13 lärdomar/erfarenheter från första halvåret som mattelärare

Om arbetet i allmänhet

  • Det är slitigt som lärare, och resurserna räcker inte. Man måste antingen jobba på fritiden, acceptera att man inte gör ett fullgott jobb, eller gå ner i tjänst (och ändå jobba fulltid). Detta var ingen överraskning, men det är ändå tråkigt att konstatera att läraryrket är det arbete där jag haft sämst förutsättningar att göra det jag kallar för ett bra jobb.
  • Det är användbart att tänka på första läraråret som sista året av lärarutbildning. Det har hjälpt mig att testa och experimentera, även om jag inte varit säker på att det blir bra. Det är ok att göra fel. Det har också hjälpt mig att tänka att jag vill maximera mitt lärande under det här året, vilket gör att jag inte ska dra mig för att göra om mina arbetsrutiner ännu en gång – det gör att jag lär mig saker.
  • Det är värdefullt med bra kollegor och bra chef. Arbetsmiljön i form av kollegor och chef lär vara minst lika viktig som arbetsuppgifterna, när det handlar om att trivas på jobbet. Jag trivs med rubbet.
  • Det är viktigt för mig att mitt jobb känns meningsfullt. Någon natt när jag funderade tänkte jag att det inte är hela världen om eleverna inte lär sig matte. Någon halvtimme senare kände jag att jag kanske skulle jobba med något annat än att vara lärare. Den dag jag slutar bry mig om att eleverna lär sig saker borde jag byta jobb.

Om arbetsmetoder

  • Att djupdyka i kursplanerna har varit riktigt användbart. Jag har lagt rätt mycket möda på att analysera och tolka kursplaner, och inte minst skriva om dem till en struktur som jag förstår och kan använda. Det har varit en sjukt användbar bas för det mesta av mitt praktiska arbete: lektionsplanering, avsnittsplanering, kursplanering, och bedömningar av elevers kunskaper.
  • Det är värt att lägga kraft på arbetsbesparande metoder. Att göra mallar, automatiserade kalkylblad, skript för att kopiera bedömningsmatriser, eller hela webbplatser har tagit mycket tid. Men det har sparat ännu mer. Och det har dessutom tvingat fram tydliga arbetsmetoder och rutiner, vilket varit både lärorikt och användbart.
  • Det går att förändra saker. Det är sjukt bra att man kan påverka sitt arbetsupplägg så mycket som lärare (men synd att det inte finns bättre möjligheter att samarbeta kring arbetsmetoder).
  • Det fungerar att ha icke-traditionell bedömning, och icke-traditionella undervisningsmetoder. Det är inte alls omöjligt att exempelvis använda Khan Academy, ha prov utan poäng, och använda kunskapsmatriser som betygsunderlag (och -återkoppling). Det kostar tid att inte bara följa boken, och alla andra upptrampade stigar, men undervisningen blir inte sämre.
  • Det var bra att jag skar ner på ambitionsnivån. Att minska antalet prov var mycket skönare än att börja följa bokens upplägg, men båda sakerna var nödvändiga. En läxa är kanske att det är bättre att skära ner på arbetsbördan innan du blir tvungen att göra det.
  • Att reflektera över arbetet är bra. Jag är glad att jag skriver loggbok varje vecka, och jag är glad att jag skriver på den här bloggen. Det hjälper mig att reflektera, bearbeta och utvecklas – och för den delen märka när jag lär mig saker. Det bara få sätta ord på tankar gör att de blir klarare. (Det är också bra att ha diskussioner med kollegor, förstås, men det sker inte lika strukturerat som mitt skrivande.)

Om arbetet på mer praktisk nivå

  • Det största pedagogiska problemet är förmodligen bristande förkunskaper. De kurser jag haft hittills är tunga och innehåller mycket material, men det fungerar så länge eleverna har de förkunskaper som tidigare kurser ska ha gett dem. Men när de saknas blir det problem – och kanske problem för hela klassen, eftersom kursupplägget påverkas. Enligt mig är det ett tydligt systemfel att elever som saknar mattefärdigheter från mellanstadiet kan vara godkända i första mattekursen på gymnasiet. Diagnoser är jättebra att ha, för att upptäcka bristande förkunskaper så tidigt som möjligt. Men det löser inte problemet.
  • Olika elever och olika klasser kan ha radikalt olika personlighet. Jag blev faktiskt överraskad av hur mycket två klasser kan skilja sig åt, men i efterhand känns det självklart.
  • Jag är en bra lärare, men går ibland för fort fram. Utvärderingar och annan feedback säger att eleverna är nöjda med mig som lärare. De missar jag gör är framförallt att jag gör saker krångligare än de behöver vara, eller att jag går för fort fram ibland. (Jag hoppas och tror att jag inte bara gör eleverna glada, utan att de också lär sig saker. Det är viktigare.)
  • Jag vill behandla elever som jämlikar, inte som att de är trögfattade. Det här var en insikt jag fick någon gång i december, och förklarar varför jag vill undervisa på gymnasiet. På gymnasiet känns det som att eleverna är vuxna människor, som kan tänka och dra slutsatser som vuxna människor. Jag har mycket svårt för att använda någon form av barnspråk när jag undervisar – när jag förklarar saker för en elev eller en klass vill jag göra det på samma sätt som jag hade gjort för en kompis. (Visst, en kompis som har mindre kunskaper om just det ämnet, men det betyder inte att man är korkad.)
  • Prov kan ta både lång och kort tid att bedöma. Det senare är helt klart att föredra, och ett sätt att nå dit är att veta tydligt vad man vill bedöma med varje uppgift. Det kräver mer tid och tankearbete när man skapar proven, men vinsten är kännbar.
  • Löpande utvärdering (i form av betygsunderlag) verkar motivera eleverna. När jag säger att man får en grön ruta i sin kunskapsmatris om man klarar en viss uppgift på Khan Academy märker jag att klasserna blir mer fokuserade – speciellt de klasser där motivationen normalt är ganska låg. Det är värt att ta fasta på.
Annonser

3 thoughts on “13 lärdomar/erfarenheter från första halvåret som mattelärare

  1. Ping: Tre år som lärare: En tillbakablick | Att bli lärare

  2. Hej jag undrar bara en sak, om man är utbildad till gymnasielärare i endast matematik och inget annat ämne. Kan man få jobb ändp? Eller måste man ha ett till ämne? Tacksam för svar.

    • Min bedömning är att det absolut går, även om det lär vara (lite) svårare än om du har ett annat ämne också. Svårare på ställen där det finns lärarutbildning eller universitet, eller av annan anledning kan finnas relativt många utbildade lärare. Är du beredd att flytta på dig (eller pendla) tror jag inte att det ska vara några problem alls. Lycka till!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s