Skolpolitik del 2: Det måste finnas bättre centraliserad vägledning

Här kommer andra uppföljningen av inlägget om skolpolitiken i Miljöpartiets partiprogram. Den handlar om behovet av centraliserat stöd för att tolka läroplaner, kursplaner och kunskapskrav. (En brasklapp är att jag än så länge bara har erfarenhet av mattekurser, och även om lärare jag träffar verkar säga samma sak som jag kan det hända att mina argument inte gäller för alla ämnen.)

Kärnverksamheten i lärarens verksamhet, och förmodligen i skolan som helhet, är undervisningen. Innehållet i undervisningen utgår dels från läroplanen (och skollagen), som sätter upp mål som att fostra elever till självständiga och demokratiska medbordare; dels från kursplaner och kunskapskrav som berättar om det specifika innehållet i varje kurs och vad elever måste klara av för olika betygsnivåer.

Min kollega Göran sammanfattade problemet rätt väl: ”På skolan sitter det högt utbildade människor [lärare] och har problem med att tolka det som Skolverket skriver i kursplanerna.” Om kursplanerna ska vara utgångspunkten för skolans viktigaste verksamhet måste de vara enkla att förstå och använda.

Det finns en poäng med att lärare själva ska tolka och konkretisera kursplaner och kunskapskrav, men det måste finnas bättre saker att utgå från än vad som är fallet idag. Det måste inte betyda att kursplanerna ska skrivas om – det kan vara kompletterande material som exemplifierar och konkretiserar.

Tidigare har kursplanerna (åtminstone inom matematik) tolkats genom de nationella prov som funnits, men det finns få sådana att tillgå idag – och de räcker inte. Kursplaner kan också exemplifieras genom saker som konkretiseringar av begrepp och centralt innehåll, konkretisering av kunskapskrav, kunskapsmatriser som har med det centrala innehållet, eller handfasta listor av färdigheter som eleven förväntas ha i slutet av kursen.

Dagens kursplaner och kunskapskrav är inte bara svåra att förstå – de innehåller också orimligheter. När varje lärare (eller skola) lämnas att tolka dem själva leder det till stora skillnader i hur kursplanerna omsätts. Det måste finnas bättre vägledning för sådant arbete, med ”officiella” exempel på hur kunskapskrav och kursplaner kan omsättas till något begripligt.

Om sådant arbete gjordes centralt skulle det inte bara resultera i bättre och säkrare tolkningar av kursplaner, utan också spara massor av arbete för enskilda lärare.

Annonser

One thought on “Skolpolitik del 2: Det måste finnas bättre centraliserad vägledning

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s