Drömmar om en plattform för datorbaserade uppgifter

Den som läst min blogg har knappast missat att jag bygger en liten plattform för datorbaserade uppgifter, som jag kallar waxon. Och att jag använder den rätt flitigt i undervisningen, och att den används för datorbaserade diagnoser på skolan. Jag har därutöver använt verktyg som Khan Academy för att både bedöma elevernas kunskaper och ge dem mängdträning på standarduppgifter. Och jag har sneglat på lite andra datorbaserade bedömningsverktyg (som Flubaroo), öppna problem formulerade över dator (som Brilliant.org), övningsverktyg (som Quizlet), och använt diverse datorbaserade verktyg för att göra snabba kollar på elevernas kunskaper (som SocrativeGoogle Forms och Blendspace). Och så jobbar jag deltid på PRIM-gruppen med en rapport om datorbaserade prov (men tankarna på den här bloggen kommer från mig som privatperson).

Trots allt detta har jag inte lyckats hitta en plattform för datorbaserade uppgifter som är helt övertygande. Däremot har jag fått en allt tydligare bild av hur ett riktigt bra verktyg skulle se ut. I den här bloggposten tänkte jag försöka beskriva den bilden.

Vad är problemet?

En bra sak att fråga sig är varför de befintliga verktygen inte är tillräckligt bra. Bäst i klassen är förmodligen Khan Academy, som har en stor mängd av uppgifter, genomarbetat gränssnitt, många mekanismer som hjälper elever att fortsätta att arbeta även när det inte går bra, och en genomtänkt strategi för hur elever ska slussas till allt svårare moment att arbeta med. Dessutom finns det mängder av statistik och rapporter man kan komma åt som lärare, och det finns tonvis med instruktionsvideor för eleverna.

Varför räcker inte det?

Det korta svaret är detta: Khan Academy är som en otroligt bra mattebok, men det är inte ett verktyg som är gjort för att passa till andra upplägg av matteundervisning (precis som de flesta matteböcker). Khan Academy är, på många sätt, ett verktyg för elever snarare än för lärare. Där för är det svårt att använda Khan Academy fullt ut om man, till exempel, följer läroplaner från Sverige istället för USA.

Men det finns ju många verktyg där man som lärare får skapa uppgifter och digitala prov själv! Varför räcker inte de verktygen?

Det finns en rad verktyg för datorbaserade frågor där lärare själv kan sätta samman frågor, och även sätta samman frågor till set av övningsuppgifter eller prov. Det största problemet med dem är att man som lärare är hänvisad till mycket snäva format på frågorna – i princip kan man använda flervalsfrågor och kortsvar med fritext (där ”rätt” svar för det mesta ska anges i förväg av läraren). Och i de flesta verktyg finns det ett sätt att använda frågorna – få verktyg tillåter exempelvis att man både har övningsuppgifter för fri träning och prov/test som man gör en gång och sedan är det klart.

Det som saknas är flexibilitet för lärare, så att datorbaserade uppgifter kan ha det innehåll, och används på de sätt, som passar i ens undervisning.

Visionen, steg 1

I sitt första intryck vill jag att en plattform för datorbaserade uppgifter ska uppfylla några viktiga saker.

  • Plattformen ska vara en webbplats som är öppet tillgänglig, och där allt innehåll går under creative commons-licens (om det inte finns mycket bra skäl för annat).
  • Plattformen ska ha en gigantisk bank med uppgifter. Det omfattar fiffiga datorbaserade och -bedömda uppgifter där innehållet varieras (som på Khan Academy), men även datorbaserade uppgifter som inte bedöms maskinellt. Det senare skulle kunna vara uppgifter som innebär att man ska skriva mindre uppsatser, matteproblem där resonemang i lösningen är det viktiga, eller annat. Uppgifterna är förmedlade genom en dator, men behöver inte vara uppgifter som bara kan göras på dator.
  • Banken ska ha himmelska sökfunktioner, så att det går att hitta uppgifter för det man är intresserad av. Det betyder exempelvis facetterad sökning, autokomplettering när man söker på nyckelord, sökning och struktur som (bland annat) utgår från styrdokument (årskurs, ämne, centralt innehåll, förmågor, kunskapskrav…), någon form av kvalitetsmått som man kan gå på, och gärna också en klassificering av svårighetsgrad på uppgifterna.
  • Det ska gå att göra enskilda uppgifter utan något som helst krångel. Klicka på den, gör den.
  • Det bör gå att se hur andra har gjort på en uppgift – exempelvis hur andras lösningar ser ut, eller (om uppgiften bedöms maskinellt) hur stor lösningsfrekvens den har. Vanliga felsvar vore inte så dumt heller.

Visionen, steg 2

För den som vill utnyttja plattformen djupare ska det gå att skapa ett konto och kunna göra rätt många fler saker. Det här är främst till för lärare, men ambitiösa elever kan också dra nytta av det.

  • Man ska superenkelt kunna samla ihop uppgifter man tycker är bra och vill använda i framtiden.
  • Som lärare ska man kunna samla ihop uppgifter till set som är användbara i ett visst moment (eller en hel kurs/årskurs).
  • Som lärare ska man kunna lägga in uppgifter i olika former av digitala ”uppgiftshäften” – exempelvis ett provhäfte, eller ett häfte med övningsuppgifter. De olika typerna av häften följer olika regler när de används: Provhäftena är bara tillgängliga på de tider läraren bestämmer (under provskrivning), medan övningshäftena låter eleverna träna så mycket de vill och när de vill. I regel ska man kunna se och återanvända häften som andra lärare satt samman (men förmodligen ska provhäften kunnas hålla privata).
  • Som lärare ska man kunna organisera elever i klasser och grupper, och man ska kunna ge dem uppgiftshäften.
  • Som lärare ska man få sammanställningar av elevernas svar i de häften man gett ut – både de saker som kan bedömas maskinellt och de som bedöms för hand.
  • Häftena kan ha avancerade inställningar, där man exempelvis kan bestämma att provuppgift 4, 5 och 6 ska väljas på slump från en samling av 22 utvalda uppgifter. Eller att övningshäftet är en läxa som ska vara klar ett visst datum.
  • Även uppgifterna kan ha avancerade inställningar. Det kan exempelvis vara att en uppgift för linjära ekvationer endast ska ha heltalslösningar, att träning på kemiska beteckningar endast ska omfatta alkalimetaller, eller att ett förhör på glosor ska använda ord från ett kalkylblad som man laddar upp. Dessa varianter av uppgifter ska kunna sparas ner som nya uppgifter och göras tillgängliga i plattformen.

Visionen, steg 3

För den som är intresserad av programmeringens roliga hantverk ska det gå att fördjupa sig ytterligare i plattformen.

  • Som kodare ska man kunna skapa nya uppgifter, och ladda upp till plattformen (eller göra tillgängliga på något annat sätt). Det ska finnas väldokumenterat API som berättar hur det går till, och strukturen ska vara så lik vanlig webbkodning som möjligt. I synnerhet ska plattformen inte göra några andra antaganden om hur uppgifter presenteras och hur svar anges än att allt som visas följer webbstandarder. (Det ska exempelvis gå att skapa nya uppgifter som är lika fiffiga som på Khan Academy, eller där man svarar genom att ladda upp filer, eller spelar in ljud, eller vad man nu kan tänka sig.)
  • Som kodare ska man dessutom kunna skapa nya typer av uppgiftshäften, och göra tillgängliga på plattformen. Det betyder att det ska vara möjligt att hitta på häften med nya regler – exempelvis provhäften som varierar de sista tre frågorna baserat på hur eleven svarat på de tidigare frågorna, häften som automatiskt slussar elever vidare elever till nya uppgifter när det går tillräckligt bra på nuvarande uppgiften, eller som meddelar läraren per mail när elever har nått vissa resultat, eller vad man nu vill.
  • Som kodare ska man kunna ta del av (anonymiserad) statistik från webbplatsen, för att analysera och eventuellt hitta användbara mönster. Det kan handla om att det finns elevgrupper som verkar arbeta bäst sent på kvällen, att elever som har svårt med bråkräkning ofta också har problem med moderna språk, eller att vissa typer av felsvar på en uppgift korrelerar starkt med problem med algebra. Eller så.

Det är väl det. En viktig poäng med ett bra lärarverktyg är att man som lärare inte bara ska konsumera, utan även producera. När vi själva skapar övningsuppgifter eller komponerar kursupplägg (för att bara nämna två saker) stimuleras vi att reflektera mer över vad vi gör, och varför – medan att följa en lärobok ibland gör motsatsen. Det påverkar både pedagogik, engagemang och arbetsglädje.

Det låter kanske utopiskt att ha en plattform som uppfyller allt detta, men jag skulle hävda att det inte är särskilt orealistiskt. Faktiskt.

Har du tankar – positiva som negativa, stora som små – så blir jag som vanligt glad av kommentarer.

Advertisements

9 thoughts on “Drömmar om en plattform för datorbaserade uppgifter

  1. Jag är ny på din blogg och har inte koll på allt du har diskuterat, men det här påminner mig så himla mycket om en lite annorlunda grej som jag har grunnat på (också utan att kolla vad som faktiskt redan finns). Jag undervisade litegrann i gymnasiematte för några år sedan, och då lärde jag mig att en stor brist är övning i riktigt problemlösning, inte bara i att tillämpa ett lösningsrecept.

    Jag skulle vilja ha ett verktyg som presenterar ett problem utan kontext, och där det går att ställa frågor till problemet ungefär som i ett textäventyr. Inspirationen kom från en fråga på twitter, där någon visade en bild på ett fiktivt rymdskepp och ville veta hur stort det skulle vara. Jag ställde frågor tillbaka: är det i omloppsbana, finns det någon uppgift om hur fort det ser ut att röra sig, hur stor vinkel tar det upp på himlen? Genom att få fram rätt ledtrådar kunde jag räkna ut storleken. Det här är ju riktig problemlösning, så som det ser ut i verkligheten. Det borde gå att förbereda sådana uppgifter för användning i skolan, på lagom svårighetsnivå, men utan att ge etiketter som avslöjar i förväg vilken metod som ska användas för att lösa det. (Nåja, det behövs väl att sortera dem så att folk kan välja bort uppgifter de ännu inte har verktyg för att klara av.)

    Hmm. Jag kanske borde blogga själv om den här idén. Men vad tänker du om den?

    • Cool idé! Just den har jag inte hört förut, trots att jag letat runt och sett ganska många saker.

      Det närmsta jag kommit är tankar om datorbaserade problemuppgifter där elever kan be om ledtrådar tills de klarar uppgiften, vilket öppnar möjligheter att göra kunskapsbedömning inte genom vad eleven kan/inte kan lösa – utan hur mycket stöd eleven behöver.

      Men med din tanke är det viktigare vilken typ av frågor eleven ställer – man *måste* be om ledtrådar för att lösa uppgifterna. Kul!

    • Spännande ide Åsa!

      Vad sägs om att utmana eleverna till att hantera flera varianter presentationen av uppgifterna, digitalt skulle de kunna växla mellan presentationstyperna.

      Presentationstyperna jag föreställer mig:
      Abstrakt – du får den fakta som krävs och spetsig terminologi används i formuleringen av frågan.
      Vardaglig – du får inte automatiskt den fakta som krävs, men frågan presenteras i vardagligt ordalag, du har däremot möjlighet att begära fakta du tycker är relevant (där det är eftersträvansvärt att inte begära allt som finns då endel kommer vara överflödigt eller orelevant)

      Med kontextuellt stöd och utan kontextuellt stöd – med kontextuellt stöd avses att få någon hjälpskiss av problemet.

      Utöver dessa förändringar i presentationstyper hade det nog varit mycket kraftfullt att låta eleverna välja mellan tillgängliga språk. En PISA för några år sedan skrev att årskurs fyras läskunnighet i SVENSKA korrelerar med matematikbetyget med 70%. Detta påstår jag en kan avhjälpa med möjlighet att växla till sitt starkaste språk vilket inte nödvändigtvis är svenska, då hade vi dessutom fått en ämnesintegrerat språkinlärningsmoment vilket talats så positivt om i forskning.

      Uppgifterna skulle självklart inte översättas till en drös språk av uppgifts skaparen själv, utan det skulle isåfall vara ett samarbete där alla ges möjlighet att bidra. Att lämna feedback om bristfull översättning, att översätta, att granska andras översättningar är exempel av bidrag alla skulle kunna få göra.

  2. Härlig vision – läromedelsutveckling på riktigt! åkas idé skulle ju vidare kunna innebära att man inte bara måste fråga utan faktiskt själv ta reda på information som behövs. Tänk ”Dan Meyers 3-aktare möter PhET Simulations”, eller något i den stilen.

  3. Ping: Tankar om IT i matteundervisning | Att bli lärare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s