En bra lärare?

De senaste dagarna har jag gått igenom en hel del prov för mina elever, och skrivit en hel del betygsprognoser. Det har inte varit enbart upplyftande resultat: Många elever har fått ett spann i sin betygsprognos, och av 52 elever är det 33 som har F som lägre delen av betygsprognosen.

När jag satt och jobbade med betygsprognoser slog mig frågan: Hur kommer det sig att så många av mina elever verkar tycka att jag är en bra lärare, när de uppenbarligen inte lär sig matten som jag undervisar?

Jag tänkte skriva ner lite tankar om den frågan här.

Jag törs säga att jag i allmänhet uppfattas som en bra lärare. (Jag får höra det av elever direkt emellanåt, men det märks också i de anonyma utvärderingar jag i slutet av varje vecka.) Men ändå är det alltså närmare två tredjedelar av mina elever som riskerar att bli underkända i kurserna de läser. Det känns inte riktigt som att det går ihop.

En klok person på Twitter lyckades få ihop två sanningar på sina 140 tecken, när hon försökte svara på varför eleverna säger att jag är en bra lärare:

De har andra kriterier för vad bra lärare är än du har? (Vilket gör den frågan i utvärderingar av undervisning lurig, btw.)

Jag tror att elever i mycket stor utsträckning bedömer en lärare efter hur väl de trivs på lärarens lektioner. Om man trivs bra kan det betyda att man bygger upp en positiv relation till ämnet (i mitt fall matte), vilket jag tror på sikt betyder mer för elevens mattefärdigheter än sakinnehållet på mattelektionerna. Men det kan förstås också vara så att mest har mysstuga på lektionerna, och inte jobbar så mycket med matte alls.

Elever verkar också tycka att lärare som förklarar så att man förstår är bra lärare. Det ligger det säkert mycket i – men det finns faktiskt också en fälla här. En jätteintressant video om att lära sig från videoinstruktioner diskuterar ett fenomen som även syns i andra sammanhang: Ibland finns ett motsatt förhållande mellan hur mycket elever lär sig, och hur mycket de känner att de förstår. Alldeles för snälla förklaringar och genomgångar gör att eleverna inte utmanar eventuella missförstånd, medan förklaringar som gör att elever faktiskt måste tänka och fundera (och därmed lära sig) också kan få eleverna att känna att de är förvirrade.

En tredje anledning till att elever kan tycka om lärare är att lärare lägger saker tillrätta för dem – eleverna måste helt enkelt inte jobba så mycket. Den sortens hjälp är förstås kontraproduktiv, åtminstone på längre sikt. Men det är också svårt att veta var gränsen går. Det känns vettigt att läraren ska presentera vad en kurs går ut på, och hjälpa eleverna att dela upp innehållet i lagom bitar som passar i en lagom ordningsföljd. Men det är kanske inte vettigt att läraren ska ha förklara för varje elev vad just den eleven behöver jobba med – om eleven utvecklar förmåga att bedöma sina kunskaper i olika områden är det mycket bättre. Och det är kanske en björntjänst att berätta för eleverna att uppgift A, B och C är enkla saker som man kan börja med, medan D, E och F är svårare och kräver mer eftertanke. Om elever själva lär sig att bedöma uppgifter, och hitta nivåer att arbeta på för att få lagom utmaning, har man ju vunnit mycket mer.

Draget till sin spets skulle en lärare som knappt gör något alls kunna vara den bästa. ”Hej. Jag är er lärare, men jag tänker inte ha några genomgångar, ge er uppgifter att träna på, eller ha läxförhör. Ni har en mattebok, och om tre veckor har vi prov på första kapitlet. Jag finns här vid katedern om ni vill nåt, men det är ni själva som måste ta tag i det här med att lära er matte.”

Det låter helt bisarrt, men om det får elever att lära sig att ta ansvar för sina studier och strukturera material som man ska lära sig – och samarbeta med klasskompisar i det arbetet – så lär eleverna på sikt få ut mycket mer av en sån undervisning.

En gång för länge sen lyssnade jag på en poddsändning, där någon sa att lärare borde bli bedömda fem år i efterhand. Jag tror att det är jättebra.

Eleverna i mina klasser har inte verktyg för att bedöma om jag är en bra lärare eller inte. Frågan som de egentligen svarar på är ”Gillar du att gå på Falks lektioner?”, och det är en helt annan femma.

Det här påminner mig förresten om en annan sak, som jag tänkte för ungefär fem år sen eller så (medan jag fortfarande jobbade som webbutvecklare): Att folk blir glada av det man gör ska inte förväxlas med att man gör något meningsfullt.

Sen hoppas jag förstås att jag är en bra lärare. Och jag tror att jag är det. Men det finns fortfarande massor av saker som ska bli bättre.


PS: En annan klok människa på Twitter frågade om jag hade frågat eleverna varför de tycker att jag är en bra lärare, fastän de inte lär sig matten. Det hade jag inte. Men jag ska testa att fråga det. Jag får återkomma med vad de svarar.

Advertisements

One thought on “En bra lärare?

  1. Intressanta tankar som jag håller med om, eleverna svarar inte alltid på det vi tror. Hade en intressant diskussion med en grupp elever som inte hade varit nöjda med undervisningen vilket gjorde mig nyfiken, eleverna brukar vara nöjda. Jag frågade varför de inte var nöjda och de svarade att de inte fick ut något av undervisningen eftersom vi gjorde samma saker hela tiden. De här eleverna riskerade F i matte. När jag frågade om de tycker att de har blivit bättre på matte under året svarade alla att de hade blivit mycket bättre och hade nått E. Men de tyckte ändå inte att undervisningen hade gett något… Lite motsatsen till ditt problem!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s