C är det nya godkänt?

Det finns många svårigheter med kunskapsbedömning. En del av dem är av ren praktisk natur (som tidsbrist), en del är sådant som man behöver träna sig för att bli bra på (som att skapa bra uppgifter), och en del kräver att man har bra kunskaper om styrdokument (som vad som ska bedömas).

Och så finns det svårigheter som verkar olösliga.

Ett problem med kunskapsbedömning som följt med mig från de första kurserna jag undervisade är hur man ska behandla kunskap som (endast) uppvisas tidigt i kursen. Våra styrdokument säger ungefär följande:

  • Kunskaper ska bedömas löpande under kursens gång.
  • Man ska ha en positiv syn i kunskapsbedömning, och räkna förtjänster snarare än straffa brister.
  • Betyg ska sättas på de kunskaper som eleven har i slutet av kursen.

I en perfekt värld medför de här punkterna inget problem, men i den verkliga världen tappar elever bort kunskaper. Och hur ska man behandla elever som uppvisar vissa kunskaper i mitten av kursen, men inte i slutet?

Det verkar olösligt, och när jag reflekterat kring det här problemet tidigare har jag till och med kallat det ”tidsparadoxen”. Nu tror jag att jag hittat en tråd för att nysta upp problemet – eller åtminstone formulera det på ett sätt som hänger ihop.

Läs mer

Önskas: Ett gemensamt språk för kunskapsbedömning

För 2–3 veckor sedan skrev jag ett inlägg om varför jag tycker att fokus på förmågor fungerar dåligt i matteundervisningen (eller egentligen i bedömning av kunskaper). Inlägget fick en del uppmärksamhet, och nu under jullovet har jag funderat mer kring vad fokus på förmågor leder och inte leder till. I den här bloggposten syns några av de tankarna.

Två metoder för kunskapsbedömning

Poängen med att ha ett språk för kunskapsbedömning går att göra tydlig om man tittar på hur lärare arbetar med betygsunderlag. Här är två modeller som utåt sett kan verka mycket lika, men som har viktiga skillnader. (Som vanligt handlar mina analyser om gymnasiematte – förlåt om du arbetar med andra ämnen eller andra åldrar!)

  • För lärare A är betygsunderlag synonymt med provbetyg. Vanligtvis har läraren ett prov vid slutet av varje kapitel i kursboken, med frågor av blandad svårighetsgrad, och för varje prov får eleven ett provbetyg. I slutet av kursen hålls ett kursprov – oftast det nationella provet – som spänner över hela kursen. Därefter väger läraren samman provbetygen till ett kursbetyg (där större och senare prov ofta är värda mer).
  • För lärare B handlar betygsunderlag om vilka kunskaper eleven måste ha/visa för att nå betygen E/C/A. Under kursens gång har läraren ett antal delprov, där elever har chans att visa delar av dessa kunskaper, och i slutet av kursen hålls ett kursprov som spänner över hela kursens innehåll. Resultaten på proven dokumenteras efter vilka kunskaper eleven visat (och det kan dessutom finnas provbetyg). I slutet av kursen tittar läraren på vilka kunskaper eleven visat – och i viss mån när kunskaperna visats – och sätter ett betyg efter det.

Läs mer

En slående enighet

För ett litet tag sedan hade vi en mattekonferens på skolan, där vi kollade på en (faktisk) prövning som en elev hade skrivit. Det hände något som jag har funderat över i efterhand.

Prövningen gällde matte 2 och var utvald för att ligga på gränsen mellan F och E: Min bedömning är till exempel att eleven hade fått provbetyget E med lite marginal på ett nationellt prov, men samtidigt visade prövningen också på ett par brister i elevens kunskaper.

Vi var 15–20 mattelärare på konferensen, och vi hade alla alldeles för lite tid på oss för att analysera prövningen. När vi diskuterade efteråt framkom flera intressanta tankar, men det mest intressanta var frågan om eleven borde bli godkänd eller inte. De allra flesta lärare tyckte att eleven inte skulle godkännas. Några tyckte att de inte hade tillräckligt på fötterna för att avgöra, och ingen tyckte att eleven skulle bli godkänd. Det som framhölls var att eleven inte visade att hen hanterade andragradsuttryck och andragradsekvationer.

Att så många lärare var så överens om att man inte kan bli godkänd i matte 2 om man inte hanterar andragradsuttryck och -ekvationer är superintressant. Ingenstans i styrdokumenten står att det är nödvändigt att kunna just detta, men för ändå var det uppenbart för lärarna. (Jag var en av lärarna, och håller med jag också.)

Det är bra för svensk skola att vi har så pass stark praxis, tror jag.

Ett sätt att färglägga Google-kalkyblad enkelt genom iPad

Rätt många lärare har upptäckt att det är smidigt att dokumentera betygsunderlag och annan bedömning genom Google-kalkylblad. Det är ett kompakt sätt att sköta bedömning, och det är dessutom möjligt att dela med elever så att de när som helst kan se hur läraren bedömt deras kunskapsläge.

De som använder iPads har dessutom märkt att det är rätt jobbigt att redigera kalkylblad genom dem. Istället för ett par klick måste man klicka runt på ganska många och inte särskilt intuitiva ställen.

I morse la jag två timmar på att göra ett Google-skript som gör det mycket lättare att färglägga Google-kalkylblad genom iPads (eller andra bärbara enheter). Jag hoppas och tror att det är välinvesterad tid – det var roligt och lärorikt för mig, och tidsbesparingen för andra lärare lär vara mer än två timmar. (Och kanske blir dokumentation i kalkylblad nu möjligt istället för ogörbart.)

EDIT: Nu finns en variant av skriptet där du kan använda en färdig sida, och inte behöver skapa ett eget skript. Du når det på korta.nu/ipadmatris.

Läs mer

En modell för prov och kunskapsbedömning

Jag vet nog egentligen att kunskapsbedömning inte går att fånga i fasta metoder och algoritmer. Men jag vet också att jag nog inte kommer att sluta försöka göra just det i alla fall. Den här bloggposten handlar inte om ett färdigt recept för hur man kan bedöma kunskaper och sätta betyg (i matteundervisning), men det är ett utkast till ett nytt sätt för mig att bedöma kunskaper och sätta betyg. För det kan nog behövas.

Läs mer

Samlar du betygsunderlag med datorer?

Fram till i mars arbetar jag deltid på PRIM-gruppen med en rapport om datorbaserade nationella prov i matematik. I den rapporten skulle jag gärna ha med erfarenheter från lärare som använder datorer (eller liknande) för att göra kunskapsbedömningar – och använder de bedömningarna som betygsunderlag.

Det visar sig vara svårt att hitta sådana lärare. (Hittills har jag hittat två.) Om du passar på den beskrivningen, eller känner till någon som passar, får du gärna säga till. Antingen med en kommentar här på bloggen, eller med ett mail till johan.falk@mnd.su.se.

Det är relativt vanligt att lärare använder digital teknik för att göra kunskapsbedömningar (även om det är sällsynt), men jag är alltså speciellt intresserad av datorbaserade kunskapsbedömningar som har betydelse vid betygssättning. Anledningen att jag frågar efter just detta är att jag vill hitta sammanhang som är någorlunda ”high stakes”, det vill säga där eleverna känner att mycket står på spel och eventuellt tycker att det är värt att fuska eller utnyttja genvägar för att det ska gå bra.

Finns du där ute?

Note: Det behöver inte vara maskinbedömda prov, och det behöver inte ens vara prov. Det viktiga är att eleverna använder datorer för att visa vad de kan, på något vis.

Kanske gör jag galet i mina bedömningar

Idag pratade jag med en kolla som har en av mina gamla matte 2-elever i matte 3. Eleven i fråga fick ett rätt starkt betyg av mig i matte 2, men nu i matte 3-kursen är det tydligt att eleven saknar en hel del av de saker som verkligen borde fungera efter matte 2.

Det har fått mig att fundera över hur jag arbetar med kunskapsbedömning och betyg.

Läs mer