En modell för prov och kunskapsbedömning

Jag vet nog egentligen att kunskapsbedömning inte går att fånga i fasta metoder och algoritmer. Men jag vet också att jag nog inte kommer att sluta försöka göra just det i alla fall. Den här bloggposten handlar inte om ett färdigt recept för hur man kan bedöma kunskaper och sätta betyg (i matteundervisning), men det är ett utkast till ett nytt sätt för mig att bedöma kunskaper och sätta betyg. För det kan nog behövas.

Jag gillar prov med poänggränser

Det känns fel för mig att sätta poänggränser på prov. Jag har grävt för mycket i kursplaner och kunskapskrav för att på något rimligt sätt säga att ett visst antal poäng motsvarar ett visst betyg. Det är alldeles för lätt hänt att eleven inte kan några av de sakerna som jag anser att eleven måste kunna, men ändå blir ”godkänd” på provet. (Alternativt är jag för dålig på att konstruera prov.)

Istället för poänggränser har jag använt – och vill fortsätta att använda – proven för att se vilka kunskaper eleven har visat. De kunskaperna bokför jag sedan i en kunskapsmatris för eleven, och utifrån den matrisen kan jag sedan säga vilket betyg eleven är på väg mot.

En stor fördel med den typen av bedömning är att jag (och förhoppningsvis eleven) fokuserar mer på vilka kunskaper som eleven har, och mindre på hur många poäng eleven skrev på olika prov.

En nackdel med den typen av bedömning är att eleven (och i viss mån även jag) luras att tro att eleven kan något bara för att eleven visat det på ett övertygande sätt tidigare i kursen. En annan nackdel är att prov, som jag använt dem, innehåller rätt få problemuppgifter – och inga proceduruppgifter – och därför medför rätt stor mätosäkerhet.

Vad jag vill bedöma

Efter att ha vridit och vänt på kunskapskraven och centralt innehåll i (allvarligt) flera hundra timmar, anser jag att det viktigaste att bedöma är detta:

För E-nivå

  1. Att eleven kan tolka och lösa åtminstone enkla problem i kursens samtliga delområden.
  2. Att eleven hanterar de viktigaste procedurerna/standarduppgifterna i kursen.
  3. Att eleven kan uttrycka sig matematiskt utan att göra allvarliga fel.

För högre betygsnivåer

  1. Att eleven kan tolka och lösa komplexa problem.
  2. Att eleven kan kommunicera tydligt och korrekt.

(Utöver det säger kursplanen också att man bör bedöma i vilken mån elever kan förklara/beskriva begrepp, värdera matematiska resonemang, och relatera matematiken till saker utanför klassrummet.)

En möjlig modell för prov, bedömning och betyg

Jag funderar på att göra så här:

  • För varje delområde har jag ett delprov, där elever har möjlighet att visa att de kan:
    • Tolka, lösa och redovisa enklare problem, som är begränsade till det aktuella delområdet. Jag tänker mig 3 sådana problemuppgifter på ett delprov.
    • Tolka, lösa och redovisa komplexa problem, som berör det aktuella delområdet men också kan beröra tidigare delområden. Jag tänker mig 2 sådana problemuppgifter på ett delprov.
    • Tolka, lösa och redovisa problem (enkla eller komplexa), som berör tidigare delområden. Så eleverna inte känner att de kan glömma bort sånt vi redan skrivit delprov på. Jag tänker mig 1 sådan problemuppgift på ett delprov.
  • Jag bedömer elevens lösningar som en helhet, för att avgöra i vilken mån eleven uppfyller kunskapskrav 1, 3, 4 och 5. Troligtvis delar jag uppbedömningen av ”komplexa problem” i C- och A-nivå.
  • Elever som missar delprov har möjlighet att visa att de har de relevanta kunskaperna/färdigheterna vid andra tillfällen. Samma sak gäller elever som misslyckas på delprov. (Detta görs genom muntliga prov – inte några skriftliga omprov. Och eleverna måste själva be om ett sådant examinationstillfälle.) Jag har förstås också möjlighet att bedöma elevers kunskaper genom det jag ser under lektioner. Allt detta räknas som att man visat kunskaper på ett delprov.
  • I slutet av kursen hålls ett förprov, innan det nationella provet, enligt de här principerna:
    • Varje delområde finns representerat med 3 standarduppgifter och 1 enkel problemuppgift. Standarduppgifterna ger 1 poäng var, problemuppgiften 2 poäng.
    • Att ha visat att man hanterar enkla problemuppgifter inom ett område tidigare i kursen ger 1 av problemlösningspoängen i det delområdet gratis.
    • För att bli godkänd på förprovet måste man ha 3 poäng på varje delområde, och minst 50% av problemlösningspoängen.
    • Blir man inte godkänd på förprovet har man en sista chans att visa att man har de nödvändiga kunskaperna på nationella provet. Där räcker det inte att bli godkänd – man måste visa att man hanterar de grundläggande sakerna i varje delområde (eller egentligen de man inte klarade på förprovet).
    • Blir man godkänd på förprovet är man i princip garanterad att bli godkänd på kursen, förutsatt att man uppfyller grundläggande krav på hur man uttrycker sig matematiskt.
  • Om ett högre betyg än E är aktuellt kommer jag att både titta på vad eleven visat under kursen, och vad eleven visat på det nationella provet (som jag tycker funkar rätt bra för betygen C och uppåt).

Hur låter det? Förmodligen alldeles för förenklat, men ändå? Tankar och kommentarer är mycket välkomna.

Advertisements

4 thoughts on “En modell för prov och kunskapsbedömning

  1. Jag är inte tillräckligt insatt i gymnasiets kurssystem för kommentera kursbetyg osv. (Lärare i år 7-9) Däremot vill jag också gärna använda prov men väljer att aldrig sätta poäng. Tycker att det tar bort fokus från förmågorna och bedömningen av dessa. T ex begreppsförmågan ligger på sitt sätt bakom i många uppgifter utan att testas specifikt.
    Och även om jag använder prov så lyfter jag fram till eleverna att det är bara en del av allt det som de visar mig, provsituationen passar långt ifrån alla när de handlar om att visa sina förmågor.
    Vidare tänker jag att det handlar det också om hur man följer upp bedömningen av provet, vilken feedback eleverna får om vilka förmågor de kan utveckla.
    Hur ser ni på ditt gymnasium att bedömning sker på allt annat eleverna gör och inte bara proven?
    (Ursäkta långa kommentaren…)
    / Andreas Hermvald

    • Bra tankar.

      På min skola sker bedömning på olika sätt för olika lärare. Vissa lärare går nästan helt på prov, medan andra använder bredare metoder för bedömning.

      Bra poäng med att uppföljning av prov är viktigt. Det är ju ett sätt att göra det till ett bättre lärtillfälle än vad det blir om man bara låter provet vara när det väl är skrivet.

      • Jag brukar följa upp dem genom att skriva kommentarer i ett Google-dokument, där jag lyfter fram några förtjänster och några saker att förbättra. (Typ ”two stars and one wish”.) I kommentarerna står också vilka delar av elevens kunskapsmatris jag tycker att provet har visat att eleven behärskar.

        Jag ger i regel tillbaka prov lektionen efter att de genomförts. Jag har sällan skrivit kommentarer då, men jag skannar in proven och bearbetar dem digitalt istället. På nätet finns exempellösningar, men få elever kollar på dem. Jag har mycket sällan tagit lektionstid för att gå igenom proven – inte för att jag inte tror att det är värdefullt, utan för att vår planering för det mesta kräver nya moment varje lektion.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s