C är det nya godkänt?

Det finns många svårigheter med kunskapsbedömning. En del av dem är av ren praktisk natur (som tidsbrist), en del är sådant som man behöver träna sig för att bli bra på (som att skapa bra uppgifter), och en del kräver att man har bra kunskaper om styrdokument (som vad som ska bedömas).

Och så finns det svårigheter som verkar olösliga.

Ett problem med kunskapsbedömning som följt med mig från de första kurserna jag undervisade är hur man ska behandla kunskap som (endast) uppvisas tidigt i kursen. Våra styrdokument säger ungefär följande:

  • Kunskaper ska bedömas löpande under kursens gång.
  • Man ska ha en positiv syn i kunskapsbedömning, och räkna förtjänster snarare än straffa brister.
  • Betyg ska sättas på de kunskaper som eleven har i slutet av kursen.

I en perfekt värld medför de här punkterna inget problem, men i den verkliga världen tappar elever bort kunskaper. Och hur ska man behandla elever som uppvisar vissa kunskaper i mitten av kursen, men inte i slutet?

Det verkar olösligt, och när jag reflekterat kring det här problemet tidigare har jag till och med kallat det ”tidsparadoxen”. Nu tror jag att jag hittat en tråd för att nysta upp problemet – eller åtminstone formulera det på ett sätt som hänger ihop.

”Vad är det eleven visat, egentligen?”

När jag diskuterat det här problemet med kloka människor har det upprepade gånger hänt att de sagt ungefär så här: ”Om eleven visat kunskaper tidigt i kursen, och sedan glömmer bort dem – har eleven då verkligen haft kunskaperna?”

Det har låtit mycket bra – saker som man förstår på riktigt glömmer man inte bort. Kanske behöver man friska upp minnet, och enskilda faktasaker kan bli fel, men begreppen och sammanhangen finns kvar. Så jag har tänkt att jag arbetat på fel sätt när jag gjort kunskapsbedömningar, och gjort det möjligt för elever att låtsas att de har kunskaper när jag testat dem på prov (eller på andra sätt).

Om man ser problemet på det här viset handlar det om att mina sätt att bedöma kunskaper inte är tillräckligt utvecklade, och jag måste bli bättre på att skilja fejkade kunskaper (plugga-och-glöm) från riktiga kunskaper (förstå-på-riktigt).

Men jag tror inte längre att det här ringar in problemet helt och hållet.

Vad ska vi bedöma?

Det här läsåret har jag testat att ha delprov som ställer lite högre krav än tidigare år, framförallt för att jag vill undvika att både jag och elever luras att tro att de har koll på kursen när det är dags för kursprov. Det har varit högre krav på säkerhet i procedurer, och högre krav på att kunna använda begrepp för att tolka och lösa problem.

Resultatet har blivit att relativt få elever klarar delproven (på en tillräcklig nivå), och nu när jag genomfört ett E-prov inför nationella provet kan jag också se att det finns en rätt god överensstämmelse mellan kunskaper som elever visat på delprov och vad de kan nu i efterhand – få eller inga elever visar lägre kunskaper i ett område än vad de gjorde på delproven. Man skulle alltså kunna tro att jag lyckats med att bedöma kunskaper på ett sätt som faktiskt fångar vad eleverna faktiskt kan – inte vad de bara pluggar och glömmer.

Men.

Utan att ha aktivt jämfört med andra lärare eller nationella prov har jag känslan av att mina delprov är lite för svåra – en känsla som jag misstänker att mina elever delar. Tittar jag på kunskapskraven i kursplanen känns det också som att jag går en bit ovanför vad E-kraven säger, med ”viss säkerhet” i att använda begrepp för att lösa problem ”i bekanta situationer”, och att lösa uppgifter av standardkaraktär ”med viss säkerhet”.

Lite tillspetsat kan man säga att jag dragit gränsen vid C-nivå, istället för E-nivå. Och då försvinner tidsparadoxen – att elever verkar tappa bort kunskaper är inte längre ett systematiskt problem, utan enstaka fall som jag kan följa upp och hantera. Det har fått mig att börja fundera, och saker har börjat falla på plats.

Kärnan i min slutsats är denna: Kunskaper på E-nivå är kunskaper som går att glömma bort. De kräver bara ”viss säkerhet” och att man hanterar ”bekanta situationer” – vilket gör att det fungerar ganska bra att plugga-och-glömma för att visa kunskaper på E-nivå.

Det är inte (endast) på grund av dåliga metoder för att mäta kunskaper som tidsparadoxen uppstår – det är för att även perfekt bedömda E-kunskaper är så pass bräckliga att de kan glömmas bort. Det är fortfarande rimligt att fråga ”Om eleven visat kunskaper tidigt i kursen, och sedan glömmer bort dem – har eleven då verkligen haft kunskaperna?”, men svaret har mer med vad E-kunskaper betyder än metoden för att mäta kunskaperna.

Om riktiga kunskaper är sådana som man inte glömmer bort betyder E-nivå att eleven bara nått en bit på vägen till de riktiga kunskaperna. Ungefär så långt man kommer när man försöker memorera så mycket som möjligt inför ett prov.

De läskiga konsekvenserna

Att betyget E inte betyder att elevens kunskaper inte ligger på en konsekvent nivå av ”viss säkerhet”, utan snarare att eleven blivit godkänd med en plugga-och-glöm-strategi, kan förklara en del problem som jag och andra mattelärare upplever. Det har också en rad riktigt otäcka konsekvenser. Till exempel:

  • Det kan förklara att det finns elever som visat någorlunda kunskaper på mina delprov, men på E-provet för några dagar sedan knappt visade några kunskaper alls.
  • Det kan förklara att alla mattelärare jag träffat ser betyget E som ”hit men inte längre”. En elev som har E i matte 1 kommer att få det mycket kämpigt i matte 2, och samma sak gäller för senare kurser – om än inte lika tydligt.
  • Det kan förklara att det dyker upp elever i matte 2 som inte hanterar bråkräkning, enkel algebra eller negativa tal.
  • Det kan förklara att svaga elever frågar ”Vilka sidor är provet på?” snarare än ”Vad behöver jag kunna till provet?”.
  • Det kan förklara att matte (av vissa) uppfattas som ett tråkigt och svårt ämne där man ska lära sig en massa saker utantill och det viktiga är att veta vilken formel man ska använda.
  • Och inte minst: Det leder till att elever fortsätter att använda plugga-och-glöm-strategi, eftersom det (under många år) belönat dem med ett godkänt betyg.

Jag har inte löst tidsparadoxen ännu, men det känns som att jag fått bättre grepp om dess natur. (Och utöver det har jag förstås fortfarande massor att lära när det gäller hur jag bedömer kunskaper – oavsett nivå.)

Om du har tankar eller kommentarer får du, som alltid, jättegärna skriva en rad här nedanför.

Annonser

8 thoughts on “C är det nya godkänt?

  1. Intressanta tankar, har haft liknande själv. Du satte bättre ord på det! Viktigt att ta med ut i lärarrummen och fortsätta knåda… Har arbetat som lärare (ma/NO) i 12 år nu, men känner inte har blivit klokare på just det du beskriver…kanske blir man aldrig riktigt perfekt, men om diskussionen fortsätter lär vi i alla fall bli bättre.

  2. Oh vad skönt att inte bara jag känner såhär. Mina härliga 8:or som räknar och sliter och är positiva ( förmodligen tyvärr bara de 160 minuter jag träffar dem) klarar kapitelproven med minst godkänt (kalla det gärna E) och det har känt så bra. Nu hade de ett prov på allt möjligt, även ”gammalt”, men ändå ganska grundläggande. Ca 1/3 körde.
    Jag blev så besviken och uppgiven…trodde ju att jag hade dem med mig. Har lovat dem att aldrig mer ha kapitelprov (åtminstone inte för bedömning) utan nu jobbar vi för bredd och för att komma ihåg.

  3. En kollega till mig brukade ha kapitelprov och på första provet kom det ”bara” saker från första kapitlet men på nästa prov så hade han med 70% nytt och 30% gammalt för att på sista provet ha ca 50-50. På det sättet så visste eleverna att man kunde inte klara proven genom att bara plugga på det nya utan man var också tvungen att repetera det gamla. Han tyckte det fungerade jättebra och det är ju ett sätt att komma åt att de inte får glömma.

  4. Detta är vad jag skulle vilja göra för att fightas problematiken om att kunskaper inte kan plockas fram långsiktigt.
    * Retrival practice / The testing effect / The spacing effect: https://public.psych.iastate.edu/shacarp/JARMAC_Carpenter_2014.pdf
    * Mastery based learning : kräver nog ett digitalare arbetssätt dock

    * (de andra är primära, men här är en finputsningsdetalj) Minnestekniska stöd för att bidra till en ”scaffold” för att använda sig av Retrival practice. (Konkret, bidra med stödmaterial för att skapa mentala anteckningar som en kan gå igenom i efterhand för att upprepa sådant en lärt sig, exempelvis på en bussresa eller när en sitter på toaletten).

    PS: Delta gärna i mitt minnestekniska experiment som gjort att jag stött på denna forskning om retrival practice på https://e-sundell.firebaseapp.com för övrigt

  5. Jag känner igen mig i det du skrivet. Jag tycker att lösningen ”eleverna kan inte riktigt” är ok även om den leder till att vissa elever pluggar hårt men ändå inte riktigt når E pga. att de inte riktigt förstår vissa saker. Egentligen tycker jag att hårt arbete och att plugga in en metod borde räcka för E. Din sista slutsats (vilket enligt min erfarenhet stämmer ganska bra med verkligheten) har så läskiga konsekvenser att det inte borde vara ok. Som att elever i årskurs 1 på gymnasiet inte har kunskaper för att kunna klara Ma1 eftersom de hela vägen halkat efter och ligger på mellanstadienivå.

  6. Undrar om inte resonemanget håller även för språk? Om man hela tiden hankar sig fram på ett E så blir det ju inte direkt enklare vartefter åren/kurserna går. Kanske gäller det i synnerhet ämnen som matte och språk, där allt hela tiden bygger vidare på det tidigare. Det här var mycket intressant, har inte tänkt i dessa banor tidigare.

    • Jag tänkte länge att såna här saker gäller särskilt för matte, men har i samtal med (framförallt) språklärare kommit fram till att jag överdrivit mattens särställning.

      Så ja, jag tror att mycket av detta även håller för språk. (Men jag vet för lite om undervisning i språk för att göra några mer bestämda uttalanden.)

  7. Ping: Tre år som lärare: En tillbakablick | Att bli lärare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s