Något är helt fel med matteundervisning när elever som läser sin andra kurs på gymnasiet inte kan hantera negativa tal. Eller bråktal, eller enkla ekvationer, eller koordinater.
Det gör mig arg.
Det är lätt hänt att jag börjar leta efter någon att skylla på. Lärare i första gymnasiekursen, som gav godkänt betyg. Lärare i grundskolan, som inte lyckades bättre med matteundervisningen och som satte ett godkänt betyg. Eleverna, som inte ansträngt sig mer själva. Skolledare som inte tagit tag i frågan. Skolverket, som ger ut jävla kurs- och ämnesplaner som kräver pincett och skalpell för att förstå sig på. Nationella prov, där ”17 av 81 poäng = E”.
Det är så lätt att leta efter någon att skylla på när jag är arg. Ändå är det precis det jag inte borde göra. Istället tänkte jag komma med ett förslag.
Ett förslag
Det finns färdigheter man måste ha om man ska få godkänt i vissa mattekurser. Det borde finnas listor som berättar klart och tydligt vilka färdigheter de är, så att både lärare och elever kan se vad som räknas som absolut minimum. Jag är inte expert på kunskapskraven för nian i grundskolan, men en lista skulle till exempel kunna se ut så här:
- Jag kan räkna addition, subtraktion, multiplikation och division med
negativa tal - Jag kan räkna addition, subtraktion, multiplikation och division med bråktal
- Jag kan sätta in x-värden i algebraiska uttryck, exempelvis ”7 – 4x – 3x^2”, och räkna ut hela uttryckets värde
- Jag kan förenkla algebraiska uttryck genom att öppna parenteser,
exempelvis 3(x – 2) – (1 + x) - Jag kan lösa ut x ur ekvationer av typen ax + b = c (där a, b och c
kan vara både bråktal och negativa)
Jag menar inte att man ska reducera betygssättning till endast en sån lista, eller att man bara ska titta på procedurkunskaper. Och jag tror inte att det är enkelt (eller ens nödvändigt) att enas om vad listorna ska innehålla.
Jag menar att vi måste sätta en tydlig lägsta gräns för vad som är acceptabla kunskaper, för både oss själva och eleverna.
Att komma till andra mattekursen på gymnasiet och inte hantera negativa tal betyder att man – igen – känner att matte är omöjligt, meningslöst och tråkigt. Det är ett slöseri med resurser och engagemant, och det förstör elevers självförtroende och vilja att lära sig.
Så kan vi inte ha det.
Tankar om skola 
Jag fick det här tipset från Monica Andersson (@micromonica): http://ncm.gu.se/media/ncm/dokument/06-2_gy-mal.pdf
Det är en artikel från Nämnaren, om glappet mellan gymnasiet och högskola. Inte alls dum läsning.
Måste skriva igen. Jag har nu läst igenom hela aritkeln, och den är jättebra. Den sätter fingret på flera saker, bland annat att det som gymnasieskolan har som E-kriterier inte räcker för det som högskola förväntar sig. (Och att vissa saker som högskolan förväntar sig inte är med alls på gymnasiet.)
Good stuff.
Tack för att du inte per automatik sparkar nedåt. I såna fall kan vi lika gärna skylla på Förskolan också. Det finns glapp mellan alla stadier på grundskolan. Jag (som jobbar mest på mellanstadiet) kan genom att jämföra somliga matematikböcker i 3:an och 4:an se en stor skillnad i var man slutar i ena boken och sen tar vid i nästa. Mellan grundskola och gymnasiet uppstår sen nästa glapp. Mellan gymnasiet och högskola finns ännu ett. Frågan är väl hur vi närmar oss varandra (från båda håll) för att överbrygga glappet. På min skola försöker vi arbeta med att mötas på mitten genom att frångå traditionella läromedel. Det är iofs lite lättare när man arbetar på samma skola. Tyvärr är inte alla med på det i kollegiet utan vill bara använda sig av boken. Jag tror att vi många gånger i skolan låser fast oss för mycket i böcker som läromedel och traditionellt tänkande istället för att gemensamt se vilka nivåer vi vill nå upp till. Utifrån det kan man prata om var man möts på vägen. Det tycker jag är en vettigare diskussion än att peta ifrån sig ansvaret.
Jag hade inte insett hur stort glappet är mellan grundskola/gymnasium och gymnasium/högskola, men börjar sakta förstå nu. Och det är klart att samma sak händer mellan 3:an och 4:an (och förmodligen mellan de flesta årskurser).
+1 för att hitta var vi kan mötas, istället för att skylla på varandra.
Läste just en bloggpost på skollyftet.se, om en liknande upplevelse en lärare haft i årskurs 3: http://skollyftet.se/2013/03/10/jag-har-ingen-aning-om-vad-ett-gram-ar
Hennes reflektion är att matte måste bli mer av ett upplevelseämne, och jag tror att det ligger mycket i det. För att bygga förståelse krävs att eleven engagerar sig.