Att engagera genom spelifiering

För knappt en månad sedan formulerade jag tre tankar inför mitt arbete i höst. En av dem var att det viktigaste målet är att få eleven engagerad i sitt lärande.

Det som ligger bakom den tanken är dels att jag vet att jag inte lyckats med att få med alla elever i arbetet jag leder i klassrummet, dels att jag är övertygad om den gamla klyschan att kunskap är något som eleven måste bygga upp själv. (Du kan välja att kalla det forskningsresultat istället för klyscha, om du vill.)

Jag misstänker att förklaringsmetoder, liknelser och i vilken ordning man introducerar begrepp spelar större roll i matten än i andra ämnen. Men jag är övertygad om att det är långt viktigare att få igång elevernas hjärnor, och få dem att utforska matten och anstränga sig, än att förklaringar är välslipade.

Därför blir viktigaste målet i höst att få elever engagerade i sitt lärande. En väg att göra det är att dra lärdomar från spelutvecklare. Spelindustrin överlever genom att få människor engagerade i spelandet, och för dem är det nödvändigt att spelaren inte stannar upp och frågar motsvarigheten till ”Varför ska vi lära oss det här?”.

För några månader sedan läste jag boken The Art of Game Design. Jag skaffade den för att jag är intresserad av spel, men när jag läste den slogs jag av hur mycket som går att tillämpa direkt i undervisning.

Boken innehåller ”100 förstoringsglas”, som är aspekter man kan använda för att granska sitt spelprojekt och se hur bra eller dåligt det fungerar ur en viss synvinkel. Här är en lista över de som tycker kan tillämpas direkt i undervisning, tillsammans med korta tolkningar eller översättningar från deras beskrivningar.

Alla dessa är inte direkt relaterade till att öka engagemang, utan kan vara kopplade till undervisning på annat sätt.

  • The Lens of Surprise: Vilka överraskningar kommer spelarna/eleverna få?
  • The Lens of Fun: Vilka delar av spelet/undervisningen kan vara, eller borde vara, roligare?
  • The Lens of Curiosity: Hur kan du utnyttja spelarens/elevens djupare intressen och motiv för att göra spelet/undervisningen mer intressant?
  • The Lens of Endogenous Value: Vilka delar av spelet/skolan tycker eleven är värdefulla? Hur är relationen mellan dessa saker och spelarens/elevens motivation?
  • The Lens of Resonance: Om jag inte hade några begränsningar, hur skulle jag vilja att spelet/undervisningen var?
  • The Lens of Infinite Inspiration: Vänd bort blicken från spelet/undervisningen, och samla inspiration från allt annat.
  • The Lens of Problem Statement: Vilket problem är det som spelet/undervisningen ytterst försöker lösa? Har du gjort antaganden som egentligen inte har något med det syftet att göra?
  • The Lens of the Toy: Vilka element i spelet/undervisningen är roliga att utforska och leka med, redan innan man vet vad man ska göra med dem? Går det att ha fler såna element?
  • The Lens of the Player: Vad gillar spelarna/eleverna? Vad ogillar de? Vad förväntar sig de av spelet/undervisningen? Vad kommer de speciellt att gilla eller ogilla med mitt spel/min undervisning?
  • The Lens of Flow: Har spelet/undervisningen tydliga mål? Är spelarens/elevens mål de jag vill? Finns distraktioner som får spelaren/eleven att tappa bort målet? Finns det en ström av gradvis svårare utmaningar?
  • The Lens of Needs: I vilken del av Maslows behovstrappa befinner sig spelet/undervisningen? Hur kan spelet/undervisningen tillgodose mer grundläggande behov?
  • The Lens of Judgement: På vilket sätt dömer spelet/undervisningen spelarn/eleverna? Hur kommuniceras domarna? Upplevs domarna som rättvisa? Bryr sig spelarna/eleverna om domarna, och får domarna dem att vilja utvecklas?
  • The Lens of Goals: Finns det en serie av mål som spelarna/eleverna förstår? Relaterar målen till varandra på ett meningsfullt sätt? Är målen konkreta, nåbara och belönande? Finns en bra balans mellan kortsiktiga och långsiktiga mål? Har spelarna/eleverna möjlighet att bestämma egna mål?
  • The Lens of Chance: Finns det saker i spelet/undervisningen som upplevs slumpmässiga? Ger slumpmässigheten spelarna/eleverna en känsla av utmaning, eller hopplöshet och brist på kontroll?
  • The Lens of Fairness: Vad är viktigast – att spelet/undervisningen är ett tillförlitligt mått på vem som har starkast färdigheter, eller att alla spelare/elever får en intressant utmaning? Om spelare/elever med olika färdighetsnivåer spelar/utbildas tillsammans, hur kan jag se till att det blir intressant och utmanande för alla?
  • The Lens of Challenge: Är utmaningarna i spelet/undervisningen för lätta, för svåra, eller lagom? Kan utmaningarna anpassas till olika färdighetsnivåer? Vad är den högsta svårighetsnivån på utmaningar?
  • The Lens of Meaningful Choice: Erbjuder spelet/undervisningen meningsfulla val? Skulle fler val göra att spelaren/eleven upplever att hen har mer kontroll? Skulle färre val göra att spelet/undervisningen blir tydligare?
  • The Lens of Cooperation: Om spelarna/eleverna inte känner varandra, hur kan jag hjälpa dem att ta kontakt? Finns det positiva eller negativa extraeffekter av samarbete? Varför? Har alla spelare/elever samma roll i samarbeten?
  • The Lens of Time: Är spelarna/eleverna frustrerade över att spelet/undervisningen tar slut för tidigt, eller uttråkade för att det håller på för länge? Att sätta tidsgränser kan göra spel/undervisning mer spännande. Kan det fungera för mig?
  • The Lens of Reward: Vilka belöningar ger mitt spel/min undervisning? Kan det finnas fler? Bryr sig spelarna/eleverna om belöningarna? Varför? Att få en belöning man inte förstår är som att inte få en belöning alls. Förstår spelarna/eleverna sina belöningar?
  • The Lens of Punishment: Bestraffning måste användas med försiktighet. Varför bestraffar jag spelare/elever? Vad hoppas jag på att uppnå med det? Upplevs bestraffningarna som rättvisa? Är det möjligt att ersätta bestraffningarna med belöningar, och få bättre effekt?
  • The Lens of Character: Innehåller spelet/undervisningen saker som spelare/elever kommer att prata om? Finns aspekter som gör spelet/undervisningen unik? Finns det brister som spelarna/eleverna uppskattar?
  • The Lens of Visible Progress: Vad innebär det att göra framsteg i spelet/undervisningen? Kan jag lägga till fler mellansteg i framstegen? Vilka framsteg är synliga, och vilka är dolda? Kan jag göra de dolda mer synliga?
  • The Lens of Transparency: Den bästa kringinformationen blir osynlig, och låter spelaren/eleven bli uppslukad av spelet/undervisningen. Har du ett sätt att ge information som är intuitivt för nya spelare/elever? Får de reda på saker som de vill veta? Kan de använda informationen även under stress?
  • The Lens of Feedback: Vad behöver spelarna/eleverna veta vid olika tillfällen? Vad vill de veta? Hur vill jag att spelarna/eleverna ska känna vid olika tillfällen? Hur kan jag ge feedback som förstärker den känslan? Vad vill de känna? Har de chans att nå en situation där de känner så? Vad är spelarnas/elevernas mål vid olika tillfällen? Hur kan jag ge feedback som hjälper dem mot det målet?
  • The Lens of the Inherent Interest: Vilka aspekter av spelet/undervisningen kommer att fånga intresset direkt? Låter spelet/undervisningen spelaren/eleven se eller göra något helt nytt?
  • The Lens of Inner Contradiction: Vad är målet med spelet/undervisningen? Vad är målen i spelets/undervisningens delsystem? Finns det något, över huvud taget, som går emot dessa mål? Kan det ändras?
  • The Lens of Expression: Hur låter jag spelarna/eleverna uttrycka sig? Vilka sätt har jag missat? Är spelarna/eleverna stolta över vem de är? Varför, eller varför inte?
  • The Lens of Community: Vad finns det som driver gemenskap bland spelarna/eleverna? Finns det gemensamma event? Varför behöver spelarna/eleverna varandra?
  • The Lens of Griefing: I vilka delar av spelet/undervisningen kan utnyttjas för att trakassera andra? Hur kan jag göra det tråkigare att trakassera?
  • The Lens of Love: Älskar jag som spelutvecklare/lärare mitt projekt? Om inte, hur kan jag ändra på det? Älskar alla i teamet projektet? Om inte, hur kan det ändras?
  • The Lens of the Team: Kommunicerar utvecklingsteamet/lärarlaget objektivt och tydligt? Är de bekväma med varandra? Finns det en känsla av respekt och tillit?
  • The Lens of Documentation: Vad behöver jag komma ihåg från utvecklingen av spelet/undervisningen? Vad behöver jag kommunicera i processen?
  • The Lens of Technology: Använder jag teknik för att den behövs, eller för att den är dekorativ? Om jag inte använder den för att den behövs, ska jag använda den alls? Finns det teknik som ger andra förutsättningar, som jag borde använda?

Alla 100 förstoringsglas finns att hämta hem som en app (både iPhone och Android). Att plocka fram ett slumpvis förstoringsglas då och då kan vara ett kul sätt att upptäcka nya infallsvinklar för sin undervisning.

Annonser

3 thoughts on “Att engagera genom spelifiering

  1. Ping: Hur jag vill att undervisningen ska vara | Att bli lärare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s