Den långsamma treaktaren

Det finns många kloka människor i mattelärarvärlden, och en av dem är Dan Meyer. För den som inte träffat på honom kan jag rekommendera den här 15-minutersvideon, där han på ett rätt övertygande sätt argumenterar för att matteundervisning alldeles för ofta snuttifierar lärande och undviker mer omfattande (och verkliga) problem.

Ett verktyg i Dan Meyers verktygslåda för undervisning är vad han kallar för treaktare, och funkar ungefär så här:

  1. Presentera en situation som väcker en frågeställning hos eleverna. Han använder ofta videor eller bilder, och målet är att den ska vara så direkt och berörande som möjligt.
  2. Låt eleverna hitta fakta och utveckla verktyg för att kunna hitta ett svar. En viktig del av detta är att ta reda på vilken information som är värdefull, och vilken som inte är det. Verktygen behöver läraren ofta hjälpa till med (så som andragradsuttryck).
  3. Lös upp knuten genom att hitta ett svar på den ursprungliga frågeställningen, och öppna dörrar för nya frågeställningar.

Den här metoden verkar vettig, och när jag testat den har det funkat över förväntan – eleverna blir engagerade och jag har fått se kunskaper och färdigheter som jag (ärligt talat) blivit överraskad av. Även andra lärare verkar använda den här metoden med framgång (exempelvis applicerat på Angry Birds).

Men jag undrar om man inte kan utvidga horisonten lite.

Läs mer

En problematisk inställning

En klok kollega till mig lyckades sätta ord på den studieteknik som en del elever tycks använda. Orden var ungefär så här:

En del elever verkar se det som lärarens uppgift att dra dem framåt i kursen, och deras egen uppgift att streta emot så mycket som möjligt. I slutet på kursen förväntar de sig att läraren berättar vad det absolut minsta är som de behöver göra för att bli godkända på kursen, och så satsar de på att göra det.

Jag tror inte att eleverna har den här studietekniken på ett medvetet plan (och det gör inte min kollega heller), men beskrivningen var träffande.

Det är förstås långt ifrån alla elever som pluggar på det viset, men det verkar alltid finnas minst ett par i varje klass. Ibland många fler. Jag önskar att jag visste hur man kan ändra deras inställning.

Prov varje lektion?

Jo, som jag skrivit ett par gånger testar jag just nu att använda datorskapade standarduppgifter i en mattekurs. Och jag har använt dem för att låta elever kvalificera sig för att skriva prov – man måste sätta 7 av 10 rätt på ett antal utvalda uppgifter får att få skriva problemlösningsprovet i det delområdet.

Men är på väg att ändra på det.

Istället för att uppgifterna ska vara en entrebiljett till provet, kommer de att vara en del av provet. Nu har jag tvådelade prov – en del handlar om problemlösning och skrivs på papper, och en del handlar om att lösa standarduppgifter och skrivs på nätet.

Eleverna verkade glada över det. Det är flera elever som varit sura eller frustrerade över att de inte fått skriva problemösningsproven. Själv tycker jag att det inte borde vara så svårt att faktiskt arbeta med standarduppgifterna, och träna tills man får 7 av 10 rätt. För man får försöka hur länge man vill. Och trots att vi lägger lektionstid på det är det många elever som inte rört en hel del uppgifter.

Men idag blev det annorlunda. Efter rasten sa jag till eleverna att nu har vi prov. Och att det finns länkar till två provuppgifter i vår planering, och att de gärna får arbeta två och två och att det är helt ok att fråga mig om man fastnar.

Resultatet under lektionen blev mycket bättre än vad det varit tidigare. Alla elever har klarat av den första provuppgiften, och en eller två elever har klarat den andra också. Alla har påbörjat den (även om ett par inte lyckats få något uppgift rätt ännu).

Jag hoppas att det kan fortsätta på det här viset. För mig känns det lite konstigt att det ska spela så stor roll vad jag kallar uppgifterna. Å andra sidan är det kanske inte så konstigt att det är bra att använda ett språk som eleverna förstår. ”Nu är det prov.”

PS: Det hela påminner rätt mycket om mina tankar ”prov varannan lektion” som jag hade för … ett och ett halvt år sedan. Shit.

Erfarenhet från uppstartsfrågor i klassen: en annan form av provstress

Jag håller en repetitionskurs i matte 2b/2c, och testar där att lägga de 5–10 första minuterna varje lektion på att låta elever arbeta med standarduppgifter på dator (eller egentligen iPad). Uppgifterna handlar i regel om det vi arbetade med förra lektionen, och jag som lärare kan se hur det går för eleverna.

Jag har också bestämt att standarduppgifterna ger en inträdesbiljett för att skriva prov, som till skillnad från datoruppgifterna handlar om problemlösning.

I tisdags hade vi första provet, som omfattade det första delområdet – räta linjen. För att få skriva det var man tvungen att ha klarat 7 av 10 på standarduppgifterna som handlade om riktningskoefficienter respektive att hitta ekvationen för räta linjer – två saker som man behöver ha koll på för att klara av problemlösning inom det här delområdet. Läs mer

Det andra sommarlovet, och det tredje året

Mitt andra sommarlov som lärare är slut. Den här veckan har jag börjat arbeta med skolgrejer igen, och på måndag blir första arbetsdagen på skolan.

Effektivt sett har sommarlovet varat från 28 juni till 2 augusti – en tid då jag knappt rört min blogg, twitterkontot, Facebookgruppen för matematikundervisning, och annat mer eller mindre skolrelaterat. Det har, faktiskt, varit jätteskönt. Att det gått så bra att koppla bort jobb tror jag beror på tre saker:

  • Jag har fått tid för att varva ner efter skolslut, och jag har någorlunda med tid för att starta upp inför skolstart.
  • Jag har lite mer erfarenhet och mer material än jag hade förra sommarlovet, så behovet av att arbeta och/eller oroa mig inför nästa läsår har varit klart mindre.
  • Jag har haft massor med tid tillsammans med min (fantastiska) sambo, vilket gör det lättare att inte släntrianmässigt sätta mig med och fastna i skolgrejer.

Det tredje läsåret ska bli roligt. Jag räknar med att det kommer att vara en massa överraskningar och nya erfarenheter. Jag har varit lärare så länge nu att jag kan höja blicken lite mer från det dagliga arbetet, och på riktigt inse att det jag trodde att jag förstod egentligen bara var en liten del av en liten, liten del. Den här bloggen lär få fortsätta att heta ”Att bli lärare” ytterligare ett par decennier, eller så.

Att engagera elever och få elever att ta ansvar

Det andra läsåret för mig som lärare är över. Om man förenklar en massa skulle man kunna säga att under första året la jag fokus på att tolka kursplanerna, och andra året testade jag olika sätt att arbeta i klassrummet.

Jag tänker att det tredje året skulle kunna få fokus att engagera elever, och få elever att ta ansvar. (Bland en massa andra saker jag vill göra.)

Varför just detta fokus? Dels för att det är tankar som jag har kommit tillbaka till gång på gång, och som jag tror kan ha stor inverkan på hur bra min undervisning är. (Man kan också säga att det är den värsta flaskhalsen i hur jag hjälper elever att lära sig.) Dels för att det stämmer väl överens med vad forskning säger utmärker bra lärande. Läs mer

Tips till dig som funderar på att bli lärare

Idag igår hade jag glädjen att luncha med Viktor – en kille som läst teknisk fysik, jobbat ett antal år inom industri (även utomlands), och nu har sök och kommit in på en kompletterande lärarutbildning. Han verkar engagerad och intresserad av skola och utbildning, vilket om inte annat bekräftas av att han hörde av sig för att fråga om han fick bjuda på lunch och fråga mig om läraryrket.

Strax innan jag mötte Viktor pratade jag 5–10 minuter med Ruth från Greenpeace, som har starkt engagemang i skolfrågor, två föräldrar som är lärare, och inte tänkte att hon ska bli lärare.

Båda dessa mötena fick mig att vilja skriva samman en lista med blandade tips till de som är på väg att, eller funderar på att bli, lärare.

Man får ta listan för vad den är: En massa tips från en hyperambitiös person som varit matte- och fysiklärare på gymnasiet i två år, på en stor kommunal skola med högt söktryck. Huruvida tipsen är generaliserbara till andra situationer lämnar jag till läsaren att bedöma.

Läs mer