Tankar om IT i matteundervisning

Jag har glädjen att få bidra till den kommande modulen ”IKT i matematikundervisning” i matematiklyftet, bland annat genom att vara en av flera lärare som intervjuas om hur vi använder IT i vår undervisning.

Det här är en bloggpost för att samla mina tankar om såna frågor. Jag har skrivit ett par liknande bloggposter tidigare (februari 2013 och oktober 2013), men läget ändras ganska snabbt och det är absolut dags att göra en ny sammanställning. Att saker ändras så snabbt beror delvis på att tekniken utvecklas och det kommer nya verktyg, men förmodligen mer på att jag fortfarande lär mig så mycket om hur IT är användbart i undervisning (vilket förstås också hänger ihop med att jag har så mycket att lära om undervisning i allmänhet).

Varför använder jag IT i matteundervisning?

Jag är ganska bra på det här med datorer. Jag vet att det finns människor som är många gånger bättre på att både använda datateknik och hänga med i nya saker som dyker upp – men jag har också självinsikt nog att veta att jag förmodligen ligger bland de översta fem procenten i Sverige när det handlar om generell IT-kompetens.

En stor fördel med att ha en hög digital grundkompetens är, skulle jag säga, att jag blir ganska likgiltig inför om saker görs med datorer, eller papper och penna, tryckta böcker, eller så. För mig är frågan ”varför IT i matteundervisning?” ungefär som ”varför valde du den blå pennan när du skrev på whiteboarden?”. Det finns saker där IT passar bra och gör arbetet lättare, men det är inte något som spelar roll i sig.

Många skulle nog hävda att jag aktivt söker efter sätt att använda IT i matteundervisning, och jag får väl delvis ge dem rätt. Men jag tror att det är mer rätt att tänka så här: Om du inte hade några trösklar för att använda IT skulle det vara naturligt många av de saker du experimenterar med i klassrummet har att göra med IT på ett eller annat sätt. Det som gör att så få använder IT är, tror jag, trösklar: tid för att sätta sig in i nya verktyg, risk för teknikkrångel i klassrummet, risk att eleverna är bättre på datorer än vad du själv är, och i allmänhet att det kostar tid att vidareutveckla sin undervisning.

Jag har också trösklar för att använda IT, men de är lägre än hos de flesta.

Anledningarna till att jag använder IT i min undervisning är, skulle jag säga:

  • Jag vill hitta lösningar på sånt som jag tycker är problematiskt i undervisningen. (Det här är egentligen drivkraften bakom nästan alla andra punkter.)
  • Jag vill effektivisera mitt arbete så att tiden räcker till bättre. (Det här täcker egentligen nästan alla andra punkter.)
  • Jag vill kunna dela information med eleverna på ett enkelt sätt.
  • Jag vill kunna följa hur det går för eleverna på ett någorlunda enkelt sätt.
  • Jag vill ge eleverna bra möjligheter att träna på standarduppgifter.
  • Jag tycker att många (men inte alla) IT-saker är kul, vilket gör det lättare att lägga tid på dem.

Som synes är det här punkter som inte är särskilt IT-relaterade (utom den sista), och liknande saker styr säkert alla lärare i hur de lägger upp sin undervisning. Och det är precis det som är poängen.

Hur och varför använder jag IT i mitt arbete?

1: Jag har digital lektionsplanering

Det är inte förrän under de senaste veckorna som jag tänkt på hur viktigt det är att jag har ett digitalt planeringsverktyg, där både jag och elever kan se vad vi arbetar med och nå de resurser som jag tänker att vi ska/kan använda.

Tack vare ett digitalt planeringsverktyg är det lika enkelt att dela länkar till videor eller digitala övningsuppgifter, som det är att kopiera upp ett papper och dela ut. Eller egentligen enklare. Det digitala planeringsverktyget har sänkt min tröskel för att använda digitala resurser.

En lärare som vill använda mer IT i sin undervisning tror jag behöver ett digitalt planeringsverktyg. Annars kommer planeringen bli full av länkar som skrivs för hand, vilket är ett meck både för lärare och elever. Ett digitalt planeringsverktyg gör också att datorn (eller vad man nu har) finns närmare till hands hela tiden.

Det verktyg jag använder sedan snart två år är webbplatsen kursplanering.se (som jag själv driver) för min planering. Det hjälper mig att se hur planering och lektioner kvar i kursen passar ihop, att knuffa planeringen framåt (eller ibland bakåt) i schemat, och att dela lärresurser med andra lärare. Och så kan jag återanvända planeringar, så att jag inte behöver göra om arbetet från grunden nästa gång jag håller samma kurs.

Andra verktyg man skulle kunna använda är exempelvis Google Apps for Education (kräver företagskonto för Google Classroom) eller iTunesU (kräver iPad för eleverna), och det finns också ett ton andra lärplattformar (så som MoodleSchoolSoft och its learning). Jag gillar ju kursplanering.se bäst, men förutom det skulle jag säga att bästa alternativet är Moodle.

Hur går det? Det funkar bra. Kursplanering.se den har sparat mig massor med tid, och jag är faktiskt lite förvånad över att eleverna också är jättenöjda. Jag vet att det finns elever som knappt utnyttjar resurserna i planeringen alls, men alla elever vet var planeringen finns och att de kan hitta saker som videogenomgångar, utvalda uppgifter och övningsprov där.

Det som gör att jag använder kursplanering.se är att det är enda verktyget, vad jag vet, som ger planeringar som är enkla att återanvända, som både ger planering i kalendrar och generell planering, och som samlar alla inlagda resurser i en fritt sökbar bank. En klar nackdel är att det är inte särskilt intuitivt att använda kursplanering.se som lärare.

2: Jag har digital dokumentation av kunskapsläget för elever

Mitt sätt att arbeta med kunskapsbedömning har ändrats rätt mycket under de 2,5 år jag varit lärare, och samma sak gäller dokumentationen av elevens kunskapsläge. Trenden har varit att gå från många bedömningspunkter till färre, men det är möjligt att pendeln börjar svänga tillbaka något.

Men oavsett hur många eller få saker jag bedömer, har jag alltid använt kalkylblad för att dokumentera de saker jag vill ha koll på. Av en slump började jag att använda kalkylblad i Google Drive istället för Excel (eller egentligen LibreOffice) – vilket råkade ge mig två stora fördelar: Dels kan jag dela filerna med elever så att de hela tiden kan se hur de ligger till, dels gick det att skriva skript som gör det lättare att läsa och uppdatera många elevblad på en gång. På senare tid har jag även utnyttjat möjligheten för elever att redigera i en flik avsedd för egenbedömning, medan fliken med betygsunderlag är låst så att bara jag får redigera i den.

Principen jag använder för kunskapsbedömning är inte särskilt revolutionerande: Jag har i förväg funderat över vilka saker jag vill att eleverna ska visa att de kan, och sedan gör jag ett blad för varje elev där jag kan markera om de visat de sakerna (och även skriva in kommentarer om det finns anledning). Det är ett jättejobb att formulera vad jag tycker att eleverna behöver kunna, och det arbetet har hjälpt mig att bli klokare över både kursinnehåll, kunskapskrav och undervisning. Att skaffa bra innehåll i kunskapsbedömning är ett mycket större jobb än att skaffa ett bra verktyg för att dokumentera bedömningen.

Hur går det? Att dokumentera elevers kunskapsläge utifrån de kunskaper som man vill att elever ska visa tar en del tid. (En mycket snabbare variant vore förmodligen att bara skriva ner poäng och betyg på prov som man håller, men jag kan inte förlika mig med det sättet att mäta och framförallt lägga samman kunskaper.) Om dokumentation av uppvisade kunskaper är den väg man vill gå, har jag svårt att se att det kan bli så mycket smidigare än hur jag har det: digitala verktyg hjäper mig att kopiera upp kalkylblad till eleverna, markera kunskaper som eleverna visat, och sammanställa hur läget ser ut i klassen.

Det fungerar sådär med att låta elever bedöma sitt eget kunskapsläge. Även när jag tar klassrumstid för att låta eleverna gå igenom sina matriser kan jag i efterhand märka att inte alla elever har gjort det. Jag tycker att det är värt att fortsätta på den vägen ändå, men jag kan inte säga att det är en succé. En ny tradition jag har är att börja varje lektion med att visa matrisen med konkretiserat kursinnehåll, och säga vilka delar vi jobbar med idag.

Det fungerar ok med att eleverna hela tiden kan se hur jag bedömt deras kunskaper. Här är det framförallt problem med att de flesta (men inte alla) eleverna inte vet hur de ska tolka vad jag markerat i deras matriser. Vi har gått igenom hur min bedömning fungerar, men jag behöver hitta ett sätt att göra en kunskapsmatris som förklarar sig själv bättre.

3: Jag har många digitala lärresurser

De flesta resurserna som jag lägger in i lektionsplaneringen är digitala: länkar till videogenomgångar (oftast av andra lärare) och presentationer (oftast av mig själv), länkar till digitala övningsuppgifter (se nästa rubrik), länkar till Khan Academy, Google-dokument med övningsuppgifter, Google-dokument med gamla prov och exempellösningar, uppladdade pdf:er, och ibland andra saker (som Wikipedia-artiklar eller diagram på Gapminder). De resurser som inte är digitala är i princip bara hänvisningar till kursboken, med utvalda uppgifter och sidhänvisningar för genomgångar – å andra sidan är de utvalda uppgifterna i boken de resurser som förmodligen används mest.

Att jag kan använda digitala lärresurser så pass enkelt beror som sagt på att jag har en digital planering.

Hur går det? Att använda digitala lärresurser fungerar bra. Långt ifrån alla elever kollar på filmer som jag lägger upp, eller utnyttjar att det finns övningsprov och digitala standarduppgifter man kan arbeta med tills man fått kläm på dem. Men de allra flesta elever utnyttjar något digitalt, och de digitala resurserna ger eleverna en större bredd i hur de kan jobba med matten. Och det är bra.

Det som eventuellt fungerar sämre med digitala resurser är att det inte blir lika sammanhållet som att följa en mattebok. Svaga elever kan ibland ha problem med att få överblick över vad vi gör när jag inte kan säga att ”provet är på sida 21–40”.

4: Jag har digitala övningsuppgifter

Sedan början av min lärartjänst (och egentligen redan från VFU:n) har jag använt digitala övningsuppgifter i undervisning. Mest har jag använt Khan Academy, som har en uppsjö av användbara uppgifter (samt en del mindre användbara), och i år har jag dessutom börjat använda ett eget verktyg som låter mig få bättre kontroll över hur frågorna ser ut och hur de används.

Poängen med digitala standarduppgifter är flera: Eleverna får obegränsad mängdträning på ett enkelt sätt, jag som lärare kan se och följa upp hur det går för eleverna, uppgifterna blir ofta roligare än att räkna i boken, jag som lärare kan sätta en tydlig nivå för vilka typer av standarduppgifter jag vill att elever ska hantera, och eleverna får lättare att bedöma om de faktiskt hanterar dem.

Det är viktigt att poängtera att jag i princip bara använder de digitala övningsuppgifterna för att låta eleverna träna upp sina räknefärdigheter – det måste förstås kompletteras med saker som problemlösning, kommunikation, och annat.

Hur går det? Mitt försök med att använda digitala övningsuppgifter för att kvala för att skriva prov föll ganska platt, och jag funderar över andra sätt att formalisera användningen av uppgifterna. Men i övrigt fungerar det bra, tycker jag. Eleverna tycker, i regel, att det är roligare att räkna standarduppgifter på dator – och de som inte tycker det kan förstås räkna i boken. Det är också en otrolig fördel att jag kan se hur elever klarar av olika uppgifter, även om jag borde vara bättre på att följa upp det.

Två lite mer oväntade fördelar är:

  • När jag utformar egna digitala övningsuppgifter blir jag tvungen att på riktigt fundera igenom vilka standarduppgifter jag vill att eleverna ska hantera. Det är nyttigt för mig att fundera på hur standarduppgifter kan varieras, både i form och innehåll.
  • När jag väljer/utformar standarduppgifter i förväg sätter jag också en nivå på svårighetsgrad – exempelvis kan jag bestämma mig för att elever ska hantera andragradsekvationer även där bråktal förekommer. Jag har märkt att det gör det lättare för mig att inte sänka förväntningarna/gränserna efter hand – och det är förstås också ett tydligt sätt att kommunicera de förväntningarna/kraven till eleverna.

Den största nackdelen jag upplevt är att uppgifterna riskerar att bli för likriktade: Om andragradsekvationer alltid presenteras på formen ax² + bx + c = 0 tror eleverna inte att de behöver kunna lösa ekvationer skrivna på andra former och får inte heller någon vidare träning på det – samtidigt som jag som lärare kanske tror att eleverna kan lösa andragradsekvationer i allmänhet. Det är alltså viktigt att standarduppgifter har tillräcklig bredd (vilket förstås även gäller om uppgifterna finns i boken).

En annan nackdel jag upptäckt är att elever tenderar att inte använda kladdpapper när uppgifter presenteras på en skärm, så det är alltså bra att uppmuntra kladdpapprande.

5: Jag är med i det utvidgade kollegiet

Forskning säger att kollegialt lärande är något av den bästa fortbildningen lärare kan få, och även om jag jobbar på en skola med fler än 30 mattelärare är det ovärderligt för mig att vara med i det utvidgade kollegiet: den samvaro som finns på nätet, och då och då även utanför den digitala världen.

Jag har haft extra mycket glädje av Facebookgruppen Matematikundervisning och diskussioner på Twitter, men jag tror att man får massor av glädje från vilket sammanhang man än lägger tid på.

Det är förstås svårt att säga exakt hur det utvidgade kollegiet har påverkat min undervisning, precis som diskussioner med kollegor i arbetsrummet har en stor men diffus påverkan på hur jag arbetar. Men det är tydligt att jag får inspiration, hjälp och allmän arbetsglädje.

6: Andra verktyg jag använder i arbetet

De fem punkterna ovan skulle jag säga är de viktigaste sätten som jag använder digitala verktyg i mitt arbete. Utöver dem finns det en rad andra saker som jag gör, men som inte spelar lika stor roll i mitt arbete – eller inte är särskilt anmärkningsvärda av andra skäl. Här är några exempel:

  • Sista lektionen varje vecka låter jag mina elever besvara en kort enkät om hur veckan varit – dels för att få feedback på undervisningen, dels för att få eleverna att reflektera över sitt lärande. Enkäten är digital (i Google forms). Här om dagen använder jag padlet.com för att låta elever ge förslag på hur vi ska jobba i klassrummet, vilket också var ett bra sätt att samla in tankar.
  • Jag har testat att använda GeoGebra i en klass, istället för grafritande räknare. Det var bra, men knappast revolutionerande. Jag kanske fortsätter med det, om jag kan försäkra mig om att eleverna kan använda GeoGebra även på prov (så som det nationella provet). GeoGebra är också ett jättesmidigt verktyg för att skapa grafer att klistra in i prov och annat. Jag funderar mer och mer på att rekommendera eleverna att använda Desmos istället för GeoGebra, eftersom det verkar så mycket mer lättanvänt.
  • Jag använder prezi.com när jag gör presentationer. Det är snabbt och smidigt, blir rätt snyggt, och gör presentationerna lätta att dela.
  • Jag använder Google Drive för dokument och kalkylblad som jag vill kunna dela (så som prov). För andra dokument använder jag LibreOffice. (Eftersom jag inte kan förstå varför man skulle välja ett dyrt och låst officepaket framför något som är gratis och öppet och minst lika bra. Just saying.)
  • Jag använder SnapzProX för att spela in skärmfilmer, men borde kanske använda QuickTime istället. Jag använder YouTube för att lägga upp filmer på nätet, eftersom det är supersmidigt och dessutom det ställe där folk letar efter videoklipp.
  • Jag använder då och då Socrative i klassrummet. I fysiken använde jag det tidigare för kontrollfrågor, men sånt har de digitala standarduppgifterna tagit över. Nu använder jag bara Socrative för frågor som jag vill att vi diskuterar tillsammans i klassen.
  • Jag använder webbsidorna math.typeit.org och www.codecogs.com för att få tag på knepiga matematiska symboler respektive göra knepiga matematiska formler/uttryck. I Google-dokument använder jag oftare tillägget g(Math) för att göra formler (som jag tror använder codecogs i bakgrunden).
  • Jag gör då och då små skript i Google Drive, för att förenkla en del arbetsuppgifter: skapa mappar, kopiera och dela dokument, ta hand om skannade filer, och annat. Inget som inte går att göra för hand, men som är skönt att slippa.

På listan för framtiden

När jag funderar på hur jag vill vidareutveckla i mitt arbete är det framförallt två saker som passar in i den digitala listan.

Det ena är att jag vill förbättra hur jag använder digitala standarduppgifter. Det vore bra att inte använda mitt eget verktyg, utan exempelvis Moodle eller ramverket från Khan Academy. Och jag vill fördjupa och variera hur jag använder uppgifterna. Och så vore det jättehäftigt att testa att inte bara ha standarduppgifter, utan även saker som problemuppgifter eller be elever förklara/beskriva begrepp. I en dröm skulle allt detta finnas i en stor och öppen plattform som alla lärare (och elever) kan använda.

Det andra är att jag vill testa, lite mer på riktigt, att flippa undervisning. Jag har ett tag spanat in EDpuzzle.com, som (bland annat) har häftiga möjligheter för att lägga in kontrollfrågor mitt i videor. Det vore intressant att ha en hel kurs, eller i alla fall ett helt delområde, på det viset. För att det ska bli riktigt bra behöver jag förmodligen tänka över hur jag ska använda klassrumstiden på ett annat sätt, eftersom jag rätt mycket jobbar efter modellen ”genomgång sen räkna själva eller i par” idag.


EDIT: Tidigare sammanställningar av IT i min undervisning kan du hitta här:

EDIT: Tack till Niilo Alhovaara för att jag nu bättre kan skilja mellan Google Classroom och Google Apps for Education!

Advertisements

3 thoughts on “Tankar om IT i matteundervisning

  1. Ping: Tre år som lärare: En tillbakablick | Att bli lärare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s