Något som gör mig glad

”Under lovet har jag suttit och pluggat tillsammans med min pappa. Nu är jag ikapp, och känner att jag förstår det vi jobbar med. Vi vill båda tacka för hur du har gjort med planeringen på kursplanering.se – det har hjälpt mycket.”

Ungefär så var det som eleven sa. Då blev jag dubbelt glad.

(Så här ser planeringen ut, för den som är nyfiken.)

Annonser

Något som gör mig glad

På mina lektioner brukar jag dela ut bonuspoäng när elever gör saker som jag tycker är bra: ställer bra frågor, vågar säga att de inte förstår, hjälper varandra, kommer med bra förslag, eller gör något annat som jag tycker om. För att betona att det är ok att göra fel får man bonuspoäng även när man gör fel; och hittar man ett fel som läraren gjort får man två bonuspoäng (samtidigt som jag får ett poäng för att jag gjorde fel).

Idag berättade två av mina elever att de i hemlighet fört statistik över bonuspoängen jag delat ut under året, och visade en presentation med en sammanställning. Yeah!

bonuspoäng

Jag har tagit bort namnen på staplarna, men jag kan avslöja följande:

  • Jag hade den näst högsta stapeln. Det har alltså blivit några fel under året – och det är ju bra. (Speciellt när elever upptäcker dem.)
  • Det finns ingen tydlig koppling mellan antal bonuspoäng och betyg eller resultat på prov.
  • Killar har fått ungefär dubbelt så många bonuspoäng som tjejer, per person. (Det var definitivt en tankeställare för mig.)

Tack Pontus KG och Rasmus N för energikicken som det här gav!

Något som gör mig glad

Jag har en elev (eller kanske flera) som har jättejobbigt med matten, men som inte ger sig. Hen kämpar på, och fokuserar på att faktiskt lära sig de olika momenten i kursen – istället för att fokusera på provpoäng eller provbetyg. Ibland går det bättre, och ibland går det sämre, men eleven fortsätter att kämpa.

Såna elever gör det lätt att engagera sig lite extra.

Något som gör mig glad

Jag har just kommit hem från (ännu) en EdCamp. Det är svårt att sätta ord på känslan jag får på såna tillställningar.

Där finns människor som brinner för samma saker som jag. Som inte tycker att det är fel att diskutera skola och utbildning utanför arbetstid, som experimenterar och utforskar i sin undervisning, som har saker att dela med sig av. Några jag har lärt känna via Twitter eller andra medier, några som jag träffat på möten förut, och några som jag träffar för första gången. Och vi känner alla varandra, typ.

Det är bästa sortens energiboost, för det jobb jag har och det jobb jag gör.

Men det är jättesvårt att förklara för någon annan.

Något som gör mig glad

bild från VarbergI oktober förra året var jag i Varberg och pratade på den årliga träffen för lärare på Statens institutionsstyrelse, som undervisar tvångsomhändertagna ungdomar. En av åhörarna gjorde det här som föreläsningsanteckningar, och gav till mig efteråt.

Jag tänkte direkt att jag skulle lägga bilden på bloggen, bara för att den gör mig glad, men det var inte förrän den här helgen när jag var på Skolvårens träff #AFK Huddinge som det blev av. Tack till Benny Johansson, lärare på SIS, som fick mig att tänka på bilden igen. (Och förlåt till konstnären, som jag glömt namnet på! Den som kan tyda signaturen får gärna säga till, så kompletterar jag beskrivningen.)