Världens bästa skitskola: Partiledardebatt

Ikväll var jag och såg säsongens sista avsnitt av Världens bästa skitskola live, i Filmhuset i Stockholm. Det var intressant på flera sätt, men kanske inte så mycket för vad partiledarna sa.

Här är en sammanfattning av debatten:

  • Alla partier vill satsa på att höja statusen för läraryrket, exempelvis med lönesatsningar.
  • Alla partier vill skärpa reglerna för att ta ut vinster ur skolan.
  • Både regeringen och oppositionen är splittrade vad gäller statligt huvudmannaskap för skolan (även om inget parti sa rakt ut att de föredrar kommuner som huvudmän).

Utöver detta inledde både Jan Björklund och Stefan Löfven starkt genom att i första fallet ta upp ”ordning och reda” och ”flumskola”, och i andra fallet genom att skylla alla problem i skolan på alliansen. Fyra bonuspoäng delades ut av mig under kvällen, där tre gick till Fp+Mp+Mp för att säga att partierna har gemensamt ansvar för skolan, och en till Mp för att våga säga ”Vi hade fel” angående hur friskolor och vinster i skola infördes.

En eloge går också till Natanael och Isabell för att de lyckades moderera debatten så bra, och säga ifrån när debatten lämnade ämnet.

Det var roligt att se partiledare live, men jag tror att lite väl stora förväntningar sänkte upplevelsen. Den stora behållningen från min sida blir istället att träffa andra i publiken, och få lite fler ansikten på folk jag skymtat i det utvidgade kollegiet. Det är bra att ha oss.

Annonser

En erfarenhet från uppstartsfrågor i klassen

Jag har nämnt tidigare att jag i år testar att starta varje lektion med 5–10 minuter räkning på iPad, där eleverna får fokusera på den typen av standarduppgifter som vi jobbade med förra lektionen. Nu under de första lektionerna har vi jobbat med samma fyra typer av standarduppgifter, för att repetera grundträning i räkning. Och jag har redan fått en bra erfarenhet.

Vi har jobbat tre–fyra lektioner med saker som att hantera negativa tal, bråkräkning, förenkla algebraiska uttryck, och lösa linjära ekvationer. I vanliga fall hade jag gått vidare helt och hållet, och tänkt att vid det här laget har eleverna koll på de sakerna – även om det kanske behövs lite mer träning innan färdigheterna är säkra.

Men istället får jag nu, under lektion fem, frågor från elever som fastnar på uppgifter. ”Hur ska jag tolka (-2)³?” eller ”Hur gör jag för att räkna ut -9/7 ∙ -9/9?” eller ”Hur gör jag för att utveckla 2 + 3x – (x – 1)?”.

Det är jättebra att jag märker att (en del) elever inte har koll på dessa saker ännu, och det är jättebra att eleverna får fortsätta att träna på de sakerna – och fråga när de märker att de fastnat.

Vardagslaboration om den vetenskapliga metoden

För några månader sedan berättade en vän till min sambo om en jättefånig hobby: plate spotting. Den går ut på att man spanar in nummerskyltar på bilar, och försöker hitta någon som har 001 som sifferkombination. När man gjort det börjar man leta efter 002, och så vidare.

Eftersom det var så jättefånigt kunde jag förstås inte låta bli att börja själv. (Jag letar för närvarande efter 003.)

Mitt spanande efter nummerskyltar har fått mig att tro att det är oproportionerligt få skyltar som börjar med en nolla. Och det har, i sin tur, fått mig att formulera en vardagslaboration som man skulle kunna använda för att belysa en del aspekter av hur den vetenskapliga metoden fungerar.

Läs mer

Brus i diagnosen

I år gör vi ett spännande experiment med matteundervisningen på Rudbeck: Vi håller förberedande mattekurser för de elever som har störst luckor i matten från grundskolan. Sen kommer alla att läsa matte 1b tillsammans – både de som läst preparandkurs och de som inte gjort det.

Min förhoppning är att de elever som i många år fått känna sig sämst på matte får en chans att känna att de faktiskt kan en del, och att de inte är sämst. Jag ser fram emot att utvärdera satsningen.

För att komma igång snabbt med preparandkursen har vi digitala diagnoser, där elevernas svar bedöms och sammanställs automatiskt. Frågorna på diagnosen slumpas dessutom fram enligt vissa mönster, så att man (förmodligen) inte har samma frågor som eleven som sitter bredvid. Det gav mig ett problem, som jag sen insåg kan vara en fördel.

Läs mer

Världens bästa skitskola: Reformvirus i skolan

Jag har just sett på tredje avsnittet av Världens bästa skitskola, med rubriken Reformvirus i skolan. Tyvärr är mitt intryck att avsnittet var ganska splittrat – vid några tillfällen känns det som att läraryrkets status är ett tema, men man tappar bort det temat när fokus flyttas till hur reformer i skolan har ökat, hur det funkar i finska skolan, och vad högskolor och näringsliv (och fler) säger om kunskapsnivån idag.

Jag har bestämt mig för att blogga om varje avsnitt av Världens bästa skitskola, och i den här bloggposten tänker jag spinna vidare på ett klavertramp från den i allmänhet mycket välgjorda serien. I det senaste avsnittet ägnas hela tio minuter åt att presentera hur bra det vore om vi hade mer fysisk aktivitet på skolschemat i Sverige.

Läs mer

Vad Piratpartiets principprogram säger om skola och utbildning

Det är inlägget är en del i min serie om vad partiprogrammen säger om skola och utbildning. Först är relevanta utdrag ur partiprogrammet (eller motsvarande) där jag markerat sådant som jag tycker är meningsfulla ställningstaganden, sedan mina egna kommentarer och reflektioner. Du kan hitta samtliga partiprogram på kursplanering.se, om du vill läsa dem i sin helhet.

Utdrag ur Piratpartiets partiprogram

[…]

Resultat från forskning och verk som helt eller delvis finansierats av allmänna medel ska vara fritt tillgängliga via nätet och andra tillämp­liga forum.

Fri och tillgänglig kunskap öppnar nya möjlig­ heter för skola och utbildning. Piratpartiet anser att all utbildning måste förbereda barn, ungdomar och vuxna för att möta och utnyttja den informa­tionsväv som idag genomsyrar samhället även utanför skolan. Undervisningen måste präglas av mångfald och upptäckarlust. En människa som lär sig att söka och tycka om kunskap kommer alltid att fortsätta att leta kunskap och på så sätt göra sitt eget och andras liv rikare. Läs mer

Vad Feministiskt initiativs partiprogram säger om skola och utbildning

Det är inlägget är en del i min serie om vad partiprogrammen säger om skola och utbildning. Först kommer mina egna reflektioner om programmets innehåll, sedan kommer det rätt långa utdraget från partiprogrammet där jag markerat sådant som jag tycker är meningsfulla ställningstaganden. Du kan hitta samtliga partiprogram på kursplanering.se, om du vill läsa dem i sin helhet.

Mina tankar och reflektioner

Oj. Det här var mycket. Massor.

De stora intrycken är väl de här:

  • Fi har ett detaljstyre av skolan som matchar eller till och med överträffar det som Folkpartiet har. (Jag måste dock säga att de är betydligt bättre pålästa om skolforskning.) På flera sätt känns Feministiskt initiativs skolpolitik som den vänstra spegelbilden av Folkpartiets.
  • Fi är för ett statligt huvudmannaskap, och för att friskolor fortsätter att finnas. De vill dock lägga starka villkor på friskolor – eventuella fördelar gentemot offentliga skolor ska försvinna, inga vinster tillåts, och kommuner har veto mot nya friskolor. (Fria skolvalet tas faktiskt inte upp.)
  • Fi sätter skolan i ett sammanhang av maktstrukturer och individer, snarare än en kunskapsfabrik.
  • Jag gillar strukturen i partiprogrammet: Det är lätt att se vad Fi vill. Med så många punkter hade det dock varit smart att välja ut en handfull som lyfts fram som viktigast – nu lär det vara få som läser igenom allihop.

Läs mer