Mest rättvist med prov?

En kollega i det utvidgade kollegiet lyckades formulera något som undflytt mig länge:

Kan det vara så att ett gammeldags prov är det mest rättvisa för att visa vad man faktiskt besitter för kunskaper och färdigheter i ett ämne?

Det är en fråga som är otroligt viktig att ställa, i alla fall i matematikämnet. Varför? För att så många mattelärare anser att svaret är ”ja” – och många tycker att svaret är så självklart att man inte ens kan se att det skulle vara en fråga. ”Det är prov man använder för att ta reda på vad eleverna kan, ju.”

Det finns en hel del fördelar med ”gammeldags prov”, och de ska inte underskattas:

  1. Elever arbetar individuellt, så man kan bedöma vad var och en kan (istället för vad exempelvis fyra elever presterar tillsammans).
  2. Det är förhållandevis lätt att ha provfrågor som täcker in olika delar av centralt innehåll, och i viss mån även olika förmågor. Man kan alltså få en hel del användbart betygsunderlag.
  3. Alla elever får samma prov, och (för det mesta) samma tid på sig för att skriva provet. Det är alltså lätt att hävda att provet är rättvist.
  4. Med nedskrivna provsvar minskar risken för att lärarens uppfattning av eleven som person påverkar bedömning av kunskaper och färdigheter. Här kan man, igen, hävda att proven är bra ur rättvisesynpunkt.
  5. Provskrivningar är också tidseffektiva – på två lektionstimmar kan läraren samla in material för att bedöma kunskapsläget för en hel klass (eller fler).

Alla dessa fördelar är verkliga och påtagliga – med undantag för nummer tre – och jag vill hävda att de gör traditionella prov till ett bra sätt att samla betygsunderlag. Men det finns ett problem: Det är alltför vanligt att med tankesättet att traditionella prov är det enda sättet att visa kunskaper.

Traditionella provens särställning

Jag skulle vilja hävda att det finns en lärarkultur (bland flera) där man ser traditionella prov som det egentliga sättet att visa kunskaper. Det är med prov som man tar reda på vad elever egentligen kan – om eleven inte klarar av att lösa matteproblem på ett prov spelar det ingen roll hur eleven hanterar matte i klassrummet, hur det fungerar när eleven jobbar tillsammans med sin bänkkamrat, eller när eleven ombeds att tänka högt kring något matteproblem. Allt detta är bara sätt att lära sig matte, eller att träna inför proven – och det är på proven det avgörs hur det gått.

Att kunna matte betyder att man kan skriva bra på matteprov.

Ett sånt tankesätt är problematiskt.

Vad matematiken är bra för

Matteundervisning, som den sett ut i skolan senaste hundra åren eller så, verkar ha ett tydligt fokus på att man ska bli bedömd med prov. Det är ganska lätt hänt, både för elever och lärare, att man börjar förväxla det med att mattekunskaper går ut på att skriva prov.

Det är viktigt att komma ihåg att det som gör matematiken användbar – och därmed viktig i en allmän utbildning – är framförallt sådant som finns utanför skolan. Du behöver matematik för att hantera privatekonomi, förstå och bedöma samband, hantera styrsystem i industrier, skriva offerter, bedöma risker, löneförhandla, jämföra mobiltelefoner och -abonnemang, sätta upp automatbevattning av växter, hitta strategier i spel, och uppskatta restider. Med mera.

Men vitsen med matematik är inte att kunna skriva prov. Prov är bara ett mer eller mindre dåligt substitut för att vi inte kan kolla alla de andra sakerna. På proven låtsas vi – lärare och elever tillsammans – att just nu ska eleverna kunna hantera ”räta linjen”, och därför hittar vi lärare på ett par (mer eller mindre) verklighetsnära problem som går att hantera om man har kunskaper om räta linjen.

Om vi lärare kunde, och hade resurser för det, borde vi istället sätta elever i situationer där de behöver matematik för att lösa verkliga problem. Och så skulle vi kolla på hur de klarar det – genom att googla, ta hjälp av vänner, göra kalkylblad med beräkningar, och andra metoder som nästan aldrig förekommer på prov – och bedöma deras problemlösningsförmåga därefter. Men vi har inte resurser för det. (Det finns ett annat problem också – många av de problem vi ställs inför utanför skolan kräver bara de fyra räknesätten för att lösa, eller så behövs matematik och andra kunskaper som är långt över vad vi kan kräva av eleverna.)

Så istället har vi prov.

Problemet med traditionella prov

Jag tycker, som jag redan sagt, att prov är ett bra sätt att se vad elever kan när det gäller matte. Framförallt är det tidseffektivt, vilket är jätteviktigt när man som lärare alltid har ont om tid. (Inte minst lektionstid!)

Om jag genomför ett prov, och 12 av mina 32 elever lyckas tolka och lösa relativt komplexa problem på provet, så känner jag mig rätt trygg med att de eleverna har rätt bra koll på det område som provet fokuserar på. Det som är problematiskt, däremot, är de andra 20 eleverna. Vad betyder det att de inte lyckades lösa de uppgifterna?

En lärare som tänker att matematik går ut på att kunna skriva matteprov behöver inte fundera speciellt länge – om eleverna inte lyckas lösa uppgifter på prov, så kan de inte matten. Om man däremot tänker att elevens mattefärdigheter inte nödvändigtvis är samma sak som elevens förmåga att skriva bra på prov, så dyker det upp en rad möjliga tolkningar. Till exempel:

  1. Eleven blir stressad av provsituationer, och kan (liksom de allra flesta som utsätts för mer än måttlig stress) inte använda sina kunskaper och färdigheter fullt ut.
  2. Eleven hade en dålig dag, av någon anledning, och kunde inte fokusera på provet.
  3. Eleven har i allmänhet svårt att sätta sig in i situationer som beskrivs med tre meningar på ett prov, och det gör det svårt för eleven att tillämpa sina mattekunskaper för att lösa problemen i provet.
  4. Eleven har svårt att fokusera på något som upplevs som tråkigt i mer än 10–15 minuter, och kan därför inte mobilisera sina mattefärdigheter på prov.
  5. Eleven har inte de mattekunskaper och -färdigheter som behövs för att lösa uppgifterna på provet.

Om man tänker på det här viset blir prov egentligen inte ett sätt att testa elevers mattekunskaper, utan elevers mattekunskaper kombinerat med deras färdigheter att skriva prov. För en del elever är de här två sakerna ungefär samma, men för elever som har dåliga färdigheter i att hantera prov blir det en stor och viktig skillnad. Som systematiskt missgynnar vissa grupper av elever.

Som lärare känner jag att det är viktigt att inte tolka negativa provresultat som att eleven visat att hen inte kan – utan att eleven ännu inte visat att hen kan. Det är också viktigt att försöka följa upp negativa provresultat, och försöka se var problemet ligger. I många lägen är det enkla svaret, tyvärr, att eleven helt enkelt inte har de mattekunskaper som krävs. (I så gott som samtliga fall känner sig eleven dessutom stressad av provsituationer. Vilket väl inte blir bättre om man dessutom känner att man inte hanterar matten.)

Komplettering till traditionella prov

Om vi vill ha en chans att inte alltid bedöma elevers mattekunskaper i kombination med deras färdigheter i att skriva prov, behövs andra sätt att bedöma vad elever kan. Med sådana metoder kan vi inte bara få en bättre bild av elevernas mattekunskaper, utan också av hur vanligt det är att elever har mattekunskaper som inte märks prov.

Jag försöker göra så tydligt som möjligt för mina elever att det viktiga är att de visar sina mattekunskaper – inte nödvändigtvis att det sker på prov. Här är fyra sätt jag testat att använda för att bedöma mattekunskaper, förutom prov:

  • Låta eleven lösa en problemuppgift på tavlan, efter lektionen. Bra saker är att jag kan följa upp med frågor, anpassa och ändra svårighetsgraden om det skulle behövas, och jag kan ge eleven feedback direkt.
  • Hänga över axeln på en elev i klassrummet, och be hen förklara tankegångarna bakom någon uppgift som eleven jobbar med.
  • Be eleven förklara ett matematiskt begrepp. Bra saker är att det ofta ger en lite djupare förståelse för elevens kunskaper i matematik än vad en enskild problemuppgift skulle göra.
  • Tjuvlyssna på en elev som förklarar eller hjälper en annan elev. En extra bra sak här är att det stimulerar elever att hjälpa varandra mer.

(I ärlighetens namn ska jag säga att 95% av de betygsunderlag jag samlar in kommer från prov, och metoderna här ovanför är bara undantag. Det är snabbt och enkelt med prov. Men principen att betygsunderlag kan komma från vilken situation som helst är viktig.)

En vits med traditionella prov

Jag har inte gjort någon undersökning av hur vanligt det är att elever har kännbart mer mattekunskaper än vad som märks på prov. Men min känsla säger att framförallt elever som har osäkra mattekunskaper blir missgynnade på prov – när färdigheterna är svajiga spelar det större roll om man är stressad, och det är förstås också lättare att bli stressad om man redan från början känner att det nog inte kommer att gå så bra (och man kanske dessutom har mått dåligt för provet en vecka i förväg).

En vits med traditionella prov är att mäta – och uppmuntra till – den säkerhet som många elever saknar. Även om matte inte går ut på att man ska kunna skriva prov, och vi i de flesta fall kan ta hjälp av kompisar och internet, är det också mycket användbart att vara så pass säker på en del enkla metoder att man exempelvis kan använda dem på prov. Du ska inte behöva ta hjälp av kompisar eller Wikipedia för att sätta in värden i ett algebraiskt uttryck. Även om problemlösning ute i arbetslivet ofta handlar om samarbete och diskussioner, så finns det saker som man måste klara av själv om inte ska bli en belastning för kollegor. Och där kan traditionella prov ha en styrka framför andra sätt att bedöma kunskaper.

Är gammeldags prov mer rättvisa?

Jag tycker att det är knasigt att säga att traditionella prov är det mest rättvisa sättet att bedöma kunskaper och färdigheter i matte. Jag tycker så här:

  • Traditionella prov är förmodligen det mest praktiska sättet att bedöma mattekunskaper.
  • Traditionella prov har hög reliabilitet: Elever som lyckas bra på ett prov kommer förmodligen att lyckas bra på andra prov.
  • Traditionella prov har måttlig validitet: De mäter egentligen inte mattekunskaper, utan mattekunskaper kombinerat med färdigheter i provskrivning.
  • Traditionella prov ger lätt en illusion av att vara rättvisa, eftersom man kan ge alla elever samma yttre förutsättningar – samma skrivtid, samma uppgifter, och så vidare. Men elevers förmåga att skriva prov är så varierande att proven i verkligheten systematiskt missgynnar vissa elevgrupper.
Annonser

7 thoughts on “Mest rättvist med prov?

  1. Jag skulle vilja tillägga några saker i din lista på problem med traditionella prov. Punkt 6. Eleven är provsmart och lyckas klura ut rätt svar utan att egentligen förstå det. Punkt 7. Eleven fuskade på provet och får ett bättre resultat än vad eleven egentligen presterar. Punkt 8. Läraren tolkar elevens svar på ett sätt som eleven inte menat.

    • Heh! Good question – but I have a good answer, too. First: I only needed a blog (nothing big and fancy), and I didn’t want to pay for server and domain name. Second: I wanted to learn more about WordPress, so I could bring some of its good ideas into Drupal. :-)

      • It is very sad for me and my colleagues, who studied Drupal for your screencasts, we never would have thought that you betray us and Drupal here to go to the dark side – WordPress. Let force be with you!

  2. Ping: Tre år som lärare: En tillbakablick | Att bli lärare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s