Skillnaden mellan att lära sig saker i skolan och på andra ställen

Igår började jag ett projekt som jag funderat över och velat genomföra i över ett år: Jag började skriva på en mattebok. Målsättningen är att ha en mattebok som distribueras under Creative Commons-licens, och som underhålls och utvecklas av många mattelärare tillsammans. Jag hoppas att projektet kan gå i mål.

I alla fall. Jag har tidigare skrivit ett par böcker som kan kallas läromedel, men då har det handlat om webbpubliceringsverktyget Drupal. (Se Börja med Drupal, Drupal 7: börja här, och Drupal 7 – the Essentials, även i communityversion, om du är nyfiken!) När jag satt och skrev igår blev jag medveten om en brutalt viktig skillnad i förutsättningarna för en mattebok och en bok för blivande webbutvecklare. Den kan sammanfattas så här:

En bok för blivande webbutvecklare är en hjälp för att komma igång med webbutveckling, så att man kan fortsätta att lära sig på egen hand. En mattebok måste rymma allt det man ska lära sig – man kan inte räkna med att läsaren fortsätter att hålla på med matte på egen hand.

Ett annat sätt att säga det är att en bok för webbutvecklare ska peka på saker som är användbara att kunna, och visa hur man genomför dem – så att läsaren själv kan använda kunskaperna i sina egna projekt, och därmed utveckla, fördjupa och förfina kunskaperna. En mattebok är ofta en elevs hela matematiska universum – det finns ingen annan plats där man har chans att utveckla sina kunskaper.

Den skillnaden avspeglar några kännbara brister (eller i alla fall svårigheter) med skolan:

  • En kurs i skolan upplevs som något man ska klara av, inte få ut något av. Meningen med att läsa matte 2c är att man ska klara slutprovet och få ett betyg – inte att man ska få nya verktyg för att analysera och förstå omvärlden.
  • Elevernas vilja att läsa en kurs är based på att kursen ingår i programmet och serveras på bordet framför dem. Inte att de drivs av att vilja kunna göra vissa saker, eller för den delen bara lära sig saker och utvecklas intellektuellt.
  • De kunskaper man får i en kurs tenderar att förfalla efter att kursen är slut – inte växa.

Alla dessa tre punkter är egentligen samma problem, ur lite olika perspektiv.

Man skulle kunna säga att det här är en brist i skolan som måste rättas till, men jag är faktiskt inte säker på att man kan göra det. Den rollen som skola och allmän utbildning fyller i samhället betyder att man inte kan basera den på att elever själva vill lära sig saker. Det finns ett minimum av kunskaper och färdigheter som man bör ha som svensk medborgare, och en av skolans uppgifter är att se till att unga medborgare får dem – inte för att de själva vill, utan för att samhället vill.

Med det sagt tror jag förstås att det vore nyttigt om så mycket lärande som möjligt i skolan – och på andra ställen – kan drivas av individens egen vilja att lära sig, istället för yttre tryck.

När det handlar om att skriva läromedel för skolan har jag i alla fall fått två insikter:

  1. Om du utelämnar något som är bra att kunna, kan du inte räkna med att läsaren lär sig det själv så småningom – det kan istället uppfattas som att ”det inte ingår i kursen”.
  2. Om det inte finns tydliga syften med det som lärs ut, eller det upplevs givande i sig, kommer kursen förmodligen att kännas medningslös.

Fria matteboken – 2b och 2c (snapshot 121118)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s