C är det nya godkänt?

Det finns många svårigheter med kunskapsbedömning. En del av dem är av ren praktisk natur (som tidsbrist), en del är sådant som man behöver träna sig för att bli bra på (som att skapa bra uppgifter), och en del kräver att man har bra kunskaper om styrdokument (som vad som ska bedömas).

Och så finns det svårigheter som verkar olösliga.

Ett problem med kunskapsbedömning som följt med mig från de första kurserna jag undervisade är hur man ska behandla kunskap som (endast) uppvisas tidigt i kursen. Våra styrdokument säger ungefär följande:

  • Kunskaper ska bedömas löpande under kursens gång.
  • Man ska ha en positiv syn i kunskapsbedömning, och räkna förtjänster snarare än straffa brister.
  • Betyg ska sättas på de kunskaper som eleven har i slutet av kursen.

I en perfekt värld medför de här punkterna inget problem, men i den verkliga världen tappar elever bort kunskaper. Och hur ska man behandla elever som uppvisar vissa kunskaper i mitten av kursen, men inte i slutet?

Det verkar olösligt, och när jag reflekterat kring det här problemet tidigare har jag till och med kallat det ”tidsparadoxen”. Nu tror jag att jag hittat en tråd för att nysta upp problemet – eller åtminstone formulera det på ett sätt som hänger ihop.

Läs mer

Annonser

Varför jag tycker att fokus på förmågor fungerar dåligt i matematikundervisning

Läroplanerna från 2011 har stort fokus på förmågor: De används för att beskriva syften med ämnen, och de används (ibland på lite annat sätt) för att beskriva kunskapskraven olika betyg. Jag har flera gånger skrivit om problem som jag upplever med förmågor, framförallt när det handlar om bedömning och betygssättning.

I det här inlägget tänker jag försöka göra en lite mer ordentlig genomgång om varför jag tycker att sättet som kunskapskraven är formulerade fungerar dåligt i matteämnet. Jag tänker inte sticka under stolen med att jag tycker att ämnesplanen för matematik på gymnasiet inte är tillräckligt genomarbetad, och att så som den är utformad idag leder den till extraarbete för lärare, osäker och olikvärdig bedömning, och – vilket kanske är viktigast – att elever riskerar att inte får de kunskaper i matematik som de behöver.

Läs mer

En hypotes att förkasta

Jag har varit ganska kritisk till hur kursplanerna i matte är utformade, vilket nog inte undgått någon som läser min blogg någorlunda regelbundet.

De senaste 2–3 veckorna har jag tänkt att en delförklaring till att så många elever saknar så mycket mattekunskaper när de kommer till gymnasiet, är att kunskapskraven är så diffusa. Det står inte att eleven behöver kunna hantera bråkräkning, negativa tal, enkla algebraiska uttryck och lösa enkla ekvationer – det står snarare saker som ”några enkla procedurer”. Det lämnar enorma möjligheter till tolkning, och man kan – kanske med rätta – fråga sig om elever verkligen behöver hantera negativa tal för att bli godkända i matte i grundskolan.

Så här om dagen kollade jag in hur kursplanerna sett ut i Lpo94 och Lgr80, och jämförde lite med Lgr11. Och min ganska hastiga bedömning säger att det inte blivit mer diffust.

Så även om jag är frustrerad över hur kursplanerna ser ut verkar det alltså inte finnas fog för att säga att diffusa kunskapskrav lett till sämre mattekunskaper. Så kan det gå.

En modell för prov och kunskapsbedömning

Jag vet nog egentligen att kunskapsbedömning inte går att fånga i fasta metoder och algoritmer. Men jag vet också att jag nog inte kommer att sluta försöka göra just det i alla fall. Den här bloggposten handlar inte om ett färdigt recept för hur man kan bedöma kunskaper och sätta betyg (i matteundervisning), men det är ett utkast till ett nytt sätt för mig att bedöma kunskaper och sätta betyg. För det kan nog behövas.

Läs mer

Provfrågor som proxy (igen)

I höstas skrev jag en bloggpost om provresultat som proxy – att ha prov där man kan göra en rimlig uppskattning av vad en elev med E-, C- eller A-kunskaper kommer att skriva. Motsatsen vore att ha provfrågor som direkt relaterar till kunskapskraven, där man inte behöver uppskatta vad (exempelvis) en elev på E-nivå skulle klara av – att lösa en uppgift betyder att eleven visar E-kunskaper.

Det finns för- och nackdelar med båda dessa synsätt på prov, men i min värld är den senare provvarianten flera gånger bättre än den förra.

Men här är ett dilemma.

Varning, varning: Den här bloggposten handlar om matteundervisning. Om du tror något annat är det risk att du blir beskviken.

Läs mer

Sju förmågor (eller inte)

Det här inlägget är mest ett sätt att raljera över hur dumt det blir när nya läroplaner tas fram och implementeras utan att det finns tid att utforma dem ordentligt. Jag ber om ursäkt för gnället.

Det finns ett antal saker i gymnasiets läroplan som är otydliga, men också en del saker som är tydliga. En av de tydligare sakerna är hur elevers olika förmågor i ett ämne ska vägas samman när ett betyg sätts:

  • Om någon förmåga inte når upp till E-nivå är det betyget F som gäller.
  • Om alla förmågor når upp till (minst) E, C eller A är det det betyget som gäller.
  • Betygen D och B används om eleven ”till övervägande del” nått C respektive A i sina förmågor, men en eller ett par förmågor ligger på E- eller C-nivå.

I matematiken har vi sju förmågor som ska bedömas. De kallas ofta (1) begreppsförståelse, (2) procedurhantering, (3) problemlösning, (4) modellering, (5) resonemang, (6) kommunikation och (7) relevans.

Här om dagen fick jag en insikt som legat och väntat på att bli upptäckt: Det är jättesvårt att isolera de sju förmågorna i kunskapskraven. Även om det finns kunskapskrav för E, C och A är det alltså svårt att säga hur man ska bedöma varje förmåga, och därmed blir det svårt att väga samman dem till ett betyg.

Läs mer

Vad är en uppgift på C-nivå?

Förra veckan hade jag flera anledningar att fundera närmare kring hur man svårighetsbedömer problemuppgifter i matte. Och jag tror att jag är något bra på spåren.

Om du har ont om tid kan du gå direkt till dokumentet som sammanfattar vad som utmärker problemuppgifter på E-, C- och A-nivå. Det är öppet för kommentering, och dina tankar är mycket välkomna.

Har du mer tid kan du läsa vidare.

Läs mer