Världens bästa skitskola: I spåren av kommunaliseringen

Min mamma var lärare innan hon gick i pension. Hon brukar säga att hon aldrig kommer att förlåta Göran Persson för att han drev igenom kommunaliseringen av den svenska skolan.

Jag har också blivit lärare, efter ett antal år av jobb som de flesta skulle säga hade väsentligt högre status än läraryrket. Anledningen är att utbildning är något av det viktigaste som finns i ett modernt samhälle. Jag brinner för skolan, och jag vill bidra till att göra skolan bättre. När jag såg inledningen av det första avsnittet av Världens bästa skitskola (andra säsongen) kunde jag känna ekot av den ilska som tusentals lärare kände när kommunaliseringen drevs igenom. Vi hade en skola som var i världsklass, och det har vi inte längre.

Jag har tidigare skrivit om att kommunstyrda skolor innebär att skolor får ganska kraftigt olika mycket resurser. Det är ett problem – egentligen en motsägelse – i en skola där alla har rätt till en likvärdig utbildning, oavsett var i landet man bor eller vem man är. Det här avsnittet av Världens bästa skitskola tar upp ett problem med kommunalt huvudmannaskap som är betydligt större: De beslut som styr skolorna ser olika ut, och är olika bra underbyggda, i olika delar av landet.

I avsnittet av Världens bästa skitskola lyfts tre exempel från kommuner fram. De enskilda historierna får förmodligen många tittare att tänka ”Vad bra de löst det i Kungälv” eller ”Hur kan de göra så i Mariestad” eller ”Ja, i Danderyd är det klart att föräldrarna har råd att skaffa läxhjälp”.

Men det riktigt galna är inte att det finns någon i Mariestad som (av allt att döma) fattat ett helt vansinnigt beslut om vad man ska göra med elever som har skolproblem. Det riktigt galna är att vi har en skollag som säger att skolor ska styras av kommunpolitiker – som i de allra flesta fall är fritidspolitiker, saknar expertkunskap, och inte har tid att sätta sig in i och följa upp beslut.

Kommunalt huvudmannaskap har bidragit till att skolor har svårare att samarbeta, att resurser snedfördelas, gjort det svårare för skolforskning att nå ut i klassrummen, och det har bidragit till att alldeles för få vill bli lärare.

Alla problem i skolan härstammar inte från kommunaliseringen, och alla kommer inte att lösas genom att skolan blir statligt styrd. Men jag har svårt att beskriva hur arg jag blir på Göran Persson, när han berättar om varför kommunaliseringen drevs igenom. Och när han säger att han hade fått avgå om han hade backat på grund av protesterna, då kan jag hålla med min mamma.

PS: Den som funderar på att rösta på Folkpartiet, för att förstatiliga skolan, borde kolla närmare på deras partiprogram först.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s