Att lära sig saker, på riktigt

Jag håller på att läsa boken Thinking, Fast and Slow, och den är skitbra. På flera plan. Jag vill rekommendera lärarutbildare att ta med den i listan över kurslitteratur – säg åt studenterna att läsa den och skriva upp tio tankar den väcker om lärande och undervisning.

Avsnittet jag läser just nu är som gjort för lärare. Det handlar om hur vi kan få en massa kunskap, och ändå inte lära oss nånting alls. Jag ska göra ett blekt försök sammanfatta det som sägs.

The setup, del 1

Kahneman, som skrivit boken, inleder med ett experiment som illustrera ”diffusion of responsibility”. Fenomenet är välkänt inom psykologi, och innebär att när många personer finns i närheten av någon som behöver hjälp, sänks sannolikheten för att var och en ska hjälpa till. Det kan få riktigt hemska följder, men Kahneman berättar om ett kontrollerat experiment där 14 försökspersoner har möjlighet att hjälpa någon som får ett (fingerat) anfall – men endast 4 personer faktiskt anstränger sig för att påkalla hjälp.

Ingen i experimentet visste att någon annan hade påkallat hjälp, så det var alltså 10 personer som hörde en person (över telefon) som fick ett anfall och be om hjälp – meninte gjorde något. De visste att det var fler som hörde nödropet, och nöjde sig med det.

The setup, del 2

De här insikterna om den mänskliga naturen är ganska obehagliga, men det kommer mer. De som utförde experimentet ovan hade gjort intervjuer med de 14 deltagarna, där de frågar dem om lite vad som helst, och låter dem synas som människor.

De här intervjuerna används sedan på psykologistudenter, som håller på att lära sig om ansvarsdiffusion.

  • En grupp studenter har ännu inte fått ansvarsdiffusion presenterat för sig, och känner i regel inte till att det är låg sannolikhet att en person i en grupp hjälper någon i nöd. Efter att ha sett intervjuer med två personer får de skatta sannolikheten för att var och en av dem kommer att hjälpa personen i nöd. De överskattar sannolikheten grovt.
  • En annan grupp studenter har lärt sig om ansvarsdiffusion, och till och med fått reda på att endast 4 av de 14 personerna i studien hjälpte personen i nöd. Efter att ha sett intervjuer med två personer får de skatta sannolikheten för att var och en av dem kommer att hjälpa till. Deras skattningar är lika överdrivna som den andra gruppens.

Vadfalls?

Vad är det som händer här?? En grupp psykologistudenter – troligtvis akademiska och intellektuella – får reda på att endast 4 av 14 personer (~29%) i ett experiment kommer att hjälpa en person i nöd. Två personer från studien visas i intervjuer som är gjorda för att inte avslöja något särskilt om försökspersonerna, och sedan tror studenterna att sannolikheten att just de här personerna ska hjälpa till är mycket högre än 29%.

Rent rationellt är det samma sak som att jag skulle ha 14 bollar i en påse, varav 4 är blå, och jag skulle säga att ”den här bollen känns sträv på ytan” – varpå folk skulle uppskatta att det är 50% chans att bollen är blå. Det är ju helt knäppt!

Våra naiva uppfattningar

Det finns många sätt att beskriva vad som händer, och det som Kahneman pratar om är att delar av vårt tankesystem – det som är vår autopilot – inte kan hantera statistik. Däremot kan autopiloten bygga upp troliga scenarion utifrån stereotypa föreställningar. Och vår autopilot säger ”det verkar vara en reko kille, det är klart att han hjälper någon i nöd”. Statistiken man just fick höra om åker rakt ut genom fönstret.

Den förklaringsmodellen får extra styrka av ett uppföljningsexperiment – där studenter först fick se intervjuerna, sedan fick reda på att ingen av dessa personer hjälpte den nödställda. När studenterna sedan fick skatta hur troligt det är att vem som helst hjälper till, blev deras skattningar nära de faktiska resultaten. Kahneman beskriver det så här:

When [students are presented] with a surprising statistical fact, the students managed to learn nothing at all. But when the students were surprised by individual cases – two nice people who had not helped – they immediately made the generalization and inferred that helping is more difficult than they had thought.

De som utförde studien skriver det kanske ännu mer kärnfullt:

Subjects’ unwillingness to deduce the particular from the general was matched only by their willingness to infer the general from the particular.

Att lära sig saker på riktigt

Jag tänker en massa saker när jag läser det här. En av dem är att det är en jätteviktig skillnad mellan att lära sig saker ”för skolan” och lära sig saker på riktigt. Att lära sig något för skolan betyder att vi kan svara rätt på prov, typ. Något som vi lär oss på riktigt påverkar vår syn på omvärlden, vår syn på oss själva, vårt beteende, våra värderingar, och vårt liv. Det är inte inkapslat till att gälla i tydligt avskilda miljöer och sammanhang.

Jag tänker också att för att lära sig på riktigt behöver man vara känslomässigt engagerad, allra minst i sin motivation att lära sig. Och man behöver reflektera över det man får lära sig – vilka konsekvenser det har för hur man uppfattar omvärlden, och vad det kan betyda om en själv.

Det är en sjujäkla utmaning att få in såna saker i matte- och fysikundervisningen.

Rekommenderad läsning

Boken Thinking, Fast and Slow finns på svenska, och det finns också engelska 30-minuterssammanfattningar (och ljudböcker). Det kan vara lockande att skaffa en 30-mintersversion av boken. Kahneman tar många ord på sig för att förmedla sina idéer, och förser dem med exempel och personliga historier. Men det är också sånt som får en att faktiskt ta till sig det som står i boken. Det gäller för mig, och det gäller med stor sannolikhet för dig.

Och det här var som sagt bara en av många tankar som boken gett mig, på den knappa tredjedel jag läst hittills.

Advertisements

One thought on “Att lära sig saker, på riktigt

  1. Ping: Cognitive ease och pedagogik | Att bli lärare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s