Om fusk på prov

De senaste dagarna har det varit mycket snack bland mattelärare om fusk i samband med att svaren till nationella provet i matte 2b läckte ut. Det har fått ett antal tråkiga konsekvenser, och lett till att lärare, skolor, huvudmän och myndigheter har behövt välja mellan ett antal beslut som är tråkiga eller ännu tråkigare.

Det har också lett till en debatt om vad man borde göra för att undvika liknande saker i framtiden. (Så vitt jag vet förekommer alltid fusk på liten nivå – elever som hjälps åt på ett prov, eller elever som har kompisar på andra skolor som börjat skriva provet tidigare. Men det är sällsynt att lösningar till hela prov läcker ut.)

När jag analyserar saker som blivit fel gillar jag att fortsätta att fråga ”Varför?”. Det hjälper mig att inte fokusera på de ytliga problemen, utan hitta problem som ställer till besvär på många nivåer.

Läs mer

C är det nya godkänt?

Det finns många svårigheter med kunskapsbedömning. En del av dem är av ren praktisk natur (som tidsbrist), en del är sådant som man behöver träna sig för att bli bra på (som att skapa bra uppgifter), och en del kräver att man har bra kunskaper om styrdokument (som vad som ska bedömas).

Och så finns det svårigheter som verkar olösliga.

Ett problem med kunskapsbedömning som följt med mig från de första kurserna jag undervisade är hur man ska behandla kunskap som (endast) uppvisas tidigt i kursen. Våra styrdokument säger ungefär följande:

  • Kunskaper ska bedömas löpande under kursens gång.
  • Man ska ha en positiv syn i kunskapsbedömning, och räkna förtjänster snarare än straffa brister.
  • Betyg ska sättas på de kunskaper som eleven har i slutet av kursen.

I en perfekt värld medför de här punkterna inget problem, men i den verkliga världen tappar elever bort kunskaper. Och hur ska man behandla elever som uppvisar vissa kunskaper i mitten av kursen, men inte i slutet?

Det verkar olösligt, och när jag reflekterat kring det här problemet tidigare har jag till och med kallat det ”tidsparadoxen”. Nu tror jag att jag hittat en tråd för att nysta upp problemet – eller åtminstone formulera det på ett sätt som hänger ihop.

Läs mer

En bra lärare?

De senaste dagarna har jag gått igenom en hel del prov för mina elever, och skrivit en hel del betygsprognoser. Det har inte varit enbart upplyftande resultat: Många elever har fått ett spann i sin betygsprognos, och av 52 elever är det 33 som har F som lägre delen av betygsprognosen.

När jag satt och jobbade med betygsprognoser slog mig frågan: Hur kommer det sig att så många av mina elever verkar tycka att jag är en bra lärare, när de uppenbarligen inte lär sig matten som jag undervisar?

Jag tänkte skriva ner lite tankar om den frågan här.

Läs mer

Ett problem i skolan: Ett system som tappar elever

Det var ungefär ett år sedan jag skrev om ”felet med skolan”. Det är titel med ironi, eftersom jag anser att de problem som finns i svenska skolan är så komplexa att de inte kan fångas i ett enda ”fel” – även om många försöker att göra det. Jag följde upp bloggposten med fyra bloggposter vad jag anser är stora och övergripande problem i skolan, som skapar följdproblem på flera nivåer. I efterhand är jag förvånad över att jag missade att skriva om den sak jag kommer att skriva om här. Det är något jag upplevt från första dagen som lärare, och upplever i princip varje dag. Jag antar att jag blivit så van vid problemet att jag för det mesta inte ens tänker på det. Men innan jag börjar säga dåliga saker om vårt skolsystem vill jag göra tydligt att jag anser att vi har en bra skola – en jättebra. Vi erbjuder alla barn gratis utbildning, vi delar inte upp elever i teoretiska eller praktiska utbildningar redan vid 12 års ålder, och vi har ett skolsystem som uppmuntrar både välmående, kunskapsutveckling och ett demokratiskt samhälle. Det är skitbra. Med det sagt tänker jag försöka beskriva vad jag anser är ett av de största problemen i matteundervisning på gymnasiet. (Problemet finns säkert i andra åldrar och i andra ämnen, men det är jag inte rätt person att uttala mig om.) Läs mer

En problematisk inställning

En klok kollega till mig lyckades sätta ord på den studieteknik som en del elever tycks använda. Orden var ungefär så här:

En del elever verkar se det som lärarens uppgift att dra dem framåt i kursen, och deras egen uppgift att streta emot så mycket som möjligt. I slutet på kursen förväntar de sig att läraren berättar vad det absolut minsta är som de behöver göra för att bli godkända på kursen, och så satsar de på att göra det.

Jag tror inte att eleverna har den här studietekniken på ett medvetet plan (och det gör inte min kollega heller), men beskrivningen var träffande.

Det är förstås långt ifrån alla elever som pluggar på det viset, men det verkar alltid finnas minst ett par i varje klass. Ibland många fler. Jag önskar att jag visste hur man kan ändra deras inställning.

Introducing: Spreadsheet Actions

Today I released the first version of ”Spreadsheet Actions”. It is a small framework for Google spreadsheets, allowing actions to be run on selected rows in a spreadsheet. This could for example be used for:

  • Sending customized emails
  • Copying and sharing files
  • Creating folder structures in Google Drive
  • Importing/exporting contacts to Google contacts
  • Managing student workbooks

The whole idea with Spreadsheet Actions is that new plugins could be written when there is reason to. You want to create a new folder in Gmail for every student in your class? That would be (at most) 50 lines of code. You want to append text to Google documents? That would be another small plugin.

In this blog post I’d like to explain a few ideas behind Spreadsheet Actions, but first a few links:

Läs mer