Att engagera elever och få elever att ta ansvar

Det andra läsåret för mig som lärare är över. Om man förenklar en massa skulle man kunna säga att under första året la jag fokus på att tolka kursplanerna, och andra året testade jag olika sätt att arbeta i klassrummet.

Jag tänker att det tredje året skulle kunna få fokus att engagera elever, och få elever att ta ansvar. (Bland en massa andra saker jag vill göra.)

Varför just detta fokus? Dels för att det är tankar som jag har kommit tillbaka till gång på gång, och som jag tror kan ha stor inverkan på hur bra min undervisning är. (Man kan också säga att det är den värsta flaskhalsen i hur jag hjälper elever att lära sig.) Dels för att det stämmer väl överens med vad forskning säger utmärker bra lärande.

Vaddå engagera?

Att engagera elever betyder inte att eleverna nödvändigtvis ska skratta och ha roligt under lektionerna, eller att de ska vara så upptagna som möjligt. Det innebär att de ska vara mentalt engagerade, och att de ska bli utmanade och tvingade att tänka.

Jag tror att jag på flera sätt har fokuserat för mycket på att vara tydlig och att eleverna ska uppleva att matte inte är så svårt. Om du inte sett det arbete som Derek Muller gjort där han studerat effekter av videogenomgångar, borde du investera sex minuter av ditt liv för att ändra på det. Hans resultat (och många andras) säger att det finns klara pedagogiska vinster i att bli förvirrad, istället för att bli ledd steg för steg. Dan Meyer, en annan pedagogisk superkändis, har en teknik som mer eller mindre utgår från detta – elever får se en situation som triggar deras nyfikenhet och tvingar dem att ställa frågor, istället för att få svar presenterade för sig.

Allt detta stämmer förstås väl överens med den syn på lärande som säger att kunskaper är något som eleven (den lärande) själv måste bygga upp och skapa – det är inte något som kan överföras från läraren. Lärarens främsta uppgift blir istället att stimulera eleven, hjälpa till att hitta vägar runt hinder, och hitta frågor och utmaningar som leder på rätt väg. Inte att ge svar.

Jag har för mycket fokuserat på att förklara för elever varför 1/3 + 1/2 = 5/6, och för dålig på att fråga elever hur fanken 1/3 och 1/2 kan bli 5/6 tillsammans. (För att ta ett banalt exempel.)

Vaddå ta ansvar?

Det finns fullt med paradoxer i skola och undervisning. En av dem är att elever lär sig bättre om de själva tar ansvar för sitt lärande, och det är lärarens uppgift att hjälpa eleven att ta det ansvaret. (Om en elev inte tar ansvar för sitt lärande, är det då eleven eller läraren som brustit?)

Oavsett vilket: Jag vill bli bättre på att få elever att veta vad de behöver kunna, och att få dem att känna att lärandet ligger på deras ansvar. Det första är nödvändigt för det sista – jag har haft alldeles för många elever som tycker att målet med kursen är att klara prov. Och de har säkert (i viss mån) tagit ansvar för det också. Jag vill få fler elever att förstå vad de måste förstå och kunna göra för att bli godkända i kursen (eller mer). Då finns det en plattform för att låta eleverna ta ansvar för det lärandet.

Det här är skitsvåra saker att lyckas med.

Annonser

2 thoughts on “Att engagera elever och få elever att ta ansvar

  1. Jag såg TED-videon och känner att jag måste kommentera. Jag är medveten om att han inte bara försöker att säga något om hur man lär ut Newtons lagar, men eftersom han tog det exemplet tycker jag att det kan vara värt att säga något om det. Jag har alltid tyckt att det har känts jättemärkligt när lärare ställt frågor som involverar termer som ännu inte förklarats. ”Vad är kraften på ett föremål som …” är ett sådant exempel (som min fysiklärare på gymnasiet också ställde). Eftersom ”kraft” låter som ett bekant ord och eftersom personer ofta svarar när någon frågar dem något så är det klart att eleverna kommer att ge diverse (ofta felaktiga) svar. Men vad är poängen med det? Det viktiga är inte vad ordet kraft betyder, det viktiga är tidsevolutionen hos objekt. Dessutom uppmuntrar det eleverna till löst tyckande – vilket samhället knappast behöver mer av (nu är det nog förvisso kört för det svenska samhället, lobotomerat av postmodernism som det är, men ibland sker ju mirakel… ;)). Att prata om kraft utan att först ha förklarat vad det är blir oundvikligen en diskussion likt den här: https://www.youtube.com/watch?v=S1MRU2Bxkeo .

    Är det inte bättre att börja med att fråga dem vad de tror händer om man befinner sig uppe i rymden och kastar iväg en skiftnyckel: kommer den att fortsätta att åka rakt framåt hur länge som helst, kommer den att ”ramla ner”, eller kommer den att bromsa in efter en stund? De flesta har säkert säkert sett rymdfilmer, och ger rätt svar. Därefter kan man jämföra med situationen på jorden och säga att (den huvudsakliga) skillnaden består i att jorden drar i skiftnyckeln – om det inte finns något som drar i skiftnyckeln så fortsätter den rakt framåt. Någonstans här kan man introducera den svenska vetenskapstermen kraft (som alltså är ett namn på något eleverna redan förstår) och varna för olika (felaktiga) vardagsanvändningar av ordet, samt säga något om Newton’s första lag (de andra lagarna får introduceras senare).

    • Bra poänger, och bra ingång till att undervisa om krafter. (Och helt underbart videoklipp! Precis så kan jag känna att skoldebatten är ibland. Med mera.)

      Tack!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s