Looking for help in connecting Khan Academy and Google spreadsheets (solved!)

I use Khan Academy a lot in my math teaching, and each of my students have a Google spreadsheet keeping track of their progress in the course. Every week I go through my students’ achievements on Khan Academy, and mark some spreadsheet cells green. I’ve managed to automate this pretty far, but it still takes some 20 minutes of repetitive work per class – with the included risk of manual errors.

A few weeks ago I learned that Khan Academy exposes information through an API, and I’ve been trying to make write a script in Google Drive that can talk to Khan Academy and make updates automatically.

The why

I would really like to have such a script, for three reasons:

  • Students would get quicker results from their work. This is good for motivation, and thus for learning.
  • It would save me a lot of time – probably a bit more than an hour every week, plus the extra work I have to spend every now and then when I make mistakes in the manual procedures and have to revert and start over.
  • I would feel that Khan Academy is so easy to work with that I would start looking into how I can contribute math exercises I’m missing.

I need help

I’ve spent quite a bit of time trying to create such a script, with no success. I’m not 100% sure that it actually possible, and I don’t have the skills in OAuth and JavaScript to find out.

If you could give me a hand on this, you have my sincere thanks.

What I have so far

When I’ve tried this, I only get ”OAuth Error”. Possible problems, which I’ve been unable to solve/investigate properly.

  • As far as I can tell, Google Drive scripts use OAuth 1.0A. I think this is compatible with 1.0 (required by Khan Acdemy), but this might be the source of the problems.
  • I haven’t found a way to explicitly set the parameters required by Khan Academy. Maybe this is done automatically by the OAuthConfig object, maybe not.

The code I’m using can be found on GitHub: https://github.com/Itangalo/studentmatrix/blob/master/studentMatrixKhan.js. Bear in mind that I actually don’t know JavaScript, so it’s ok to laugh.

I’ve looked a bit at the project KhanReporter, written in Python, that talks with both Khan Academy and Google Drive. Perhaps you can make more sense of it than I can.

Interested?

If you’re interested in helping out, feel free to write a comment to this post. Thanks in any case.

Vad händer med betyg som drivkraft?

Sedan nian eller så har jag varit skeptisk till betyg i skolan, och under de 17 år som gått har jag ganska många gånger sagt att skolan vore bättre utan betyg. De som invänder brukar framförallt lyfta fram två argument.

Det första är att betyg behövs för urval till utbildningar (vilket jag inte tycker stämmer). Det andra är att betyg får elever att kämpa hårdare och lära sig mer.

Jag tänkte ägna den här bloggposten åt det andra argumentet. Det jag tänkte skriva är både gammal skåpmat och så revolutionerande att många har svårt att ta till sig det.

Därför tänkte jag börja med att be om en sak. Om du tycker att betyg behövs för att motivera elever att anstränga sig, så vill jag att du funderar över detta: Om det skulle visa sig att det finns forskning som säger att betyg inte fungerar som motivator, och kanske till och med är skadligt, skulle du kunna ändra din åsikt?

Läs mer

Teaterapa

Nu i veckan hände det igen. Jag fick en insikt, som var ganska omvälvande och så självklar att den nästan är pinsam att berätta.

Min matte E-grupp hade två lektioner kvar att repetera inför provet, och jag hade gjort i ordning en fin presentation på prezi.com för att sammanfatta komplexa tal och polynomfaktorisering. I klassrummet frågade jag vad eleverna ville att vi skulle lägga tid på – jobba själva, ha repetitionsgenomgång av hela avsnittet (dvs. min presentation), genomgång av något särskilt, eller något annat. Det var övervikt för att jag skulle köra min presentation.

I efterhand slog det mig att det var dåligt prioriterad tid. Det kanske var bra att ha en snabbgenomgång, men min genomgång tog för lång tid. Det eleverna behövde mest var att sitta och jobba själva. Men det jag ville göra var att hålla den där sammanfattande genomgången som jag hade förberett.

När jag funderade på det i efterhand kunde jag se att jag gör såna saker ganska ofta. Jag gillar att stå vid tavlan och förklara saker. Men det är inte mitt uppdrag. Det är att hjälpa elever att lära sig saker, och för det krävs (för det allra mesta) att de jobbar själva.

Förra veckan hade vi en träff med BFL-gruppen (det vill säga de grupper som satts samman för att lära oss om de pedagogiska principerna som kallas bedömning för lärande). Hon som ledde gruppen berättade bland annat att ett rätt tungt namn hade sagt ”Du ska  aldrig jobba mer än dina elever”.

Jag tyckte att det påståendet fungerar ganska dåligt. Men jag börjar också se att det finns en del visdom i det. (Och som mycken visdom är det väl också onödigt kryptiskt uttryckt.)

AT-tjänst för lärare?

Jag är inte den enda som har sagt det, men det är värt att säga ändå. Att ha något som liknar AT-tjänst för lärare känns inte som en dum idé alls.

Sedan någon vecka tillbaka har jag en VFU-student som är med på mina lektioner i matte 2b. Det är jättebra. Hon är en resurs i klassrummet. Att ha en annan person med lärarögon i klassrummet gör att jag tänker mer på vad jag gör, och varför. Och det är jättebra att ha någon att diskutera undervisningen med.

Läs mer

Att se människan, eller kunna lära sig kvantmekanik?

Jag är en ny lärare. Jag har inte varit lärare i mer åtta månader, och jag har massor med tankar om hur saker skulle kunna fungera bättre i skola och utbildning – vilket väl är rätt typiskt för någon som ännu inte förstått helheterna.

Jag är med i Facebook-gruppen matteundervisning, där det gått en del intressanta och häftiga diskussioner. Ett tema som återkommit några gånger – och blivit lite infekterat – är skillnaden mellan att fokusera på ämnesinnehåll å ena sidan, och eleven som människa å andra sidan.

Själv tänker jag gärna mycket på saker som centralt innehåll, tolkning av kunskapskrav, nödvändiga förkunskaper och vad man eventuellt kan göra för att fler elever ska kunna hantera logaritmer för att lösa exponentialekvationer. Andra tänker hellre på att bygga självförtroende hos eleverna, bryta en fyrkantig mattekultur och göra matematik livfull och kreativ.

Man kanske kan sammanfatta skillnaderna mellan synsätten så här:

  • Ämnesfokuserat: ”Samhället har behov av människor som förstår kvantmekanik, som kan optimera processer i reningsverk, och som kan simulera proteinstrukturer. Vi kan inte hålla på och dalta med negativa tal när vi egentligen ska undervisa om exponentialekvationer.”
  • Elevfokuserat: ”Den här eleven har tyckt att matte har varit jobbigt sedan lågstadiet. Om vi lägger en eftermiddag på att leta efter symmetrier och matematiska mönster på Centralstationen kanske matten (och i förlängningen skolan) kan börja bli lite intressant, och till och med rolig.”

Läs mer

Det borde finnas tre olika likamedtecken

Trots att jag jobbat en hel del med programmering behövde jag undervisa matte innan jag insåg det: Det borde finnas tre olika likamedtecken. Vi använder dem på tre olika sätt, men det märks inte när vi skriver dem – och det gör elever förvirrade ibland.

  1. Det första man träffar på är blir, så som 2 + 3 = 5. Likamedtecknet används här bara för att förenkla eller skriva om det som står i vänstra ledet.
  2. Det andra man träffar på är definieras som, så som f(x) = 2x + 3. I en del programmeringsspråk används := (kolon-likamed), för att berätta att variabeln/uttrycket i vänstra ledet introduceras/definieras som uttrycket till höger. I matematik använder man ibland ≡ (likamed med tre streck), vilket ibland betyder ”identiskt lika med” och ibland ”definieras som”.
  3. Det tredje man träffar på är antas vara lika med, så som i 2x + 17 = 5x + 9. Det används i ekvationer, men en del elever har svårt att greppa detta eftersom likamedtecknet antyder att vi gör en uträkning. Ibland är det svårt att veta vad som egentligen avses, så som med linjära ekvationer av typen y = 2x + 3. Är det en ekvation, eller är y en funktion av x? I en del programmeringsspråk används == (dubbla likamed) för den här jämförelseoperatorn.

Man skulle kunna hävda att ekvivalenspilen (<==>) är en fjärde form av likamedtecken, där två påståenden markeras som samma. Men där har vi i alla fall ett eget tecken.

Det vore intressant att se hur elever reagerar om man faktiskt skulle börja använda olika likamedtecken för de här tre betydelserna. Kanske skulle några saker bli lättare, förutom när man kliver ur klassrummet och blir förvirrad över hur alla andra använder tecknen.

Redigering 2013-06-02: Det första fallet borde egentligen kallas för en identitetsomskrivning, eftersom ”blir” tyder på att högerledet är ett mer korrekt eller slutgiltigt uttryck än vänsterledet, vilket inte måste vara fallet. Tack till Ulla Öberg vid Lärarhögskolan i Malmö som fick mig att fundera ett varv till.

Börja med de svåra problemen?

Jag fick en tanke här om dagen, som säkert har slagit mången lärare.

Det handlar inte om att presentera stora och svåra problem, som är fascinerande för eleverna och får upp deras intresse för ett ämne – även om rubriken på det här inlägget antyder det.

Jag tänker på uppgifter som elever är tänka att lösa – standardproblem likväl som mer komplexa problem som behöver tolkning. Min tanke är denna:

Hur vore det om man började med ett problem som kräver att man hittar och tar många steg själv, och eleven får se om hon kan knäcka det. Om inte, så får eleven ta en ledtråd och gå ner till 9-poängsnivån. Fundera en stund – går det att se något sätt att lösa problemet nu? Om inte, ta en ledtråd till och gå ner på 8-poängsnivån. Och så vidare.

Den stora vinsten med en sån approch, om den lyckas, är att eleven aktiveras och engageras på ett sätt som vanliga uppgifter kanske inte gör. Kanske kan man få uppgiften att bli en utmaning som faktiskt får eleven att tänka efter och testa olika approacher.

Svårigheten att testa det här är förstås att få tid att skriva ihop tillräckligt många frågor – det lär behövas mer än två–tre stycken om man vill testa på riktigt. Kanske man kan testa med fem frågor i slutet av varje avsnitt?