att byta liv för ett tag och har bott 2,5 år i Kina med min familj. Jag är nu på väg tillbaka mot Sverige och min tjänst som väntat på mig, något som jag verkligen längtar efter! Som jag saknat jobbet!!! Extra spännande blir det eftersom jag nästan blir nybörjare på nytt. Gy11 hann jag bara undervisa en stackars kurs i innan jag åkte så nu känns allt nytt och pirrigt igen. Jag läser lite lärarbloggar, särskilt nu när jag ska starta igång lärarhjärnan igen och har läst det mesta på din med stor behållning, även om vi inte undervisar i samma ämnen. Anledningen till att jag skriver till dig nu, är att jag tänkte att det kunde vara värt att ”önska” en bloggpost :)

    Det mesta i skolan tycker jag är kul och möjligt att göra meningsfullt för både mig och eleverna men ett par saker har aldrig blivit riktigt bra: terminens skriftliga omdömen inför utvecklingssamtalen och utvecklingssamtalen i sig. Jag har ofta känsla av att min omdömen har en, eller ett par, osynliga mottagare. Det borde vara eleven och föräldern, men i bakhuvudet finns Skolinspektionen och i viss mån skolledning, vilket medför att omdömena inte blir anpassade för elev och förälder i den mån de borde, utan den som läser dem med störst behållning är den som kan sina styrdokument. Att skriva dessa omdömen tar enormt mycket tid för min del, vilket kunde vara helt ok om de gav rimlig utdelning när det gäller lärande för eleven, och inblick i kunskapsläget för föräldern, men så blir inte fallet med dessa osynliga mottagare som styr hur omdömena formuleras.

    Hur gör ni på din skola? Hur gör du? Hur ser ett omdöme ut? Vad fokuseras? En bloggpost om detta skulle uppskattas enormt, här i Mittens rike :)

    Hälsningar
    Carina Rickard, (tjänstledig) lärare sedan 1999 på Ullvigymnasiet i Köping

  6. Hej Johan!
    Jag är en ny lärare på gymnasiet i Stockholm och ska börja undervisa i höst på yrkesprogram! Så glad över att läsa din blogg! Tack för dina tankar för en bättre matematikundervisning! Skulle vara tacksam om jag kunde få något tips. Mina frågor så här:
    1. Vad brukar ni göra för första möte( första lektion) av läsåret mellan matematiklärare och elever?
    2. Vad brukar ni starta lektion så att försöka locka intressant till eleverna på yrkesporgram ( som är kanske svaga i matematiken)?

    1. Tack! Det gör mig glad att mina tankar känns användbara.

      Det är två värdiga frågor du ställer.

      Jag börjar med den andra, eftersom den tyvärr är rätt lätt för mig att besvara, eftersom jag inte undervisat på yrkesprogram (ännu). Jag tänker inte låtsas att jag har bra svar att ge, men i allmänhet har jag tänkt ett antal gånger att det är rätt sällan som elever bara får använda (endast) matematik de redan kan på lektioner, vilket kanske vore särskilt skönt för elever som är svaga i matte.

      När det gäller första lektionen brukade jag lägga rätt mycket tid dels på praktiska saker (rätt tråkigt), dels på att förklara/berätta/diskutera hur jag ser på undervisning, lärande, elevers ansvar, lärares ansvar, bedömning, betyg, och sånt. Och så vill jag också få en känsla för hur många som gillar/hatar matte, visa mig lite personlig med eleverna, och göra mitt bästa för att de ska känna att det nog kan bli lite intressant med den här mattekursen. (En beskrivning av en sådan första-lektion går att hitta här, även om det är lite gammalt: http://kursplanering.se/avsnitt/introduktion-till-kursen-2 .)

      Lycka till med världens bästa jobb!

    2. Förresten – jag brukade också gå ett varv i klassen och låta eleverna säga vad de heter, vilket program de läser, och ytterligare en lite personligare fråga jag valt på förväg (som något de gillar att göra, något de blir arga över, vad de känner för matte, eller så).

      Jag kan också erkänna att det tar lång tid för att lära mig namn. Det har hänt att jag inte blivit säker på hela klassens namn förrän halva kursen gått.

Lämna en kommentar