Om fusk på prov

De senaste dagarna har det varit mycket snack bland mattelärare om fusk i samband med att svaren till nationella provet i matte 2b läckte ut. Det har fått ett antal tråkiga konsekvenser, och lett till att lärare, skolor, huvudmän och myndigheter har behövt välja mellan ett antal beslut som är tråkiga eller ännu tråkigare.

Det har också lett till en debatt om vad man borde göra för att undvika liknande saker i framtiden. (Så vitt jag vet förekommer alltid fusk på liten nivå – elever som hjälps åt på ett prov, eller elever som har kompisar på andra skolor som börjat skriva provet tidigare. Men det är sällsynt att lösningar till hela prov läcker ut.)

När jag analyserar saker som blivit fel gillar jag att fortsätta att fråga ”Varför?”. Det hjälper mig att inte fokusera på de ytliga problemen, utan hitta problem som ställer till besvär på många nivåer.

Läs mer

Annonser

Upprop: Inkludera alternativ till pq-formeln i formelbladet för nationella prov

Short version: Om du håller med om att pq-formeln borde få konkurrens i formelbladet för nationella prov får du mycket gärna skriva ditt namn och din skola i en kommentar till den här bloggposten.

andragradslösning


Läs mer

Provfrågor som proxy (igen)

I höstas skrev jag en bloggpost om provresultat som proxy – att ha prov där man kan göra en rimlig uppskattning av vad en elev med E-, C- eller A-kunskaper kommer att skriva. Motsatsen vore att ha provfrågor som direkt relaterar till kunskapskraven, där man inte behöver uppskatta vad (exempelvis) en elev på E-nivå skulle klara av – att lösa en uppgift betyder att eleven visar E-kunskaper.

Det finns för- och nackdelar med båda dessa synsätt på prov, men i min värld är den senare provvarianten flera gånger bättre än den förra.

Men här är ett dilemma.

Varning, varning: Den här bloggposten handlar om matteundervisning. Om du tror något annat är det risk att du blir beskviken.

Läs mer

Muntliga prov med begreppsförklaringar: första riktiga testet

I morse var jag nervös. Jag skulle hålla muntliga matteprov med 31 elever, med en modell som jag bara testat med en elev förut. Jag hade ersatt den muntliga delen i nationella provet med egna typer av uppgifter, som handlar mer om begrepp än problemlösning. En ganska radikal ändring, som jag fått ok från rektor och matematikansvariga att göra. Dessutom hade lovat kollegor att berätta hur det gick, och till råga på allt lagt ett rätt tätt schema för grupperna.

Nu ikväll är jag inte nervös. Jag är glad. För det gick jättebra. Läs mer

Ett par tankar om muntliga prov

I dagarna var jag involverad i muntliga delar av matteprov för tredje gången, och har ett par tankar jag vill skriva ner.

De muntliga proven ser lite olika ut för kurs 1 jämfört med senare kurser, men de senare kursproven fungerar så här:

  1. Varje elev får ett matteproblem i förväg, som de senare ska göra en muntlig redovisning av. De får en timme på sig att lösa problemet och göra anteckningar som de har nytta av vid redovisningen. Problem och anteckningar samlas in.
  2. När det är dags för det muntliga provet (som bör vara högst 1–2 dagar senare) får de tillbaka sina anteckningar, och redovisar sedan uppgiften muntligt för en examinerande lärare. Redovisningen sker normalt i grupp, där alla elever i gruppen har olika uppgifter.
  3. Bedömningen på redovisningen innehåller aspekter som ”fullständighet, relevans och struktur”, ”beskrivningar/förklaringar” och ”matematisk terminologi”.

På skolan där jag är tycker de flesta lärare att bedömningarna präglas av alltför mycket godtycke, och övningar vi gjort har visat att spridningen mellan olika lärares bedömning är stor. Jag tänkte dock sätta fokus på ett annat problem – att de muntliga proven inte tillför speciellt mycket.

Som proven är utformade idag är de baserade på problemlösning, och en elevs färdighet i problemlösning kommer att vara en viktig del i hur den muntliga redovisningen går. Matematisk problemlösning (åtminstone som den är utformad på proven) brukar man hantera skriftligt, och inte muntligt. En väsentlig del av problemlösningen består av beräkningar, vilket gör att många elevredovisningar går ut på att läsa upp vilka beräkningssteg de gjort. Resultatet blir att det muntliga provet blir en uppläsning av en skriftlig lösning, och man kan fråga sig vad själva muntligheten egentligen tillför.

Jag skulle istället vilja testa muntliga prov på det här viset:

  • Man gör upp en lista över (viktiga) begrepp som är med i kursen. Listan är offentlig, och finns tillgänglig långt i förväg. (Gärna vid kursstart.)
  • När det muntliga provet närmar sig får eleverna veta att de kommer att få (säg) två begrepp från listan, valda på slump, och de får välja vilket av begreppen de kommer att få prata om.
  • Kanske vill man slumpa begrepp till elever så att de får ett svårare och ett enklare att prata om. I så fall bör man berätta det för eleverna, och markera i listan vilka begrepp som anses enklare/svårare.
  • Vid det muntliga provet kan eleverna prata fritt, men vid behov ska de också få frågor som ”Hur hänger [ekvationer] ihop med andra begrepp i kursen?”, ”När kan man ha nytta av [ekvationer] utanför klassrummet?”, ”Hur skulle du förklara vad [ekvationer] är för en kompis?”, eller så.

Muntlig examination på det viset skulle, enligt mig, ha ett antal fördelar framför dagens modell:

  1. Man testar förmågorna begreppsförståelse och förhoppningsvis även relevans, som lätt glöms bort i vanliga examinationer.
  2. Jag tror dessutom att det är en tämligen effektiv examinationsform – man får bra inblick i vad eleven förstår eller inte förstår för det valda begreppet. (Om det verkligen stämmer återstår förstås att se.)
  3. Man har ämnen för den muntliga redovisningen som är naturliga att kommunicera muntligt.
  4. Man tvingar eleverna att reflektera kring de viktiga begreppen i kursen, och inte bara öva på att räkna – det finns alltså en kännbar pedagogisk effekt.

Kommentarer och tankar mottages tacksamt!

PS: En farhåga man skulle kunna ha är att om man har en offentlig lista över begrepp som kan dyka upp på provet, så kommer det att cirkulera ”perfekta” beskrivningar av dessa begrepp. Jag tror att (a) det inte är så dumt att låta eleverna nöta in bra förklaringar för begrepp som är viktiga i kursen, och (b) att en lärare kan ställa uppföljningsfrågor och märka om en elev repeterar något utantill eller faktiskt förstår vad han/hon pratar om.

Hur jag tolkar och konkretiserar kursplan och kunskapskrav, översiktligt

Jag har en mailkonversation där jag diskuterar hur prov kan vara utformade, och eftersom mina prov är starkt sammankopplade med hur jag tolkar kursplan och betygskriterier vill jag förklara hur jag gör de tolkningarna. Istället för att bara skriva det i ett mail gör jag en sammanfattning här på bloggen – om fler skulle vilja kommentera. Läs mer