Engagera, engagera, engagera

Min viktigaste insikt under det första året som lärare var att som lärare är det viktigare att engagera eleverna i sitt lärande, än att ge bra förklaringar. Diskussioner de senaste dagarna har stärkt den uppfattningen – och även fått mig att fundera över lägen där det inte är så.

Jag tror att alla mattelärare, oavsett vilka åldrar man undervisar, träffar på elever som har förbluffande stora kunskapsluckor. Elever som inte bara saknar viktiga förkunskaper, utan som har svårt att förstå och använda även grundläggande begrepp och metoder.

Bakgrund: ett exempel

Ett exempel på hur elever kan sakna även enkla grundläggande begrepp och metoder är detta: Det är snart dags för ett delprov i matte 2 på gymnasiet, och eleverna är oroliga. Läraren ber eleverna skriva ner några rader om vad de tycker är knepigt inför provet, och det finns elever som skriver ”Jag förstår inte det här med koordinater och koordinatsystem”. (Anm: Formuleringen är påhittad, och eleven är inte min, men exemplet är verklighetsbaserat.)

För den som inte är insatt i koordinatsystem kommer här en kort förklaring.

Läs mer

Politiska förslag för skolan, och statligt huvudmannaskap

Imorgon är det val, och jag gissar att även i efterhand kommer man att säga att valet 2014 hade mycket fokus på skolan.

Jag tycker att statligt huvudmannaskap för skolan är bra (eller snarare att kommunalt huvudmannaskap är befängt), och kan därför inte låta bli att fundera när partier säger saker som att det ska vara mindre klasser, högre löner, eller att det i allmänhet ska ”satsas på skolan”.

Det är inte regeringen som bestämmer de sakerna. Det är kommunerna. Så om parti X får styra i kommun Y kan de sätta gränser för hur stora klasserna får vara där. Och de kan höja lönerna för lärare, rusta upp skolor, bestämma att alla elever ska ha en egen digital enhet, att skolorna ska erbjuda läxhjälp, eller vad nu parti X mer eller mindre välgrundat tycker ger en bättre skola. Och det kanske blir jättebra.

I en annan kommun kanske ett annat parti får styra. Med andra idéer, och andra prioriteringar.

Jag förstår inte hur man får ihop det med att alla ska ha rätt till lika bra skolgång.

PS: Visst, regeringen kan stifta lagar som alla skolor måste rätta sig efter. Och man kan införa riktade stöd för lärarlöner. Men det är omvägar – varför ska skolan vara kommunalt styrd, om det är staten som ska bestämma hur den drivs?

Erfarenhet från uppstartsfrågor i klassen: en annan form av provstress

Jag håller en repetitionskurs i matte 2b/2c, och testar där att lägga de 5–10 första minuterna varje lektion på att låta elever arbeta med standarduppgifter på dator (eller egentligen iPad). Uppgifterna handlar i regel om det vi arbetade med förra lektionen, och jag som lärare kan se hur det går för eleverna.

Jag har också bestämt att standarduppgifterna ger en inträdesbiljett för att skriva prov, som till skillnad från datoruppgifterna handlar om problemlösning.

I tisdags hade vi första provet, som omfattade det första delområdet – räta linjen. För att få skriva det var man tvungen att ha klarat 7 av 10 på standarduppgifterna som handlade om riktningskoefficienter respektive att hitta ekvationen för räta linjer – två saker som man behöver ha koll på för att klara av problemlösning inom det här delområdet. Läs mer

How to get started with cParseCom and Google Apps Script

Note to my regular readers: As you can see, this is a post in English. It targeted at other people writing Google scripts – not necessarily teachers.

Since I became teacher I’ve been writing a few Google scripts, and recently I’ve been more and more annoyed by data storage limitations. I just became happier, after I managed to use parse.com as a data backend to Google application scripts (”GAS”). Here’s an explanation of how I did, in case anyone else have similar problems.

Thanks goes to Bruce McPherson for his blog post that got me started on this track – and of course for writing the cParseCom library. And thanks to Parse for providing a nice service for free.

Läs mer

Världens bästa skitskola: Partiledardebatt

Ikväll var jag och såg säsongens sista avsnitt av Världens bästa skitskola live, i Filmhuset i Stockholm. Det var intressant på flera sätt, men kanske inte så mycket för vad partiledarna sa.

Här är en sammanfattning av debatten:

  • Alla partier vill satsa på att höja statusen för läraryrket, exempelvis med lönesatsningar.
  • Alla partier vill skärpa reglerna för att ta ut vinster ur skolan.
  • Både regeringen och oppositionen är splittrade vad gäller statligt huvudmannaskap för skolan (även om inget parti sa rakt ut att de föredrar kommuner som huvudmän).

Utöver detta inledde både Jan Björklund och Stefan Löfven starkt genom att i första fallet ta upp ”ordning och reda” och ”flumskola”, och i andra fallet genom att skylla alla problem i skolan på alliansen. Fyra bonuspoäng delades ut av mig under kvällen, där tre gick till Fp+Mp+Mp för att säga att partierna har gemensamt ansvar för skolan, och en till Mp för att våga säga ”Vi hade fel” angående hur friskolor och vinster i skola infördes.

En eloge går också till Natanael och Isabell för att de lyckades moderera debatten så bra, och säga ifrån när debatten lämnade ämnet.

Det var roligt att se partiledare live, men jag tror att lite väl stora förväntningar sänkte upplevelsen. Den stora behållningen från min sida blir istället att träffa andra i publiken, och få lite fler ansikten på folk jag skymtat i det utvidgade kollegiet. Det är bra att ha oss.

En erfarenhet från uppstartsfrågor i klassen

Jag har nämnt tidigare att jag i år testar att starta varje lektion med 5–10 minuter räkning på iPad, där eleverna får fokusera på den typen av standarduppgifter som vi jobbade med förra lektionen. Nu under de första lektionerna har vi jobbat med samma fyra typer av standarduppgifter, för att repetera grundträning i räkning. Och jag har redan fått en bra erfarenhet.

Vi har jobbat tre–fyra lektioner med saker som att hantera negativa tal, bråkräkning, förenkla algebraiska uttryck, och lösa linjära ekvationer. I vanliga fall hade jag gått vidare helt och hållet, och tänkt att vid det här laget har eleverna koll på de sakerna – även om det kanske behövs lite mer träning innan färdigheterna är säkra.

Men istället får jag nu, under lektion fem, frågor från elever som fastnar på uppgifter. ”Hur ska jag tolka (-2)³?” eller ”Hur gör jag för att räkna ut -9/7 ∙ -9/9?” eller ”Hur gör jag för att utveckla 2 + 3x – (x – 1)?”.

Det är jättebra att jag märker att (en del) elever inte har koll på dessa saker ännu, och det är jättebra att eleverna får fortsätta att träna på de sakerna – och fråga när de märker att de fastnat.

Vardagslaboration om den vetenskapliga metoden

För några månader sedan berättade en vän till min sambo om en jättefånig hobby: plate spotting. Den går ut på att man spanar in nummerskyltar på bilar, och försöker hitta någon som har 001 som sifferkombination. När man gjort det börjar man leta efter 002, och så vidare.

Eftersom det var så jättefånigt kunde jag förstås inte låta bli att börja själv. (Jag letar för närvarande efter 003.)

Mitt spanande efter nummerskyltar har fått mig att tro att det är oproportionerligt få skyltar som börjar med en nolla. Och det har, i sin tur, fått mig att formulera en vardagslaboration som man skulle kunna använda för att belysa en del aspekter av hur den vetenskapliga metoden fungerar.

Läs mer