Att lära lärare?

Jag läste här om dagen en ovanligt bra bloggpost på temat ”föreläsningsundervisning är inte effektivt”. Den fick tankar om undervisning och lärande att snurra några extra varv i mitt huvud, och jag tänkte försöka skriva ner några av de tankar jag har. Det handlar inte bara om hur lärande och undervisning fungerar, utan också om möjligheten att påverka hur undervisning sker.

På vår resa behöver vi ett par byggstenar.

Det finns många olika teorier/ramverk för att beskriva lärande. Sånt brukar störa naturvetare – såna som jag – som vill ha en enda enhetlig teori. Men än så länge finns inget universellt periodiskt system som sammanfattar hur lärande fungerar. Vi får leva med ett mischmasch av ramverk, och vara vaksamma så att vi inte missbrukar någon av dem.

I alla fall. De allra, allra flesta ramverk för att beskriva lärande är konstruktivistiska (ibland kallat konstruktionistiska), vilket betyder att man beskriver kunskap som något som en individ bygger upp snarare än får givna till sig. När en elev lär sig vad ”normalkraft” är, är det främst en effekt av att eleven funderar och reflekterar kring krafter och motkrafter och försöker fylla begreppet ”normalkraft” med mening – inte att en lärare, bok eller video gett en korrekt och tydlig beskrivning av vad ”normalkraft” är. (Det ena behöver inte utesluta varandra, men konstruktivismen fokuserar alltså på det som händer i den lärandes sinne.)

I en av de mer välkända konstruktivistiska teorierna för lärande talar man om assimilation och ackommodation. Assimilativt lärande innebär ett tämligen oproblematiskt utökande av kunskaper; nya begrepp byggs upp eller befintlig förståelse fördjupas. Ackommodativt lärande, å andra sidan, är sådant som kan ske när nya erfarenheter bryter mot de föreställningar man redan har. Enligt teorin leder sådana situationer antingen till att man avvisar de nya intrycken, eller till att man blir tvungen att riva ner och bygga om kunskaper man haft sedan tidigare – vilket ibland kan vara en stark, omvälvande och jobbig process. Ytterligare en sak som kan hända beskrivs av det som kallas för situerat lärande; där man visserligen tar till sig nya intryck, men metalt kapslar in dem och bara ger dem giltighet/relevans i starkt begränsade situationer. Ett typiskt exempel är elever återgår till naiva uppfattningar om rörelse och krafter så snart de lämnat klassrummet.

Så, vad har det här med traditionell föreläsningsundervisning att göra? Det är relevant på två olika plan.

Det första planet är något som jag tror att alla lärarutbildningar tar upp: Om vi vill att elever ska utveckla djup och bred förståelse för det vi undervisar om, är föreläsningar en rätt dålig metod. Vi behöver aktivera eleven, och få honom/henne att reflektera, ifrågasätta, utforska och själv bygga upp en så mångsidig förståelse som möjligt. Då kan vi hjälpa fler elever att lära sig mer i skolan.

Det här är inget nytt över huvud taget, och jag skulle bli förvånad om det finns enda (någorlunda respekterad) pedagogisk forskare som hävdar något annat. En av mina favoritstudier inom lärande pekar till och med mot att så länge man använder traditionell föreläsningsundervisning spelar det mycket liten roll om det är en erkänt duktig eller erkänt oduktig föreläsare – samma andel elever kommer att lra sig. (Det är med stor sannolikhet samma elever som hade klarat sig lika bra med bara en bok.)

Men jag vill dra det ett varv till.

Det var över 20 år sedan min favoritstudie publicerades, och Piagets konstruktivistiska beskrivning av lärande är över 50 år gammalt. Ändå är föreläsningar den rådande modellen för undervisning (åtminstone från högstadiet och uppåt). Visst finns det lärare som använder alternativa undervisningssätt – men dessa är just alternativa, eftersom de sticker ut från normen. Jag själv en syndare: Jag har främst undervisat enligt modellen först-genomgång-sen-jobba-själv-i-boken, vilket passar mycket väl in i den traditionella modellen. Som vi vet är kass.

Vad är det frågan om?

Jag vill hävda om att det är frågan om ackommodativt lärande som inte når ända fram.

Lärare (och hela skolvärlden) har en bild av vad det innebär att vara lärare som innebär att lärarens främsta uppgift är att vara kunnig och berätta för eleverna hur saker fungerar och hur man tänker när man tänker rätt. Det är en lärarsyn som passar jättedåligt om man tänker att kunskap är något som något som den lärande själv måste bygga upp. (Däremot passar det utmärkt om man ser kunskap som något som överförs från en person till en annan.)

Att läraren roll främst är att vara en kunskapskälla är så djupt rotat att det gör det svårt för konstruktivistiskt lärande att få fäste i klassrummet. ”Läraren som kunskapskälla” är rotat i oss lärare, det är rotat hos eleverna, hos elevernas föräldrar och hos skolledningen. När de flesta väljer att bli lärare är det förmodigen med en föreställning att lärarens främsta uppgift är att stå i ett klassrum och förklara saker för en skara elever. Då är det klart att det är svårt att (på riktigt) ta till sig forskning som säger att man borde lägga fokus på något helt annat. Det handlar om att ändra vad man är i sin yrkesroll – kanske till något man inte trivs med.

Då är det inte så konstigt att undervisningen i klassrummet inte ändrats speciellt mycket på 50 år, trots att forskning säger att den borde se annorlunda ut. Vi lärare – precis som eleverna – avvisar det som inte passar in i vår världsbild. Eller så kapslar vi in den kunskapen, och tänker att den är relevant när man diskuterar undervisning – men inte när man håller lektioner.

Men det kan inte fortsätta så. Vi måste ändra på hur undervisningen i klassrummet fungerar, även om det innebär att vi måste ändra vår syn på vad det är att vara lärare. Vi kan inte skylla på att konstruktivism ”bara är akademiska teorier” om hur elever lär sig. Det är mer än så: Det är erfarenheter, beprövade och dokumenterade sådana. Det handlar inte om vilka fina ord man sätter på lärande (eller frånvaro av lärande). Det handlar om att en tredjedel av eleverna i mitt klassrum (och ditt!) kopplar bort under genomgångarna, och inte engagerar sig tillräckligt för att lära sig nya saker på riktigt. Det är ett problem som vi lärare måste erkänna, och försöka lösa.

Det gör ont, men vi måste ändra på vad vi anser att en lärare är. Om vårt mål är att elever ska lära sig saker, kan vi konstatera att det är viktigare att kunna engagera eleverna i sitt lärande än att kunna ge pedagogiska förklaringar.

Det känns bisarrt. En lärares uppgift är ju att förklara, eller? Nej – det är precis det vi måste sluta tänka. En lärares uppgift är att få elever att lära sig. Vi ska ta till alla knep vi kan, all forskning vi har tillgänglig, och dra nytta av alla erfarenheter vi kan få av andra lärare för att uppfylla den uppgiften.

Vi kan alltid trösta oss med att det förstås inte är dåligt om lärare är bra på att förklara. Eller om de är duktiga på sitt ämne. Men om vi stannar där kommer vi fortsätta att tappa bort en tredjedel av eleverna.

Advertisements

3 thoughts on “Att lära lärare?

  1. Bra skrivet. Det är skillnad på att lära ut och att lära in. Skulle alla elever lära in det som läraren lär ut skulle problemet inte finnas. Det intressanta i en skola är det som eleverna lär in och därför behövs diskussionerna om hur man lyckas bäst med detta. Min erfarenhet är att de lärare som är duktiga har ”knäckt koden” för detta, ungefär på samma sätt som en duktig idrottare lyckats knäcka koden för hur man optimerar sitt idrottsutövande, både fysiskt och mentalt. En del lärare har en medfödd förmåga att göra detta och en del andra har observerat duktiga lärare och tagit efter samt anpassat denna input till sin egen person. Det som är gemensamt för de allra flesta duktiga lärarna (åtminstone på grundskolenivå) är att de har en bra relation med eleverna, att de är duktiga på att variera sin undervisning och att de ser den enskilde individen samt vilka behov den har.

  2. Ping: Överblick av första året | Att bli lärare

  3. Ping: Tips till dig som funderar på att bli lärare | Att bli lärare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s