Betygshysteri

Jag kollade just på ”The Classroom Experiment” (del 1 och 2) – en BBC-dokumentär där pedagogikforskaren Dylan William får coacha ett lärarlag för en åttondeklass under en termin.

Filmen väckte en massa tankar, och jag tänkte börja med den som förmodligen är enklast: Betygshysteri. (Det påminner lite om provhysteri, som jag skrev om kring de nationella proven.)

En av de förändringar som Dylan William hjälper till att genomföra är att lärare lämnar tillbaka uppgifter och prov utan att sätta betyg på dem. Istället lämnar de bara kommentarer. (Kommentarer fanns innan också, men tillsammans med betyg.)

Vad händer? Eleverna protesterar. Både i klassrummet och i intervjuklipp utanför hör man elever säga saker som alla går ut på att det ju är betyget som räknas i slutändan. Det stämmer väl överens med hur en del (men inte alla) av mina elever reagerar när jag vägrar att sätta betyg på prov.

Vad är fel med det? Allt.

Tänk dig att du har en lärarkollega som auskulterar hos dig under en lektion, och den feedback du får efteråt är betyget ”C”. Tänk att din rektor gör lektionsbesök, och efteråt ger feedbacken ”din lönehöjning blir 700 kr av maximalt 1000 kr”.

Om du skiter i din undervisning, och ”det ju är lönen som räknas i slutändan”, så duger det nog som feedback. Men om du är det minsta intresserad av att utveckla ditt klassrumsarbete är den typen av feedback en förolämpning.

”Men det är väl inte fel att ge både betyg och kommentarer?” Nej, det är det väl inte, egentligen. Forskning visar visserligen att summativ feedback (som betyg) gör att elever missar formativ feedback (som kommentarer), men det är i alla fall ingen förolämpning om min rektor skulle diskutera min klassrumsundervisning och ge mig besked om lönehöjning.

Det som är åt helvete är att eleverna är så fästa vid betygen, även på delprov. Min enda slutsats kring det är de bryr sig mer om kvittot i slutet, än att faktiskt lära sig saker. För att ”det ju är betyget som räknas i slutändan”.

En annan jämförelse. Tänk dig två studenter på en lärarutbildning. En student kommer direkt från gymnasiet, en annan har jobbat som lärare i femton år och pluggar för att få sin behörighet. Tänk dig vidare en inlämningsuppgift, där man ska skriva en uppsats om hur man kan undervisa så att så många elever som möjligt engageras. Hur skulle respektive student reagera om de bara fick ett betyg som feedback på uppsatsen? Hur skulle de reagera om de bara fick kommentarer, och inget betyg? Min gissning är att den student som är intresserad av att lära sig och utvecklas blir glad över kommentarerna, och mer eller mindre skiter i betyget (så länge man blir godkänd på kursen).

Att elever bryr sig så mycket om betyg, även på delprov och inlämningsuppgifter, avslöjar att något är helknasigt i skolan. Vi trimmar elever med piskor och morötter, istället för att få dem att vilja lära sig. Och så länge som elever bryr sig så mycket om betyg, borde vi så långt som möjligt undvika att sätta betyg.

Annonser

3 thoughts on “Betygshysteri

  1. Skulle vilja fylla på den här bloggposten med en upplevelse från Matematikbiennalen i Umeå, där Jan Björklund pratade. Han sa flera bra saker, varvat med en del hårresande uttalanden. En av de jag reagerade mot var en mamma som hade varit på utvecklingssamtal och fått höra hur det gick för hennes son i skolan – men inte fått något betyg. Enligt herr Björklund blev mamman mycket gladare och tryggare när hon i efterhand fått utvecklingssamtalet kompletterat med bokstaven ”C”.

    Trasigt.

  2. Ping: Ett problem i skolan: prov- och betygsfokusering | Att bli lärare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s