På besök hos magister Falk

En god vän skrev just ett mail, där han säger att det vore roligt att praoa igen – få inblick i andras vardag och hur olika delar av samhället fungerar. Han följde upp den önskningen med en beskrivning av hur en ST-läkares jobbvardag ser ut.

Här kommer mitt bidrag till mini-praoandet. Så här upplever jag mitt jobb som lärare, i grova drag. Om du själv är lärare får du gärna kommentera likheter och skillnader.

Jag arbetar alltså som lärare, närmare bestämt som gymnasielärare i matte och fysik på kommunala gymnasiet Rudbeck i Sollentuna. Rudbeck är ungefär så stor som skolor blir (2000 elever) vilket sätter sin prägel på mitt arbete på flera sätt. Jag är fortfarande ny som lärare; det här är mitt tredje halvår. Jag trivs bra som lärare, men tänker att jag om ett antal år vill kombinera det med skolutveckling eller kanske lärarutbildning.

Arbetet som lärare kretsar nästan helt kring undervisningen, det vill säga att ha lektioner med elever. På Rudbeck motsvarar en fulltidstjänst ungefär 16 timmar lektioner i veckan (även om min tjänst innehåller lite annat). De lektionerna ska planeras (med målsättningar) och förberedas (med material). Det finns också efterarbete, som oftast handlar om att få bättre uppfattning av vad eleverna kan, baserat på insamlade kontrollfrågor, diagnoser, prov, labbrapporter, eller annat. Fysikklasserna är 20 elever stora, och matteklasserna har som regel 32 elever, så det är lätt att få många timmars efterarbete. Arbetsmetoder som låter mig få bra koll på vad eleverna kan utan att det kräver mycket arbete är värdefulla.

Själva lektionerna kan variera mycket till form och upplägg. Läraryrket är i många avseenden ett soloyrke, där kollegor inte vet så mycket om vad som händer i andras klassrum. Mina lektioner består ofta av en genomgång, följt av att eleverna arbetar med uppgifter. Det är ofta uppgifter från matte- eller fysikboken, men inte sällan har jag gjort egna uppgifter som jag delar ut. Det är särskilt vanligt när jag tycker att många elever har problem med samma sak, och jag behöver annat material än vad boken kan erbjuda. Jag anstränger mig för att ha en öppen stämning i klassrummet, där elever känner att de kan fråga om vad som helst och gärna hjälper varandra.

Eftersom jag fortfarande är ny som lärare experimenterar jag ganska mycket med mina arbetsmetoder i klassrummet. Tack vare min IT-bakgrund använder jag rätt mycket digitala verktyg, vilket sparar en hel del tid. Men ofta går mitt experimenterande ut på ganska enkla saker, som att låta elever lösa uppgifter på tavlan, regelbundet ha enkla kontrollfrågor för att se hur väl eleverna hänger med, hitta på lite ovanliga typer av uppgifter, eller så. Det mesta av lektionerna följer dock samma mönster som skolan haft de senaste hundra åren: Läraren berättar hur något fungerar, visar ett par exempel, och sedan får eleverna jobba med uppgifter som har stegrande svårighetsgrad. Jag skulle gärna testa en annan modell, och jag önskar att jag var bättre på att använda experiment och demonstrationer i fysikundervisningen.

Mycket av tiden mellan lektionerna går till att förbereda kommande lektioner: Vilka är kärnbegreppen som eleverna behöver lära sig? Vad är tydliga, enkla och fängslande exempel som man kan ta upp? Hur kan nästa moment introduceras så att det hänger samman med det förra? Vilka uppgifter finns i kursboken som handlar om de här begreppen, och vilka av dem vill jag lyfta fram särskilt? Behöver jag skapa nya övningsuppgifter för att eleverna ska få jobba med begreppen på ett tillräckligt meningsfullt och varierat sätt?

Förutom dessa frågor, som rör innehållet i undervisningen, är det förstås viktigt att ställa frågor om eleverna: Är eleverna på banan när det gäller det vi jobbade med senast? Har de förkunskaper som krävs för att gå vidare? Är klassen stressad och behöver få lite lugn, eller är det ok att hålla högt tempo? Kan jag lägga en lektion extra på att repetera, eller måste vi gå vidare? Vad kan jag göra för att elever som halkar efter ska ha en chans att hänga med?
Utöver lektioner, och deras kringarbete, består det dagliga arbetet ibland också av träffar med min mentorsgrupp (”klass”), samt personalmöten av olika slag. I mentorsgruppen är min främsta funktion att hålla koll på att eleverna trivs i skolan, och ge en enkel väg för dem att säga till om något inte är bra. De personalmöten vi har är vanligtvis meningsfulla, och ibland riktigt inspirerande. Jag har förstått att få skolor satsar lika medvetet på pedagogisk utveckling som Rudbeck gör.
I läraryrket finns också en större cykel, som följer kurser som helhet – ibland hela läsår. I början av en kurs finns det mycket arbete att göra med att sätta sig in i kursmålen och göra en grovplanering. Innan kursen börjar vill jag veta hur mycket tid vi ska lägga på olika delområden i kursen, jag vill veta vilka kunskaper eleverna förväntas ha efter kursen, och jag vill veta hur jag tänker samla betygsunderlag. En del lärare gör det jobbet efter hand som kursen går, men jag känner att det sparar tid och oro för mig om jag har en plan redan från början. Förutom rent planeringsarbete brukar det vara en hel del material till eleverna som ska produceras inför kursstart, vilket ger en tillfällig topp i arbetsbelastningen.

I slutet av kurser kommer en annan topp, som huvudsakligen består av många kursprov som ska bedömas samtidigt. Har mina planer för betygsunderlag fungerat bra blir det inte speciellt mycket merjobb för att sätta betyg, men det brukar ändå bli en del extraarbete med elever som är stressade inför betygssättning, eller behöver/vill komplettera kunskaper som de visat hittills. Om planerna för betygsunderlag fungerat sämre blir det också kännbart jobb med att överblicka och väga samman vilka kunskaper som elever visat, så att det kan bli en betygsprognos och till slut ett betyg.
Jag trivs bra på min arbetsplats och med mitt yrke. Den största nackdelen är förmodligen att det aldrig finns tillärckligt med tid att göra saker så genomarbetat som jag skulle vilja, och tidsramarna tillåter inte heller speciellt mycket experimenterande. (Just min tjänst innehåller lite större möjligheter till experimenterande, men jag lånar ändå av min fritid för att få det att gå ihop.) Den största fördelen är känslan av att arbeta med något som är djupt meningsfullt, samtidigt som jag har roliga och utvecklande arbetsuppgifter tillsammans med trevliga kollegor.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s