Att lära sig saker, på riktigt

Jag håller på att läsa boken Thinking, Fast and Slow, och den är skitbra. På flera plan. Jag vill rekommendera lärarutbildare att ta med den i listan över kurslitteratur – säg åt studenterna att läsa den och skriva upp tio tankar den väcker om lärande och undervisning.

Avsnittet jag läser just nu är som gjort för lärare. Det handlar om hur vi kan få en massa kunskap, och ändå inte lära oss nånting alls. Jag ska göra ett blekt försök sammanfatta det som sägs. Läs mer

Ett läskigt fysikexperiment

Jag har nästan ingen koll på kursplanerna i fysik. Min grovplanering för fysikkursen utgår dels från en kollegas gamla planering, dels vilka sidor i boken de olika momenten motsvarar.

När jag förbereder nästa veckas lektioner blir jag till exempel tvungen att kolla in vilka sidor i boken jag tänkte att ”Newtons första lag” skulle omfatta, så att jag kan berätta för eleverna vad jag förväntar mig att de lär sig. Och så hoppas jag att det i slutändan summerar till det som krävs enligt kursplanen. Läs mer

Dags att dämpa farten lite

I lördags eftermiddag, när jag hade skrivit bloggposten om förmågor och centralt innehåll, kände jag att det hade blivit lite mycket. Lite mycket skola och utbildning, och lite lite annat. Och jag hade känslan av att om jag fortsätter på det här spåret kommer jag att må dåligt av det. Jag känner inte att det är kris på något vis, men tänkte vänta tills det blir det – så istället väljer jag att dämpa farten lite. Läs mer

Bokflipp och kontrollfrågor

I min fysikundervisning testar jag ett grepp som är nytt för mig: Jag ger eleverna i läxa att läsa i boken inför varje lektion, och så inleder jag varje lektion med fyra kontrollfrågor på det momentet. Det känns jättebra, och jag tänkte dela med mig av intrycken här.

Läs mer

Förmågor och centralt innehåll

Som en del i pedagogisk utveckling på skolan läser jag Att följa lärande av Dylan William. Ett avsnitt om att tydliga och användbara lärandemål fick mig att dra paralleller till diskussioner om ämnesplanen för matematik i gymnasiet.

Ett exempel i boken tar upp ”att förstå effekterna bananproduktion för bananproducenterna själva” som ett mål där man blandat ihop lärandemål med kontexten man använder för lärandet. Ett bättre sätt att formulera det är att säga att målet är ”att förstå produktionens följder för producenter i utvecklingsländer”, och bananproduktion är det man råkar använda för att exemplifiera och diskutera detta.

Boken tar upp ett antal andra exempel, så som:

  • ”kunna skriva anvisningar för hur man byter ett cykeldäck” borde vara ”kunna skriva tydliga anvisningar” och lärandekontexten är att byta cykeldäck.
  • ”kunna framföra ett argument för eller emot dödshjälp” borde vara ”kunna framföra argument för eller emot ett laddat förslag” och lärandekontexten är dödshjälp.
  • ”sammanställa och analysera en enkät om biobesöksvanor” borde vara ”konstruera formulär och analysera enkätfrågor” och lärandekontexten är biobesöksvanor.

Vad har detta med ämnesplanen för matte att göra?

Jo, det sägs om och om igen att matematikundervisningen ska fokusera på ämnets syften, och hjälpa eleverna att utveckla de sju förmågorna som nämns i ämnesplanen. Det centrala innehållet är bara kontexten man ska använda för att utveckla de förmågorna. Att detta är intentionen märks också på kunskapskraven, eftersom de knappt relaterar till det centrala innehållet över huvud taget (med tre undantag som nämns nedan).

Jag tycker att det finns stora klokheter, men också allvarliga brister i att behandla matematikundervisningen på det viset. Och jag hoppas att jag kan göra tydligt varför jag tycker så.

Läs mer