Tid för innehåll, tid för förmågor

Jag går mattelyftet det här läsåret, vilket är kul och givande på flera sätt. Till nästa träff läser vi en text som handlar om att undervisa med fokus på modelleringsförmågan, och texten tar upp ett exempel som är intressant och inspirerande – elever har fått arbeta med att själva bestämma ett mått på hur kvadratisk en rektangel är.

Det är tänkt att vi ska göra en liknande uppgift i våra klasser, vilket vore jättekul men också svårt att hinna. Det här blogginlägget handlar om att det är svårt att hinna.

Klassen jag undervisar läser en repetitionskurs i matte 2. I skrivande stund har vi 21 lektioner kvar. Efter de lektionerna vill jag att eleverna ska kunna/hantera att: (i ordning efter planeringen)

  1. kvadratkomplettera andragradsuttryck
  2. hitta extrempunkter och symmetrilinjer för andragradsfunktioner
  3. lösa andragradsekvationer
  4. tolka och lösa enklare problem som omfattar andragradsuttryck
  5. veta vad exponentialfunktioner är och när de är användbara
  6. räkna med potensregler
  7. räkna med potenser som har rationella exponenter
  8. ha en uppfattning om vad logaritmer är, och hur man kan räkna med dem
  9. lösa exponentialekvationer
  10. tolka och lösa enklare problem som omfattar exponentialekvationer
  11. beräkna läges- och spridningsmått från frekvenstabeller
  12. göra beräkningar med normalfördelningar och standardavvikelser

Det kommer dessutom att gå åt minst två lektioner för delprov, och två lektioner för kursprov. Jag hoppas på att få plats med en lektion där vi kan utvärdera kursen.

Så här ser planeringen ut efter att jag har kapat och trimmat och kapat och trimmat – exempelvis har geometriavsnittet fått stryka på foten helt och hållet.

Att inte stirra sig blind på det centrala innehållet

Jag läser och hör då och då röster som säger att ”man inte ska stirra sig blind på det centrala innehållet”, och att det är lätt att man fokuserar så mycket på det centrala innehållet att förmågorna blir lidande. Det är nog just det jag gör.

Jag har jättesvårt att prioritera undervisningen så att vi ska få mer tid för att exempelvis arbeta med resonemangsförmågan, om det är på bekostnad av att elevernas färdigheter i någon av punkterna ovan blir lidande. Invändningen mot det är förstås att man tränar färdigheter samtidigt som man exempelvis arbetar med resonemangsförmågan. Och i den bästa av världar vore det sant.

Jag tror att eleverna skulle tycka att det var intressant och roligt, och få en bredare bild av vad matte kan vara, om de fick arbeta i grupper och försöka att bestämma ett mått för hur kvadratiskt något är. Men en sådan aktivitet skulle göra att eleverna lär sig att behärska någon av punkterna från planeringen ovan.

Det liknar en del problemet med att använda matematik i ämnesövergripande projekt: I vilket projekt som helst kan man säkert hitta fem aspekter där exponentialfunktioner (och -ekvationer) är relevanta – men ingen av dem ger eleverna anledning att få studera exponentialfunktioner på ett djupare plan än vad som behövs för just de problemen. Och när eleverna går ut kursen vill jag att de ska kunna känna igen och lösa exponentialekvationer. Dels för att de blir överkörda i nästa kurs om de inte har koll på det, dels för att det är ett verktyg de har nytta av utanför skolan.

Men för att få den kollen behöver eleverna – åtminstone som jag ser det nu – isolera begreppet ”exponentialfunktion” och studera det ett tag, och arbeta med det. Och det tar tid.

Jag har 21 lektioner kvar, och på 16 av dem kommer vi antingen ha prov eller introducera (typ) nya begrepp och procedurer – och träna färdigheter på att använda dem. De övriga fem lektionerna är buffert för att eleverna inte ska behöva lära sig nya begrepp och metoder varje lektion. Och så kanske en lektion för utvärdering.

Och då ska man vara medveten om att många elever skulle behöva två eller kanske tre lektioner för att bli tillräckligt van vid de saker som vi nu bara lägger en lektion på.

Det jag försöker säga är väl att tiden inte räcker till. Det finns flera anledningar till det. En är att elever inte har de kunskaper som tidigare betyg säger att de har, vilket är ett allvarligt problem (både för eleverna, undervisningen och skolan i stort). En annan anledning är att undervisningstiden inte är dimensionerad för kursernas innehåll. När jag blir tvungen att skala av och banta ner är det svårt att få – eller ta – tid för lektioner då vi inte tränar på någon ny (viktig) del av det centrala innehållet.

Advertisements

3 thoughts on “Tid för innehåll, tid för förmågor

  1. Håller med dig. Det finns aldrig tillräckligt med tid och den svåraste frågan är vad man ska ge avkall på. Om man ändå kunde förlita sig på att eleverna hade de kunskaper de skulle ha från grundskolan, men nu måste man ju börja med snabbkurs i baskunskaperna ( jag har språk) innan man kan komma igång med den riktiga kursen, annars har man ingen med sig.

    • Jao. Vill dock även tillägga att samma problem finns (åtminstone för mig) mellan kurser på gymnasiet, och för den del även mellan gymnasium och högskola. Vi verkar vara för dåliga på att veta vad som förväntas/krävs i kommande utbildning. Eller så är eleverna för bra på att tappa bort kunskaper/färdigheter.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s