Några erfarenheter om Khan Academy, än så länge

Jag har använt Khan Academy i matteundervisning i drygt två månader nu, plus tre veckor på en repetitionskurs i sommar. Inför en workshop om Khan Academy senare idag har jag sammanfattat lite blandade erfarenheter:

1. De flesta elever gillar att jobba på Khan Academy. Några få ogillar det – vilket jag kopplar samman med att de blir frustrerade. Kanske är det vanligare att svaga elever ogillar Khan Academy, men jag finns också exempel på svaga elever som fått stora lyft. De elever som ogillar Khan Academy är ungefär lika många som de som blir mycket triggade av spelmekanismerna. Den senare kategorin är ofta (men inte alltid) elever som är duktiga på matte.
2. Utvärderingar säger att Khan Academy hamnar på andraplats för vad eleverna tycker är värdefullt för att lära sig matte – efter genomgångar i klassrummet men före matteboken. (Vad eleverna säger behöver förstås inte avspegla hur värdefulla verktygen är.)
3. Det kostar en hel lektion att introducera och börja jobba med Khan.
4. Elever använder mycket hellre ledtrådar än kollar på videor när de fastnar.
5. Om man flera gånger tar alla ledtrådar – vilket är ett sätt att komma vidare till nästa fråga – markeras ofta att eleven fastnat på uppgiften.
6. Det finns uppgifter där ledtrådarna skapar förvirring, eftersom lösningsmetoden skiljer sig från den vi vanligtvis använder i svenska klassrum. (Detta gäller åtminstone för bråkräkning och lösning av andragradsekvationer.)
7. En del elever börjar samarbeta kring Khan-uppgifter. Jag ser det som positivt, men man ska också veta att resultaten inte nödvändigtvis avspeglar vad eleven skulle prestera ensam.
8. En del elever jobbar hemma, i större eller mindre utsträckning.
9. Att ge utvalda Khan Academy-uppgifter till elever som behöver öva på något särskilt fungerar i vissa fall. I andra fall behövs rätt många sparkar i baken.
10. Jag har nytta av ett kalkylblad där jag bland annat lagt in direktlänkar till elevernas profilsidor, så att jag snabbt kan kolla hur en elev ligger till.
11. I mina klasser har jag sagt att man inte måste få en gul stjärna för att jag ska tycka att man klarat av ett moment. Man kan också få medaljen steadfastness (40 försök där de flesta svar är rätt) eller så kan man bli godkänd manuellt av mig (om man till exempel visar hur man räknat i boken eller demonstrerar kunskaper på annat sätt). Detta är speciellt bra när Khan-uppgifter blir frustrerande för att småfel ställer till det.
12. Khan-uppgifter har en tendens att göra att eleverna fokuserar på en problemtyp i taget, vilket inte är så lyckat. Jag önskar att man exempelvis kunde blanda multiplikation och division av bråk i samma uppgifter, men det går inte i dagsläget.
13. Jag använder Khan Academy-uppgifter rakt av för att bedöma elevers färdigheter för att lösa standardproblem – inte prov. Jag vet inte om det är en bättre eller sämre bedömning, men det sparar mycket tid.
14. Jag tar mig rätt att kontrollera i klassrummet om eleverna verkligen kan det som de visat på Khan Academy. Detta gäller speciellt om en elev lyckas mycket bättre hemma än i klassrummet.
15. Jag hoppas på att kunna ha regelbundna uppföljningar av de viktigaste standarduppgifterna, så att de inte faller bort. Det kan till exempel vara tio minuter en gång i veckan, där man inleder/avslutar lektionen med att repetera två uppgifter som jag väljer. Om man inte sätter (säg) 8 av 10 förlorar man sin gröna matrisruta på C-nivå, och sätter man inte (säg) 5 av 10 förlorar man sin gröna matrisruta på E-nivå. Man kan som vanligt få dessa gröna rutor igen genom att klara av Khan-uppgiften.
16. Om man vill kontrollera hur väl elever kan en Khan-uppgift, som de redan klarat, kan man låta dem jobba på Khan Academy utan att vara inloggade – då syns det lättare om de tagit 10 frågor i rad. (Jag vet inte om det är en så smart metod, men det är en metod.)
17. Jag jobbar på att komplettera Khan Academy med andra automatiserade uppgifter, för att kunna bedöma alla standarduppgifter genom dator. Förutom att det vore tidsbesparande för mig ser jag också vinster i att eleverna får feedback direkt, kan jobba hemma och ändå få framsteg bedömda “på riktigt”, och dessutom kunna få precis så många standarduppgifter de behöver för att bli säkra på procedurer. (Om du är intresserad av att hjälpa till i det projektet kan du kolla in Drupal-projektet Scripted questions.)
18. Datorer är ett distraktionsmoment för elever, speciellt elever som är ointresserade av matte och speciellt sent på eftermiddagen. Det är klokt att ha klassrummet möblerat så att man som lärare enkelt kan se datorskärmarna.
19. När jag började koppla samman Khan Academy (och även andra saker man gör i klassrummet) med gröna rutor i de bedömningsmatriser jag använder ökade fokusering på mattearbete kännbart, speciellt i de klasser där intresset för matte tidigare varit rätt svalt.
20. Det finns ett sätt att nästan fuska på Khan Academy: Om man svarat fel eller tagit ledtrådar kan man ladda om sidan, och svarar man rätt på första försöket efter det får man tre löv. Men även om det inte syns på sidan med uppgiften håller Khan reda på de tappade löven i bakgrunden, och man kommer inte bli godkänd förrän man på riktigt klarat tio uppgifter i rad. (Om man kollar i historiken för den uppgiften syns det också att man missat frågor.)

Tillägg 29 maj 2013: Efter ett läsår med Khan Academy har jag bestämt mig för att kraftigt tona ner procedurfärdigheter (och därmed Khan Academy) i mina betygsunderlag. Eleverna (och kanske även jag) har fokuserat för mycket på det, och det har gjort att problemlösningen blivit lidande.