Att uppfinna hjulet medan man kör

Jag är ny lärare, och då är det många saker som är nya. Jag har nya kurser som jag håller, jag har nya elever, och jag har en ny arbetsplats. Än viktigare: Jag har nya rutiner och metoder.

Jag tror att jag nu kommer in i fjärde varvet på att utforma mina rutiner. Jag har mer eller mindre tagit bort prov som bedömningsform, och istället vill jag jobba med (1) standarduppgifter som bedöms av dator, (2) problemuppgifter som elever löser i klassrummet och lämnar in, samt (3) inlämningsuppgifter där elever får förklara begrepp och/eller hur de är användbara.

Att jag stryker proven gör att jag fått tillbaka mycket arbetstid, och det är jätteskönt. Samtidigt går det nu åt en hel del tid när jag måste göra om en del lektions- och kursplanering, och dessutom göra nya skisser för hur jag använder arbetstiden under en vecka. Det här arbetet är inte alls lika stort som det jag behövt när jag gjort de tidigare ändringarna – ändringarna blir som tur är mindre och mindre – men det är ändå lite frustrerande att behöva jobba med detta samtidigt som kurser pågår.

Jag är visserligen en ny lärare, men jag är inte den första läraren i världen. Jag har gått en lärarutbildning, och även om jag tycker att den var bra (faktiskt!) är det lite märkligt att jag inte blivit mer förberedd på saker som att göra kursplanering, lektionsplanering eller planering av vardagsarbete för läraren.

Jag har också på känn att jag är en ovanligt ambitiös lärare, men jag kan knappast vara den första i världen som gör upp ordentliga matriser för att hålla ordning på vilka kunskaper som eleverna visat. Eller som delar upp en kurs i moment och listar uppgifter som man ska klara av efter momentets slut. Ändå är det så svårt att hitta spår av andra lärares ansträngningar inom samma saker, och att återanvända dem.

Och det är frustrerande och tråkigt att det inte finns mer tid att jobba med sånt här innan kurserna börjar – förstås helst tillsammans med andra lärare. Det blir jobbigt för mig, och det blir jobbigt för eleverna, när jag ska börja bedöma på ett annat sätt än jag gjort tidigare.

Jag är övertygad om att jag uppfinner hjulet, igen. Det är nyttigt på många sätt, eftersom det får mig att fundera igenom hur jag arbetar och hur jag vill arbeta, men det hade inte varit fel att få bättre förutsättningar för att bygga bra hjul.

Jag tror att det största problemet, kanske majoriteten av problemen i skolan, kommer av att det inte finns tillräckligt med tid för lärare. Tiden räcker precis till för att jobba med det man har framför sig, och fortsätta med de arbetssätt man har använt tidigare. Inte för att starta upp samarbeten, för att utvärdera och omarbeta arbetssätt, eller för att göra ordentliga kursplaneringar och värdefullt kursmaterial tillsammans redan innan kursen startar. Tiden räcker till för att känna att man egentligen inte bedömer kunskaper på det sätt man borde, men inte för att göra något åt saken. Tiden räcker till för att märka att en kännbar andel av eleverna har problem med kursen, men inte för att hitta en lösning på problemen. Tiden räcker för att hålla näsan över vattenytan, men inte för att utveckla verksamheten.

Jag är övertygad om att lärares brist på tid inte är en fråga för skolledning i första hand. Det är en politisk fråga.

Annonser

5 thoughts on “Att uppfinna hjulet medan man kör

  1. Men hör nu Falk. Om lärarna ska få mer tid måste skolan få mer pengar. Och hur skulle det se ut, nu när vi vanligt folk vant oss vid att få lite mer pengar i plånboken i slutet av månaden? Du måste höra upp med sådan här extremism… :)

    • Men så kan du ju inte säga! Om samhället inte satsar mer pengar på utbildning så kommer Sveriges möjlighet att klara av den internationella konkurrensen att minska, och ALLA kommer att få mindre pengar i plånboken – oavsett vilka partier som bildar regering. Skolan är en investering nu, för att få avkastning i framtiden!

      (övar på dubbelironi :-P )

  2. Intressant. Vad säger dina lärarkollegor om det detta provlösa upplägg? Skillnad nya lärare / gamla rävar? Blir du bortviftad som ytterligare en nyexaminerad lärare med ”galna” och ”nyskapande” idéer? Är hopplösheten utbredd? C

    • Jag känner mig faktiskt inte alls bortviftad, vilket är jättekul. Jag har inte affischerat med mitt provlösa upplägg, och jag det finns säkert lärare som är ganska kritiska. Nästa vecka ska jag hålla en liten presentation om de bedömningsmatriser jag använder, och då kommer jag få möjlighet att höra fler kritiska röster – och entusiastiska.

      Men även de lärare som tycker att det verkar bra med saker som prov utan poäng eller matriser för kunskapsbedömning konstaterar att det är svårt att genomföra, för det finns inte tid. Det finns massor med bra idéer, hos så gott som alla lärare. Men inte tid att testa dem.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s