Några intryck från Matematikbiennalen

Under torsdag–fredag den här veckan gick Matematikbiennalen i Umeå – Sveriges största konferens för mattelärare (och andra som arbetar med utbildning i matematik). Eftersom jag skulle hålla en presentation hade jag också förmånen att få vara med på mottagningen på onsdagkvällen.

Här är några av de intryck jag fick under konferensen.

  • Det är en bra stämning. Jag har tidigare skrivit om det utvidgade kollegiet, och alla de saker stämmer i högsta grad även på mattelärare. Det var jättekul att se bekanta ansikten igen, att träffa och prata med personer som jag bara sett online, och att lära känna nya mattemänniskor. Det är en härlig skara att vara en del av.
  • Maria Wærn höll ett föredrag som gjorde intryck på mig. Hon har drivit ett projekt där hon följt upp sin undervisning med intervjuer av elever, för att få reda på hur undervisningen påverkar elevernas tänkande lite mer på djupet. Det som gjorde intryck på mig var framförallt att vi tror att vissa saker fungerar bra eller dåligt, men effekterna på eleverna kan vara något helt annat än vi väntar oss. Vi vet jättelite om vad vår undervisning leder till.
  • På det temat pasar även Arne Engströms föredrag om evidensbaserad undervisning. Hans påstående ”att ha goda intentioner räcker inte” är träffsäkert och viktigt, och han gav slående exempel på metoder som verkar sunda men i verkligheten gör mer skada än nytta. Vi lärare behöver mer stöd i att fatta beslut om hur vi ska undervisa, och jag hoppas att skolforskningsinstitutet som startar den 1 september kommer att hjälpa till med detta (även om det inte verkar tydligt vad institutet faktiskt ska göra).
  • Jag måste också säga att Jan Björklund gjorde ett starkt intryck när han talade på fredagen – men tyvärr inte på ett positivt sätt. Han är duktig på att prata, och han säger många saker som lärare (speciellt mattelärare) tycker om att höra; och mitt bland applåderna smyger han in budskap som är direkt hårresande. Mina tankar fördes till ett helt annat årtionde. Björklund behöver bli bättre på att lyssna på pedagogisk forskning, och bättre på att ifrågasätta sina egna övertygelser (på tal om att vara evidensbaserad…)

Det känns futtigt att sammanfatta mina intryck från Biennalen i de här fyra punkterna. Men det är nog allt jag kan göra just nu. Mitt huvud känns just nu som en såndär glaskula med konstgjort snöande, där det yr runt massa fragment. Så småningom kommer de att lägga sig till rätta och bilda en helhet som går bättre att överblicka.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s