I den bästa av världar

För några dagar sedan sa jag till en kollega att man borde försöka formulera hur perfekta förutsättningar för ens arbete skulle se ut – bara för att man ska veta lite bättre vad man borde sikta mot.

Här är ett försök att göra det, i mer eller mindre strukturerad form. Önskningarna nedan gäller bara förutsättningarna för hur vi lärare arbetar – inte vad man förväntar sig från eleverna.

  • Vi lärare börjar jobba åtminstone två veckor innan läsåret sätter igång. Tiden innan skolstart läggs framförallt på att planera kurserna vi ska hålla, och vi gör detta i kursgrupper – de lärare som håller en viss kurs har tid tillsammans (och enskilt) för att diskutera, planera och förbereda kursen. När kursen börjar finns alltid en grovplanering att följa, både vad gäller tid och förberett kursmaterial.
  • Det finns sedan tidigare förslag på diagnoser, beskrivning av kursinnehåll och kunskapskrav, tidsåtgång för olika moment, genomgångar på video eller i annat format, övningsprov, elevexempel på problemlösningar, självrättande digitala standarduppgifter, utmanande extrauppgifter och annat som kan ingå i en kursplanering. En del av detta revideras och förbättras inför varje kursstart. Givetvis är allt det materialet fritt tillgängligt – inte begränsat till en viss skola.
  • Kursgrupperna har ett kort möte varje eller varannan vecka, då vi kort berättar vad som funkar extra bra eller dåligt, och tar upp annat som är anmärkningsvärt. Förmodligen är det ett lunchmöte, i ett separat lunchrum vid skolans matsal (eller så).
  • Man håller i regel samma kurs minst två gånger under ett läsår, så att man får bättre möjligheter att testa och utvärdera nya undervisningsgrepp. Man håller också samma kurs minst två läsår i rad, så att man kan bygga vidare på idéer och även få kontinuitet i kursgrupperna. Första gången man håller en kurs finns tid att sätta sig in i materialet för kursen – kanske är tiden innan läsårets start tillräckligt för detta.
  • När det finns flera olika kursupplägg tillgängliga (och nya skapas) utvärderas de mot varandra. Samma sak gäller när man använder olika material för ett moment, men i övrigt följer samma upplägg.
  • Man känner som lärare att det finns tid att testa nya grepp i undervisningen, och att göra rimliga utvärderingar av dem.
  • På lektionerna finns det ofta två lärare närvarande – en som leder undervisningen, och en som observerar och bistår. Man har kanske fyra olika bilärare i en kurs; två från samma kursgrupp, en som undervisar samma ämne men andra kurser, och en från ett helt annat ämne. (Man är själv också bilärare på andras kurser.)
  • Var tionde dag är vigd för fortbildning, där man är fri att fördjupa sig i vad som helst man finner givande – gärna tillsammans med kollegor.
  • När det hålls mer omfattande prov finns alltid tid avsatt för att bedöma proven efteråt.
  • Kurserna är schemalagda med så många timmar som kursgrupperna anser att kursen kräver för att de allra flesta eleverna ska klara kursen, baserat på vad man upplevt från tidigare år.

Det finns säkert hundra andra saker man kan önska sig. Det här får räcka den här gången. (Fyll gärna på med fler önskningar i kommentarer, men håll dem till saker som skola/rektor skulle kunna ge – inte exempelvis ”alla elever är intresserade och engagerade hela tiden”.)

Bonusuppgift: Räkna ut ungefär hur många lektionstimmar

Annonser

One thought on “I den bästa av världar

  1. Ping: Tre år som lärare: En tillbakablick | Att bli lärare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s