Börja med de svåra problemen?

Jag fick en tanke här om dagen, som säkert har slagit mången lärare.

Det handlar inte om att presentera stora och svåra problem, som är fascinerande för eleverna och får upp deras intresse för ett ämne – även om rubriken på det här inlägget antyder det.

Jag tänker på uppgifter som elever är tänka att lösa – standardproblem likväl som mer komplexa problem som behöver tolkning. Min tanke är denna:

Hur vore det om man började med ett problem som kräver att man hittar och tar många steg själv, och eleven får se om hon kan knäcka det. Om inte, så får eleven ta en ledtråd och gå ner till 9-poängsnivån. Fundera en stund – går det att se något sätt att lösa problemet nu? Om inte, ta en ledtråd till och gå ner på 8-poängsnivån. Och så vidare.

Den stora vinsten med en sån approch, om den lyckas, är att eleven aktiveras och engageras på ett sätt som vanliga uppgifter kanske inte gör. Kanske kan man få uppgiften att bli en utmaning som faktiskt får eleven att tänka efter och testa olika approacher.

Svårigheten att testa det här är förstås att få tid att skriva ihop tillräckligt många frågor – det lär behövas mer än två–tre stycken om man vill testa på riktigt. Kanske man kan testa med fem frågor i slutet av varje avsnitt?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s