En modell för prov som verkar funka bra

Jag har nu genomfört tre prov enligt samma modell, och jag hittills att det går både bra att bygga proven, genomföra proven och bedöma proven.

Den som vill ha snabbversionen kan kolla in de två prov jag gjorde för matte 2b, med exponentialekvationer och logaritmer. Den som vill ha en lite mer utförlig beskrivning kan läsa vidare.

Utformning av proven

  1. Provens utformning utgår, som det mesta i min undervisning, från min (och min mentors!) tolkning av kursinnehåll och kunskapskrav, och inte minst de matriser jag satt upp för att beskriva dem tillsammans.
  2. Jag delar upp provet i två olika tillfällen. Vid det ena tillfället kan man visa vad man kan beträffande standarduppgifter (”räkning”), och vid det andra får man visa vad man kan när det gäller problemlösning, redovisning och mattespråk. Att dela upp proven i två delar gör att man inte behöver ha lika långa skrivningar, vilket är bra både för eleverna och för schemaläggning.
  3. Provet med standarduppgifter innehåller en rubrik för varje typ av standarduppgift, och (vanligtvis) tre uppgifter för varje rubrik. Man behöver bara skriva svar, och det är bara svaret som bedöms. Jag har dessutom en ruta där man ska skriva svaret, vilket gör det lite snabbare att bedöma proven i efterhand.
  4. Provet med problemlösning har två uppgifter, där första är ett problem som kan lösas på E- till C-nivå, och det andra ligger på C- till A-nivå. Eleverna väljer en uppgift, och löser och redovisar den så bra som de bara kan. (Får man tid kan man göra båda uppgifterna, men det är inget jag rekommenderar.)
  5. I slutet på varje prov har jag lagt in en tabell där eleverna får markera hur bra de själva tycker att det gick på provet, i tre steg: ”behöver öva”, ”funkar ok” och ”funkar bra”. På prov med standarduppgifter bedömer de varje typ av standarduppgift, på prov med problemuppgifter bedömer de problemlösning, redovisning och mattespråk (det vill säga samma saker som jag som lärare bedömer).

Bedömning av proven, standarduppgifter

För en hel klass (i de här fallen ~25 elever) har proceduren nedan gått på drygt 2 timmar.

  1. När jag bedömer proven med standarduppgifter säger jag att tre av tre rätt betyder att man är säker på den typen av standarduppgifter. Två av tre rätt betyder att man har viss säkerhet. Mindre än så betyder att man ännu inte visat att man behärskar den typen av standarduppgifter.
  2. Som jag jobbat hittills har jag först gått igenom alla inlämnade prov och markerat direkt på provet. Jag har dels skrivit ”ok” eller ”–” vid varje svar, och där jag tror att eleven har nytta av det har jag gjort en liten anteckning med rätt svar. Sedan har jag, i slutet av provet, summerat hur det gått på varje typ av standarduppgift med 1 för säker, 0,5 för viss säkerhet och 0 för behöver öva.
  3. När jag gått igenom alla prov för jag in resultaten i ett kalkylblad, tillsammans med elevernas egna uppskattningar av hur det gick. Sen går jag igenom och uppdaterar de bedömningsmatriser jag har för varje elev, för att markera vilka kunskaper de visat.

Bedömning av proven, problemlösning

Bedömningen av problemlösningarna går till på ett liknande sätt, och tiden det tar är ungefär samma.

  1. Jag läser/tittar igenom en lösning, och funderar över om (a) problemet är löst på ett ok sätt, (b) om redovisningen är enkel att följa, och (c) om matematisk notation används på ett korrekt sätt.
  2. Om problemet analyserats och löst på ett ok sätt ger det E, C eller A för problemlösning, beroende på problemets svårighetsgrad. Det viktigaste här är att man lyckats omtolka problemet till matematik, och lyckats få ut ett svar. Dyker det upp felberäkningar eller så brukar jag markera det, men inte göra några avdrag. (Själva räkningen testas med standarduppgifterna.)
  3. Jag bedömer vanligtvis bara redovisning på E- och C-nivå, vilket för mig motsvarar en lösning som går att följa (E) respektive en lösning som är tydlig och enkel att följa (C). Om redovisningen är mycket bra brukar jag markera det med ett A, även i matrisen, men den nominella maxgränsen är C.
  4. Ett matematiskt språk som är korrekt ger i regel ett C, och finns det brister som inte är allvarliga blir det E istället. Även här kan jag markera ett A om det finns matematisk notation utöver det vanliga, men som med redovisningen sätter jag nominella maxgränsen vid C. (Detta beror på att jag har svårt att säga tydligt var gränsen mellan C och A går, och är skeptisk till att låta det avgöra kursbetyg.)
  5. Till slut kollar jag också om eleven visat något annat i sin problemlösning som ger gröna rutor i bedömningsmatrisen. Det kan handla om att man gjort en grafisk lösning på ett problem, gjort enkla eller insiktsfulla utvärderingar av sitt resultat, visat att man kan använda miniräknare för att lösa ekvationer, eller så.
  6. Jag skriver ner varje omdöme på provet, tillsammans med eventuella extra kunskaper/färdigheter eleven visat.
  7. När jag gått igenom alla prov för jag in resultatet i ett kalkylblad, och från det uppdaterar jag sedan varje elevs matris.

Till skillnad från tidigare prov har jag inte gjort några längre skriftliga kommentarer. Det blir betydligt tunnare feedback, men jag kan å andra sidan lämna tillbaka proven 1–2 dagar efter att de skrevs. Vi får se om eleverna tycker att det är värt det.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s