En genomgång behöver inte ge alla svar

Här är en insikt som förstås är gammal som gatan, men jag fick den idag (igen) i alla fall.

I en klass arbetar vi med räta linjen just nu, och jag hade en genomgång om riktningskoefficient innan jag lät eleverna jobba med lite blandade uppgifter. Många elever frågade om en uppgift som var typ så här:

En linje med k-värdet 5 går igenom punkten (2, 3). Ange någon annan punkt på linjen.

Först tänkte jag att jag hade varit slarvig i genomgången, och inte tagit med ett exempel som liknade det här. Men sen tänkte jag att det inte alls var så dumt.

Att få en fråga (ett problem) som man inte omedelbart vet hur man ska tackla är ju det som utvecklar tänkandet och förståelse för begrepp. Eleverna har alla nödvändiga pusselbitar inom räckhåll, men behöver rota runt bland dem innan de kan se hur de passar ihop och förstå hur de kan användas. Det är ett arbete som eleverna måste göra, och jag kan inte göra det åt dem.

Så det var ju inte så dumt.

Det påminner mig om Dan Meyers rätt välkända metod, där eleverna presenteras för situationer där de vill ta reda på något, och vägen till detta är inom räckhåll.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s