Muntliga prov med begreppsförklaringar: första riktiga testet

I morse var jag nervös. Jag skulle hålla muntliga matteprov med 31 elever, med en modell som jag bara testat med en elev förut. Jag hade ersatt den muntliga delen i nationella provet med egna typer av uppgifter, som handlar mer om begrepp än problemlösning. En ganska radikal ändring, som jag fått ok från rektor och matematikansvariga att göra. Dessutom hade lovat kollegor att berätta hur det gick, och till råga på allt lagt ett rätt tätt schema för grupperna.

Nu ikväll är jag inte nervös. Jag är glad. För det gick jättebra.

Många av eleverna gjorde jättebra ifrån sig, vilket förstås är kul, men framförallt är jag glad för att modellen för muntliga prov fungerar. Den är inte perfekt, men den vinner med hästlängder över de vanliga muntliga proven (IMHO).

Upplägget var följande:

  • Jag har gjort listor över ”viktiga begrepp” från kursen (2b). Dessa var kända för eleverna sedan tidigare, och dessutom uppdelade i ”enkla” och ”svårare”.
  • Eleverna hade muntligt prov tre och tre (samt en grupp på fyra). Begreppen fanns på kort, med svarta eller röda baksidor. Eleverna fick dra ett enkelt och två svårare begrepp, och sedan välja vilket de skulle prata om. Om de ville fick de någon minut att fundera och förbereda sig, och det fanns papper, penna och whiteboard för de som ville ha stöd av det.
  • Eleven pratar så länge hen vill, vilket blev mellan 30 sekunder och 3–4 minuter. Jag bedömer (1) hur väl eleven förstått begreppet och relaterar det till andra begrepp, (2) hur tydligt och korrekt språket är, och (3) hur bra eleven kan ge exempel på när begreppet är användbart utanför klassrummet. (Dessa bedömningskriterier känner eleverna till sedan tidigare.)
  • Om jag tycker att det behövs ställer jag uppföljningsfrågor, om jag tror att eleven kan mer än vad som visades. Mitt mål är inte att pressa eleverna, utan att få så bra bild som möjligt av vad de kan (eller inte).
  • När eleven pratat klart gör jag några snabba anteckningar på blad jag gjort i ordning, så att jag kan hålla reda på redovisade kunskapsnivåer (samt i några fall ytterligare någon anteckning).

Det fungerade, och fungerade över förväntan.

Några lärdomar, utan speciell ordning

  • Alla elever, kanske med 1–2 undantag, kunde prata om sina begrepp. (Det ena undantaget fick jag och elevkompisar dra igång, det andra undantaget hade misstolkat sitt begrepp rätt ordentligt.)
  • Det gick ganska lätt att bedöma elevernas färdigheter vad gäller begreppsförståelse, kommunikation och relevans. Det var några gränsfall, och det är värt att kalibrera mina bedömningar med andra lärare. Men det känns mycket lättare att bedöma de här redovisningarna än de jag varit med om tidigare i både matte 1- och matte 2-kurserna.
  • Det fungerade bra att schemalägga 15 minuter för en grupp på tre elever, och fem minuter mellan varje grupp.
  • Begreppen fanns uppskrivna på kort (med olika färger för lättare och svårare begrepp). De korten visade jag upp för eleverna på en lektion, vilket jag tror var bra.
  • Lärarens förberedelsearbete är ganska minimialt. Det som tog mest tid var att skapa någorlunda homogena grupper, göra schema, och ordna blad att anteckna på. (Inga uppgifter att sätta sig in i, ingen lektion där eleverna löser uppgift i förväg.)
  • Eleverna säger själva att den här sortens muntliga prov hjälper dem att få överblick över kursen, eftersom de repeterar alla begrepp.
  • När elever knappt nådde upp till E på de tre förmågorna frågade jag dem efteråt vilket begrepp de helst hade velat dra, och bad dem sedan prata om det begreppet. Det ger dem inga poäng till nationella provet, men det är kunskaper jag kan ta hänsyn till när jag sätter betyg.
  • Så gott som alla elever valde att rita medan de berättade om sitt begrepp.
  • Det var några liknelser eller exempel som återkom i elevernas förklaringar. Några av dem kommer från mina egna genomgångar, andra har de säkert hjälpt varandra med. Jag är inte överraskad av att de pluggar färdiga beskrivningar av begrepp – det har jag lite räknat med. Kanske gör det också att de lär sig något.
  • Två av eleverna blev förvånade över att de bara skulle förklara ett begrepp, fastän de skulle dra tre kort. (Detta trots att det framgått av både muntliga och skriftliga instruktioner att de bara behövde förklara ett begrepp.) Det fungerade dock bra ändå.
  • De allra flesta eleverna (80–90%?) valde att prata om det enklare begreppet. Kanske beror det på elevgruppen, kanske inte. Men det är värt att se till att de enklare begreppen täcker allt det viktigaste i kursen.
  • Det var bra att ha med sig en tärning, för att avgöra vilken elev som ska börja redovisa (om de inte kommer överens själva).

(Ledsen att inte ha bättre ordning på tankarna innan jag skriver ner dem. Men jag ville skriva ner erfarenheter så snart som möjligt, och det blev inte tid för annat.)

Annonser

7 thoughts on “Muntliga prov med begreppsförklaringar: första riktiga testet

  1. Låter jättespännande! Vilka typer av begrepp använde du? (Ett exempel på lättare och ett på svårare vore trevligt.) Detta inspirerade mig verkligen! TACK! :)

  2. Ping: Överblick av första året | Att bli lärare

  3. Ping: Planera mattekurs del 5: Ett antal beslut | Att bli lärare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s