Ett läskigt fysikexperiment

Jag har nästan ingen koll på kursplanerna i fysik. Min grovplanering för fysikkursen utgår dels från en kollegas gamla planering, dels vilka sidor i boken de olika momenten motsvarar.

När jag förbereder nästa veckas lektioner blir jag till exempel tvungen att kolla in vilka sidor i boken jag tänkte att ”Newtons första lag” skulle omfatta, så att jag kan berätta för eleverna vad jag förväntar mig att de lär sig. Och så hoppas jag att det i slutändan summerar till det som krävs enligt kursplanen.

Jag har inte koll på kursupplägget som helhet, så att jag kan säga till eleverna att ”det här hänger ihop med något vi kommer att jobba med om två månader”, och jag har inga röda trådar jag kan följa genom mitt upplägg. Bara ungefär en veckas sikt framåt.

Känslan jag har är litegrann som när en av utbåtarna i The Hunt for Red October stänger av all sonar och navigerar enligt ”dead reckoning” – man litar blint på kartan och uträkningar om var man borde vara, men har inget verktyg för att kontrollera att det faktiskt stämmer. Och har man otur kör man full fart in i en klippvägg med sin ubåt.

 

Varför gör jag så här? Framförallt för att jag inte har tid till något annat. Jag har inte fått tid för det, och den tid jag lånar av mig själv lägger jag på att få matte 2 till det jag vill.

Men jag gör det också för att jag vill testa. Det är så här många lärare gör sina planeringar – inte genom att använda kursplanen och sätta upp tydliga riktmärken i terrängen, utan att följa en bok som säger ”gå tre km norrut, sväng tvärt åt vänster och gå 1,2 km, så kommer du fram till målet”. Det är bra för mig att testa att köra så – dels för att testa det sättet att hålla kurser, dels för att slipa ner mitt kontrollbehov lite.

(Jag är lite elak när jag antyder att många lärare planerar sina kurser i blindo. Det är klart att man får en viss känsla för hur bra en bok funkar efter ett antal år, så det är inte helt blint. Men de flesta lärare jag träffat på utgår från läromedel, och inte kursplan, när de planerar kurser. Och vi får inte tid till något annat.)

 

Det är läskigt att hålla kurser på det här viset. Det är nästan ännu läskigare när jag inser att eleverna inte verkar märka någon skillnad – för dem är det (än så länge) varje lektion för sig som räknas, inte hur helheten ser ut.

Förr eller senare vill jag få bra koll på kursplanerna i fysik, och göra ett kursupplägg som är mitt eget. Men inte nu.

Advertisements

2 thoughts on “Ett läskigt fysikexperiment

  1. Ping: Första försöket med fysik: lite reflektioner | Att bli lärare

  2. Ping: Reflektioner över arbetstid, det fjärde halvåret | Att bli lärare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s