Kanske gör jag galet i mina bedömningar

Idag pratade jag med en kolla som har en av mina gamla matte 2-elever i matte 3. Eleven i fråga fick ett rätt starkt betyg av mig i matte 2, men nu i matte 3-kursen är det tydligt att eleven saknar en hel del av de saker som verkligen borde fungera efter matte 2.

Det har fått mig att fundera över hur jag arbetar med kunskapsbedömning och betyg.

Innan jag dyker djupare ner i mina tankar om hur jag arbetar med kunskapsbedömning och betyg, och vilka problem/brister som finns där, ska man kanske konstatera ett par andra saker. Det ena är att det här absolut inte är ett unikt problem. Det finns många elever som saknar kunskaper de borde ha med sig från tidigare kurser, så jag kan i alla fall trösta mig med att jag gjort något galet i ett system där alla andra gör rätt. Sen bör man också komma ihåg att lärare (kanske jag mer än de flesta?) påverkas av ett allmänt intryck av en elev, och att detta påverkar hur vi ser på elevens kunskaper.

Men jag tänker ändå att jag kanske borde se över hur jag arbetar med kunskapsbedömning. För det finns svagheter i hur jag jobbar.

Så jobbar jag med kunskapsbedömning och betyg (i matte)

De principer jag använder för kunskapsbedömning idag är de här:

  • Den allra viktigaste delen av kunskapsbedömning är problemlösning. Eleven måste kunna lösa enkla problem i varje delområde i kursen för att bli godkänd.
  • Jag gör en ganska översiktlig bedömning av elevens kommunikationsförmåga, och detsamma gäller bedömning av begreppsförmåga och relevansförmåga.
  • Det finns ett antal procedurer/standarduppgifter som jag vill att eleverna ska hantera. Jag ser till att dessa krävs i problemlösning som jag bedömer, men ibland behöver jag komplettera den bedömningen i efterhand.

I praktiken fungerar min kunskapsbedömning så här:

  • I slutet på varje delområde har vi ett prov, där eleverna får visa att de kan hantera problem från området. I varje prov ingår dessutom minst ett problem från ett tidigare område.
  • Jag har testat att eleverna ska klara av de nödvändiga proceduruppgifterna (på dator) innan de får skriva delproven, men förmodligen kommer jag att släppa de kraven.
  • Elever som missar prov, eller inte lyckas visa kunskaper på prov, kan be att få komplettera muntligt i efterhand. De får då en spontant påhittad problemuppgift, som de löser på tavlan medan jag lyssnar och ställer uppföljningsfrågor.
  • I slutet på kursen har vi ett kursprov, där elever har möjlighet att visa alla kunskaper som behövs för att bli godkänd på kursen.
  • Om eleven visar de nödvändiga kunskaperna på kursprovet blir hen godkänd. För de saker som eleven inte visat kollar jag på hur det sett ut tidigare under kursen. Finns det rimligt med underlag för att säga att eleven har ok koll på det området (att kunskapen visats mer än vid något enstaka tillfälle) blir eleven godkänd ändå.
  • Om eleven, även efter koll mot saker som visats tidigare i kursen, inte har visat nödvändiga kunskaper i alla delområden får antingen eleven chans att komplettera innan kursslut (1–2 saker som saknas) eller så blir det F.

Det jag är fundersam över är framförallt detta:

  • På mina delprov brukar det vara få uppgifter, kanske för få. I repetitionskursen har jag tre problemuppgifter på E-nivå, plus en problemuppgift från tidigare område. Anledningen till detta är att jag verkligen inte gillar när provtiden avgör hur mycket kunskaper elever kan visa. Men med så få mätpunkter är det ganska lätt hänt att få en felaktig bild av elevens kunskapsnivå. Med så få uppgifter blir eleverna dessutom dåligt tränade i den tidspress som till exempel finns på nationella prov.
  • På mina delprov brukar det räcka med att lösa en uppgift ordentligt för att det ska räknas som att man visat kunskaper på E-nivå. (Eller att man löst två uppgifter någorlunda.) Det hänger mycket ihop med att det är så få uppgifter, men i praktiken leder det till att det räcker om en elev kan lösa en enkel problemuppgift – och har en hel timme på sig. Kanske borde jag höja ribban.
  • För det allra mesta har jag bara problemuppgifter på delproven. Det ökar risken för att eleverna känner att de kan klara av standarduppgifter, och sedan glömma bort dem. Kanske. (Det här är egentligen det minsta problemet. Tror jag.)

Jag använder inte traditionella prov, med blandade typer av uppgifter, poäng på varje uppgift, och provbetyg baserat på hur många poäng man fått. Två anledningar till att jag inte använder den provmetoden är (1) att jag det är svårt att på ett meningsfullt sätt lägga samman flera provresultat och sätta ett betyg i slutet av kursen och att (2) det är för lätt hänt att en poängsumma tillåter att eleven har missat ett helt område/moment. (Ytterligare en anledning är att jag inte ser hur en poängsumma kan motsvara ett kunskapskrav – framförallt inte vid E-nivå. Och att elever blir poängfokuserade, istället för att fokusera på att lära sig det som behövs. Med mera.)

Men traditionella prov har ändå ett par fördelar som kan vara värda att försöka härma.

  • Det är lättare att ha en bredd av uppgifter i provet, både var gäller uppgiftstyper och områden.
  • När uppgifterna är mindre är det lättare att ha många uppgifter.
  • Elever känner/förstår att de måste fortsätta att skriva C på prov, om de ska förvänta sig kursbetyget C. (Det beror förstås på hur man som lärare använder provresultaten, men det här är i alla fall den vanliga modellen.)
  • Det räcker inte att klara av enstaka uppgifter för att bli godkänd – vilket minskar risken för att elever blir ”delgodkända”, vilket jag kan känna ibland med mitt sätt att bedöma. (Att bli ”delgodkänd” ökar i sin tur risken för att elever tappar bort kunskaper, men jag fortfarande bedömer att de har kunskaperna.)

I grund och botten finns väl två eller kanske tre problem som ligger bakom svårigheterna jag upplever:

  1. Det är svårt att bedöma vilka kunskaper eleven har ”på riktigt”, jämfört med vilka kunskaper eleven mest bara ger sken av att ha.
  2. Det är svårt att veta hur jag ska hantera när elever uppvisar vissa kunskaper vid ett tillfälle, men inte ett annat.
  3. Det är svårt att ta tid för att göra bredare och djupare kunskapsbedömningar.

En sak som jag känner mig lite säkrare på är i alla fall att jag vill utöka mängden uppgifter i mina prov, även om det innebär att uppgifterna blir mindre omfattande.

Den som är intresserad av att kolla in hur mina delprov kan se ut kan kolla in samlingen av prov på kursplanering.se.

Annonser

5 thoughts on “Kanske gör jag galet i mina bedömningar

  1. Ping: En modell för prov och kunskapsbedömning | Att bli lärare

  2. Hej!
    Här kommer en fundering från en specialpedagog/mamma. Min dotter läser MA 1 b på ett estetiskt program. I förra veckan fick hon tillbaka ett klassiskt prov där hon låg ett poäng under ”godkänt” och med kommentaren ”det här kapitlet sitter inte”. Jag har försökt få hennes mattelärare att konkretisera vad det är min dotter inte fixat. Vilka moment hon ska arbeta mer med, vilka uppgifter hon ska arbeta med och vem som ansvarar för att ge henne det. Det går inte får jag till svar. Hon visar mig de centrala begreppen och säger att matematik är ett ämne som bygger på att momenten hänger ihop så det går inte säga vad min dotter inte klarat, utan hon ska jobba på för hon har inte klarat kapitlet I min värld är kapitlet/läromedlet/vad man nu använder sig av, ett verktyg för att träna vissa moment och förmågor. Vad man använder är underordnat. Momentet procent innehåller flera olika delar och visst borde man kunna få veta vilka delar man inte fixat. Att få veta vilka mål man inte nött och hur dessa ska nå tycker jag är en rättighet man har som elev. Den ska vara så konkret att man begriper. ”Det här kapitlet sitter inte” är inte feedback för mig, det är ett konstaterande som man inte ens behöver göra eftersom det är rätt uppenbart att eleven har luckor. Hur gör man, som förälder. När man vill ha konkreta svar o en lärare säger att det är omöjligt?

    • Usch vilken frustration du måste känna. Och vilken tur både din dotter och hennes lärare har, att du är så engagerad – och verkar ha en så sund inställning till lärande.

      Vad gäller lärarens feedback är tveksamt om det är fruktbart att försöka ändra på den. I bästa fall är det ett fall av misskommunikation.

      Vad gäller din dotters mattepluggande skulle jag säga typ så här:

      Att få en poäng under godkänt på ett prov betyder, med stor sannolikhet, att det är många moment som inte funkar tillräckligt bra. Det är möjligt att man kan träna på ett enda moment och därmed hamna över E-gränsen, men det är fortfarande en bit kvar till att kunskaper och färdigheter sitter på ett betryggande sätt. (Det är en av anledningarna att jag tycker att poänggränser på prov blir fel, särskilt med en E-gräns.)

      En approach är att kolla in vad kapitlet i boken heter – det borde ge en fingervisning av vad som ”inte funkar”. Jobba igenom de exempel som finns i kapitlet, och skriv ner vilka saker som funkar bra, vilka som funkar mindre bra, och vilka som inte funkar alls. Sen får man jobba med det som nästan funkar, och sedan framåt. (Det går att hitta rätt bra videor och lite annat stödmaterial på http://korta.nu/rbk-mattestod . Jag gillar också övningarna och videorna på Khan Academy mycket, men det är inte alltid lätt att hitta rätt övningar där.)

      Om det är en tidig del av matte 1b kan det kanske hjälpa att kolla in http://kursplanering.se/1b och se om det finns utvalda övningar och förslag på videor där.

      Lycka till.

  3. Tack för klokt svar.
    Jag håller helt med om att det är en bit kvar tills kunskaper och färdigheter sitter och jag tror att det är där min stora frustration ligger. Klassen arbetar vidare och min dotter får inga tips om vad vi ska arbeta med hemma. Trots att vi frågar. Hon ska ”hänga med” på lektionerna och då ska tydligen kunskaperna förhoppningsvis ramla på plats. Min erfarenhet är att de sällan faller på plats så enkelt. Möjligen i vuxen ålder att saker ter sig klarare, men min farhåga är att dottern håller andan och tittar åt ett annat håll. På vingliga ben kravlar hon sig vidare och bygger sitt mattehus på ostadig grund. Med sänkt självförtroende och trist inställning till matematikämnet.

    • Det är fullständigt vansinnigt att man ska gå vidare och bygga vidare på kunskaperna, innan de gamla kunskaperna sitter tillräckligt. Jag har upplevt precis detta flera gånger som mattelärare, och det är både frustrerande och ledsamt.

      Nåt är trasigt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s